”Många ryggar tillbaka när jag säger att min dotter har en cp-skada”

Minea Grääs är fem år gammal, när hon blir stor vill hon bli ambulansförare så att hon kan hjälpa människor och för att man får köra fort. När hon var ungefär ett år blev hon diagnostiserad med cp-diplegi.

Diagnosen gör att Minea har svårigheter med att sätta ner hälarna, vilket påverkar hennes förmåga att gå och springa. 
– När doktorn sa att hon hade en cp-skada blev jag så chockad. Då sitter man väl i rullstol och kan inte prata tänkte jag, säger Mineas mamma, Marielle Grääs.

Minea är bara fem år gammal men snart ska även hon kastas ut i livet, gå i skolan, hänga med kompisar, bli tonåring och söka jobb som alla andra.
– Det klart att jag oroar mig för hennes framtid, jag vet inte alls hur det kommer gå. Det är därför jag vill bygga henne stark, säger Marielle.

Marielle ägnar mycket tid åt att sprida kunskap till sin omgivning och försöka motverka fördomar om vad en cp-skada faktiskt innebär.
– Det handlar inte om att man är dum i huvudet som många tror. Vi måste börja normalisera det genom att prata mer om det helt enkelt.

Se avsnitt 4 här 

Jennifer Korsgren
Mathilda Ejefalk
Andreas Liderfors

Läser du från mobilen: Längst ned i inlägget hittar du samtliga avsnitt.

By:

Läs mer: DCase 2018 , ,

S-politikern: ”Det tar tid att förändra saker politiskt”

Helene Petersson (S), gruppledare för riksdagens justitieutskott, hävdar att felaktiga förebilder är en av anledningarna till vapenvåldet i Malmö. Hon menar på att det tar tid att förändra saker politiskt.
– Vi har nog inte insett utvecklingen, säger hon. 

Mats Karlsson, biträdande polischef i Malmö instämmer med Helene Petersson (S). Men han menar på att det finns andra faktorer som bidrar till dödsskjutningarna, såsom orättvisor i samhället och fattigdom. 

Biträdande polischef i Malmö, Mats Karlsson.

Vi kan inte styra över att de här människorna väljer att skjuta

Han berättar även att trots deras arbete mot vapenbrotten kommer de aldrig kunna stoppa våldet fullt ut. Då det finns unga män som vill beväpna sig och som kommer över vapen. De väljer att bortse från riskerna för den de skjuter mot.

– Vi kan inte styra över att de här människorna väljer att skjuta, då har vi tagit bort allt ansvar från gärningsmannen och det tycker jag är helt fel, säger han.

Mats Karlsson fortsätter:

 – Vi kan bara försvåra för dessa individer, beslagta så många vapen som möjligt. Fånga dem som utför dessa kriminella handlingar så att de blir inlåsta och inte kan fortsätta när de är i den fasen att de bara vill hämnas någon.

 

Heléne Petersson (S), gruppledare i justitieutskottet.

Man kan ha fått felaktiga förebilder

Enligt en undersökning från Brottsförebygganderådet (BRÅ) som gjordes 2015, så tillhör både offren samt gärningsmännen, som begår brott med skjutvapen, en resurssvag del av samhället. Arbetslösheten och deltagande i aktivitetsstöd i Malmö var 2015 nästan dubbelt så många i jämförelse med riksgenomsnittet. 

– Man kan ha fått felaktiga förebilder, att de har kompisar som ingår i gäng och att det är tuffare att kanske hänga med dem, göra småarbete åt dem och få en del pengar. Det är ju där vi ser, de unga börjar som leverantörer, eller kanske till och med försäljare av narkotika, säger Helene Petersson (S). 

Trots att man är medveten om problematiken var dödssiffran med skjutvapen 2017 den högsta på tio år. 

Vad var det man misslyckades med under det året? 

– Vi har nog inte insett utvecklingen och att det tar tid att förändra saker politiskt. Men jag tycker det är viktigt ändå att vi har tagit tag i att höja straffen för vapenbrott. Det är en viktig del i detta, säger Helene Petersson (S). 

EN NY VAPENLAG trädde i kraft den första januari 2018. Minimistraffet för olaga vapeninnehav höjdes från ett till två år, vilket gör att det finns möjlighet till häktning direkt när man hittar någon med ett illegalt vapen, istället för att man bara tar vapnet ifrån personen.

KAN DU SÄGA ATT 2018 KOMMER BLI BÄTTRE ÄN 2017?

– Nej, det kan jag inte, säger Mats Karlsson

Erika Nielsen, Stina Dahle och George Adam 

By:

Läs mer: DCase 2018

Dokumentär: Våldtäktsmännens historia

Av de 249 dömda våldtäktsmännen 2013 var det 205 som fick fängelse som påföljd. Vi har träffat tre av dem. ”Adam”, ”Johan” och ”David” har alla suttit av sina fängelsestraff och är i dag tillbaka i samhället. I vår dokumentär berättar de sin historia. #vemdömer

 

LÄS ÄVEN

KARTLÄGGNING: Här bor våldtäktsmännen

Fem år efter våldtäktsdomen: ”Vi är inte välkomna”

Myndighetspersonerna: ”Det riktiga straffet börjar när de kommer ut”

Gudrun Schyman: ”De är inga monster”

 

 

 

 

Matilda Fors, Josefina Karlsson, Maia Hörstadius & Josefine Mörberg                                                                                                 uj.grupp5@gmail.com

By:

Läs mer: DCase 2018

Livet bredvid spelmissbrukaren:

”Jag levde i mörker”

 

Anhöriga till spelmissbrukare drabbas enormt. En av dessa är Jenny Armus som levde med en spelmissbrukare i flera år. 
– Jag levde i mörker hela vår första tid och kände jättestor skam, hur kunde jag missa det här och varför såg jag ingenting, säger hon.

Jenny och Henrik Armus har varit gifta sedan 2005. Foto: Privat

Hör Jennys historia om hur det var att leva med en spelmissbrukare i flera år. 

 

Henrik Armus och Jenny Armus blev tillsammans år 1999 och gifte sig med varandra sex år senare. Men Henrik bar på en mörk hemlighet, i flera år hade han varit spelberoende. I början handlade det om att Henrik spelade på trav men i slutet hade det utvecklat sig och då spelade han på damvolleyboll, fotboll, hockey och i princip alla resultat.

Jenny hade väldigt länge misstankar på att Henrik träffade någon annan eftersom att han ofta var hemlighetsfull med telefonen och kunde släcka ner mobilskärmen då Jenny gick förbi.

– Jag minns inte hur ofta, jag kan nog ha frågat varje dag om han träffade någon annan. Jag sa till han att jag vill att du ska vara ärlig för har du någon annan finns det ju ingen anledning att vi ska fortsätta träffas. Varje gång svarade han nej men jag kände att han ljög, säger hon.

Antingen lämnar jag honom och då
tar han livet av sig. Eller så tar
han livet av sig i alla fall.

Det var några dagar efter julen 2013 som Henrik tillslut insåg att han var tvungen att berätta hur det låg till.

– Henrik uttryckte sig som att antingen kommer jag lämna honom, och då kände Henrik att han hellre tar livet av sig. Eller så tar han livet av sig i alla fall för att han var så långt ner att han inte skulle klara av det här längre.

Jenny Armus. Foto: Privat

– Det kom som en jättechock när han berättade att alla pengar som jag trodde vi hade sparat var slut. Huset som vi då bodde i var överbelånat och kronofogden stod i princip och knackade på dörren.

Men att lämna Henrik var inget Jenny valde. Kärleken vägde tyngre och Jenny kände att hon förälskat sig i en fantastisk man och ville se hur Henrik var som spelfri och valde därmed att stanna hos honom.

Nu handlade det om att hamna på rätt sida, och första steget var att delta på möten hos spelberoendes riksförbund i Göteborg. Något som Jennys mamma tipsade om.

– Det var först då jag kom till föreningen som jag insåg att jag inte var ensam i det här. Men samtidigt, efter första mötet kände jag att det inte fanns någon utväg. Henrik kommer aldrig bli spelfri, han kommer alltid spela och fortsätta ljuga, det var känslan jag fick efter att jag fått höra mammor och andra fruars historia.

Jenny berättar att det var hennes mamma som också fick henne att ge det en chans till och fortsätta gå på mötena. På det andra mötet fick Jenny också höra lite mer om spelarens perspektiv.

– Även om jag hört Henrik prata var det så nära, och det gjorde så ont att höra honom berätta hur han kände. Jag hade väldigt svårt att lyssna på Henrik under den här tiden men då jag fick höra andra spelares historier och hur de kände sig fick jag bättre förståelse för Henrik, säger hon.

Det andra steget handlade om att bli skuldfri. Henrik tog kontakt med sin mamma som inte ville ställa upp och låna ut pengar och hans pappa är pensionär och hade inte råd.

I dag är Henrik Armus ordförande för Spelberoendes riksförbund. Foto: Privat

– Jag sa att vi helt enkelt får fråga min mamma som tillsammans med min syster gick in och hjälpte oss och då hade de lite olika krav på pengarna de lånade oss. Vi skulle bland annat gå på möten på föreningen, de båda skulle ha insyn i våra pengar och vad pengarna gick till och vad vi köpte, säger Jenny Armus.

 

 

Paret gick på träffarna regelbundet där den spelberoende och den anhöriga inte deltar på samma möten.
– Jag känner att jag har kommit så pass långt i processen att jag inte längre känner att det är jobbigt att prata om det. Det var lite jobbigt att prata om det med mina arbetskollegor under en period. Men sedan när jag gjort det fick de förståelse till varför jag varit så väldigt grisk och grinig så fort de sa någonting.

– Det var jobbigt att förklara att Henrik hade det här problemet och att vi i stort sett balanserar varenda krona varje månad om vi har råd att köpa potatis. Samtidigt kändes det väldigt skönt att prata om det och inte svartmåla det med hysch hysch.

Nu får Jenny istället lovord från kollegorna.

– De säger att det är skönt att jag kommit tillbaka till mig själv igen eller blivit ännu bättre än vad jag var innan, att resan lyft och ändå gått väldigt bra så det är väldigt skönt att höra.

Med tiden blev vardagen lättare och mindre påfrestande för både Jenny och Henrik, men det finns en händelse som hade kunnat dra ner dem båda till botten igen.

Det kändes väldigt skönt att
prata om det och inte svartmåla
det med hysh hysh.

Jenny berättar att Henrik fick ett återfall och började spela igen men hon upptäckte det väldigt snabbt. Hon märkte att något inte stämde då hon fick en faktura på spel till mobilen. Vid händelsen befann hon sig på jobbet och skickade därför en skärmdump på fakturan till Henrik som i sin tur svarade att fakturan var tänkt att skickas till en annan person.

–  Det var en massa svammel, jag valde att inte svara på meddelandet och då blev Henrik lite orolig och fortsatte skriva, tillslut svarade jag bara, vi tar det när jag kommer hem.

Jenny Armus jobbar i hemtjänsten som undersköterska.

Väl hemma blev Henrik ställd mot väggen.

– Jag sa, titta mig i ögonen och säg att du inte spelar igen. Då erkände Henrik att det var han som spelat. På ungefär 20 timmar hade jag avslöjat honom, berättar Jenny.

Hon fortsätter med att förklara hur livet ser ut efter det att Henrik blivit spelfri för cirka fem år sedan. Hon säger att han är mer öppen att berätta om hur hans dag sett ut och hur han mår.

Det hade kunnat gå riktigt illa, men lyckligtvis har vardagen förändrats till det bättre och Jenny berättar om hur tiden med spelmissbruk har påverkat dem.

– Periodvis har det varit väldigt jobbigt, orkar jag med det här har jag tänkt. Kommer jag någonsin kunna lita på honom igen. Jag känner också att jag blivit en annorlunda person. Jag är starkare och säkrare i mig själv.

Hon berättar med lite lättad ton hur livet känns mer lättsamt. Trots att det varit tungt att betala tillbaka skulderna och lånet från hennes mamma och syster har livet känts ljusare.

– Det har inte alltid varit en jätterolig resa men vi brukar säga att vi håller ihop och vi har gjort resan gemensamt vilket har stärkt oss. Jag och Henrik har kommit varandra närmare för att han blivit mer ärlig i saker och ting och inte behöver smussla och ljuga.

Paret är nu skuldfria efter cirka fem år och har sålt sin lägenhet. Henrik är ordförande i spelberoendes riksförbund.

När det var som värst med Henrik Armus spelande var deras dåvarande hus överbelånat. I dag bor de i ett nytt hus där de trivs jättebra.

Hur ser framtiden ut för dig och Henrik?

– Den tycker jag ser ljus ut i alla fall. Vi har köpt ett nytt hus där vi båda sagt att här får de bära ut oss när vi ska lämna, avslutar Jenny Armus med ett skratt.

Vi har köpt ett nytt hus, här får de bära ut oss när vi ska lämna.

By:

Läs mer: DCase 2018

Tidigare väktaren Linda om arbetsmiljön: ”Man vaggas in i en falsk trygghet”

När den före detta väktaren Linda skulle gripa en snattare var hon nära att få fingrarna avklippta med en bultsax. Idag är hon kritisk till väktarnas arbetsmiljö och bristande utbildning. 

Linda jobbar som butikskontrollant när hon ser en man stoppa på sig rakapparater och lämna butiken. Hon och hennes nyutbildade kollega griper mannen i väntan på polis. Men när de inte får upp nycklarna till väktarrummet flyr mannen och sekunden senare brottas han på marken med Linda.

– Jag har min arm runt honom när min kollega skriker ”vapen”. Jag känner att jag skär mig och ser en bultsax över mina fingrar. Då släpper jag honom genast, säger Linda. 

Linda visar vart bultsaxen var sekunder ifrån att klippa. Foto: Michael Sundberg

Hon berättar att hon springer ikapp mannen ännu en gång. Då vänder han sig om och försöker slå henne med bultsaxen. Hon backade och larmade polis.

– Efter incidenten bad jag om att få en kollega med mig, men det var inte möjligt, säger hon.

Kan inte tänka sig väktaryrket igen

Hon säger att arbetsmiljön är det största problemet i yrket – och att hon inte kan tänka sig att jobba som väktare igen.

– Dels beror det incidenten, dels att man alltid är först på plats vid sådana här situationer. Jag har inte tillräcklig utbildning för att klara av att vara först på plats, säger hon.

Utbildningen och självskyddet måste förbättras, anser Linda, och att det även borde vara dubbelbemanning. Utbildningen, säger hon, är skrattretande kort.

– Man går två veckor för att bli väktare och sedan en vecka för att bli butikskontrollant. Då ska man hinna lära sig juridiken och självförsvar. Vi hinner knappt lära oss någonting. 

Vi lät Linda kolla igenom arbetsmiljöverkets lista över saker på en arbetsplats som ökar risken för hot och våld. – Nästan alla de här sakerna passar in på väktaryrket, säger hon. Foto: Michael Sundberg

Falsk trygghet

Linda säger att det är först i efterhand som hon har förstått vilka risker som hon utsatt sig för.

– Första gången jag grep en person var jag nästintill livrädd. Sedan vaggas man in i en falsk trygghet, eftersom många grip går bra. Men så händer det och då står man där helt ensam utan någon som kan hjälpa en. 

Se kortdokumentären där Linda medverkar   

Läs vår reportage här: Ensamma väktare utsätts för våld: ”Det kommer bli ett dödsfall”

Adam Larsson 

Michael Sundberg

By:

Läs mer: DCase 2018

#intebaramensvärk

Patienter kritiska till Socialstyrelsens riktlinjer

För första gången har den svenska endometriosvården fått nationella riktlinjer. Samtidigt framförs kritik från patienter och föreningar.

– Det saknas saker som är relevanta för att få en bra lägstanivå inom den svenska vården, säger Victoria Manfred från föreningen Lingonkollektivet.

I mars släppte Socialstyrelsen sin remissversion av riktlinjerna som innehåller rekommendationer om vård vid endometrios. Flera är positiva till att riktlinjerna har kommit men de tycker ändå inte att det är nog. De fyra föreningarna Lingonkollektivet, Den dolda stigen, My period is awesome och Forum för mens har därför tillsammans startat en namninsamling då de är kritiska till remissversionens innehåll.

– Vi tycker att det är saker som saknas eller som inte är tydliga nog, säger Victoria Manfred.

Detta är en av alla bilder som föreningarna delar för att få fler att skriva under svaret till remissversionen av Socialstyrelsens riktlinjer. Illustration: Victoria Manfred

Föreningarna har tillsammans med svenska läkare och specialister utomlands granskat riktlinjerna. De svenska läkarna har däremot ingen koppling till endometrios utan har uttalat sig gällande kamerateknik och operation av buk. Tillsammans tycker de att det saknas kapitel för endometrios på ovanliga ställen i kroppen och för psykiskt lidande i samband med endometrios. Dessutom tycker de att det finns bristfällig information om barn som får sin endometrios.

– Det finns korta avsnitt om barn och unga i riktlinjerna men man ser ingenstans hur det här ska följas upp och omsättas i praktiken vilket behöver förtydligas, säger Elin Mood Stöllman, ordförande för föreningen ”Den dolda stigen – kunskapsspridning om endometrios” som hjälper personer med endometrios att få vård utomlands.

Endometriosvården del 2: skiljer sig operationerna i Sverige med dem som erbjuds utomlands? Läs vad experterna säger här.

En som varit med och tagit fram remissversionen av riktlinjerna är Matts Olovsson. Han är överläkare och professor vid Endometrioscentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Man får inte ha med hur många frågor som helst och då har vi tvingats prioritera bort en del. Unga kvinnor är inkluderade men inte specifikt framlyfta. Det som står i riktlinjerna gäller ju dem också, säger han.

Victoria Manfred säger att hon tycker att läkare och andra vårdanställda ska ha förståelse för att endometrios är en komplex sjukdom.

– Det är just avsaknaden av respekt som i sin tur leder till ett misstroende i vården oavsett om behandlingen sedan är bra eller dålig för det här förtroendet som bör finnas mellan läkare och patient saknas liksom, säger hon.

Matts Olovsson bekräftar att det i dagsläget finns brister i den svenska endometriosvården.

– Riktlinjerna ska ju hjälpa till att styra upp endometriosvården så att den blir mer jämlik över hela landet. Alla, oberoende av var man bor, ska ha tillgång till bra endometriosvård, säger Matts Olovsson.

Det här är föreningarna kritiska till:

– Avancerad kirurgi och utrustning: Vi saknar avsnitt om förberedelser inför operation, operationsteamets olika uppgifter och fördelarna med stereoskopisk 3-D-teknik och robotassisterad operationsapparatur.

– Barnperspektivet: Upp till 80% av personer drabbade av endometrios insjuknar i tonåren och är fortfarande barn vid insjuknandet. Trots det pratar riktlinjerna nästan uteslutande om den drabbade som kvinna.

– Inkludering: I riktlinjerna beskrivs de drabbade som kvinnor eller tjejer. Något som delvis lyfts upp i riktlinjerna men som inte är tydligt nog är inkludering av transpersoner och icke-binära.

– Vikten av diagnos: Rapporten nämner inte de personer som visar tydliga symtom på endometrios men där inte kunnat bekräftas endometrios. För patienten gör en diagnos all skillnad i världen. Även om behandlingen är den samma med eller utan diagnos finns det många andra aspekter av livet där en diagnos gör stor skillnad.

– Opioidberoende: Riktlinjerna visar tydligt att opioider kan sättas in som smärtlindring vid svår smärta som följd av endometrios. Något vi däremot ser som en risk är de outvecklade resonemangen kring opioidberoende.

– Syntetisk hormonbehandling: Vi ser positivt till att syntetisk hormonbehandling beskrivs som smärtlindring i remissversionen. Detta behöver dock förtydligas. Remissversionen tar upp att endometrios är en svårbehandlad sjukdom, samt vikten vid att patienten får adekvat information om alternativ och möjligheter. Vi anser att det är av stor vikt att ta hänsyn till forskning om progesteronreceptorer i endometrios och syftet med behandling.

Källa: Här finns svaret till Socialstyrelsen

Publicerad: 2018-05-30 14:55:56
Sara Karlsson, Sabina Pettersson, Isabelle Helenius, kontakta oss på helenius.isabelle@gmail.com

By:

Läs mer: DCase 2018

#infobrist

Bristfällig vård kan ha kostat Magnus livet

Del 2

 

Hör intervjun med chefsöverläkaren Elizabet Rajs Haking och vad dåvarande verksamhetschef har att säga om Magnus fall. 

 

Magnus familj larmade om att han hade ett kraftigt rep hemma och var självmordsbenägen, de ville att han skulle tvångsvårdas. Den psykiatriska akutmottagningen agerade inte förrän Magnus var försvunnen och hade spelat in en avskedsvideo.

  • Se del 1 – TV-reportaget om fallet Magnus
  • Magnus fick panikångest under en tjänsteresa och höjde sin dos av det narkotikaklassade läkemedlet Oxascand självmant.
  • Han uppsökte psykiatrisk vård eftersom att han var orolig att ha blivit beroende av medicinen och för att han hade sömnsvårigheter.
  • Sankt Görans psykiatriska akutmottagning i Stockholm tog inte Magnus och hans anhörigas oro på allvar.
  • Eftersom att Magnus inte kände sig hörd självdiagnostiserade han sig. Han trodde att han hade fått delirium tremens, vilket var osannolikt. 
  • Han upplevde att hans hjärna hade gått sönder. Två dagar efter det sista läkarbesöket tog han sitt liv. 

 

 

 

Magnus hade tidigare vädjat till vården om att få hjälp med att trappa ned läkemedlet Oxascand som kan vara farlig att sluta med direkt. Han kände att han inte klarade av att sluta med medicinen på egen hand. 

Utdrag från journalen. Första läkarbesöket på Sankt Görans.

Enligt Läkemedelsupplysningen kan biverkningar av de läkemedel Magnus använde upplevas väldigt olika från fall till fall. Men det framgår aldrig i någon av journalerna att läkarna ska ha försökt att informera honom om att de symtom han kände skulle kunnat röra sig om biverkningar. Eftersom att han mådde så dåligt började han att självdiagnostisera sig och till slut tog han sitt liv. 

Familjen ville att Magnus skulle tvångsvårdas med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård, (LPT). De kände sig maktlösa och ville att han skulle få professionell hjälp. Natten efter besöket på psykakuten försvann Magnus med ett rep från sin klätterutrustning, på hans bord låg en mobil och en lapp, “videon förklarar allt”. På mobilen hade han spelat in en avskedsvideo och det är inte förrän psykakuten har denna information som de anser att Magnus behövde tvångsvård. 

När familjen berättade om att de hade hittat ett rep hemma hos Magnus ska läkaren ha sagt “När de väl bestämt sig finns det inget man kan göra”, berättar de anhöriga. 

– Jag berättade för läkaren att Magnus redan påbörjat ett självskadebeteende, han hade revor på benen och sår på armen, men läkaren viftade avfärdande med handen, säger Helena Mischel, Magnus syster. 

 

Utdrag från journalen. Sista läkarbesöket på Sankt Görans.

 

Under Magnus sista läkarbesök ska en läkare ha utfört en så kallad suicidriskbedömning. Det är den typ av bedömning som görs för att kolla risken för om en patient kan komma att ta sitt liv. Men enligt de anhöriga ska läkaren endast ha ställt en fråga, som går att svara ja eller nej på.

Sankt Görans ska använda en bedömningsskala som är baserad på fördjupande frågor som kallas C-SSRS. Om man som i Magnus fall skulle ha svarat nej på frågan “att han önskar att han vore död” samt “att han har självmordstankar” ska läkaren ställa fördjupande frågor om självmordsförsök och självmordsbeteende. Men detta ska inte ha skett enligt de anhöriga.

Simon Fredling Jack, William Laumann, Carl Edholm, kontakta oss på carledhoolm@gmail.com

By:

Läs mer: DCase 2018

Rektorn kände till sexvideon – nu två år senare polisanmäler han

Björn Kullgard, rektor på Franska skolan i Stockholm, visste om Instagram-kontot ”Franskasfinest” som hängde ut hans elever i sexuella sammanhang.
Efter vår granskning har han nu gjort en polisanmälan.
– Jag har anmält hela situationen, säger han.

Enligt Björn Kullgard gjordes en polisanmälan för ungefär en vecka sedan. Han kan inte gå in mer på vad anmälan innehöll eller vem som anmäldes. Han ska även ha pratat med killarna som var aktiva i kontot för att få mer information.
– Killarna är oerhört ångerfulla, säger han.

På onsdagsmorgonen skickade Björn Kullgard ut information till föräldrar och elever via skolans intranät Schoolsoft.

För två år sedan kom tjejer från skolan till Björn Kullgard och berättade att det förekom en sexvideo på kontot. Enligt honom kunde tjejerna inte visa upp något bevis på att videon existerade och det var anledningen till att han inte polisanmälde händelsen då. Han säger att han skulle ha agerat annorlunda om han inte visste att tjejen i videon gick på skolan. Däremot visste han att killen i sexvideon gick på Franska gymnasiet.
– Jag fick uppfattningen att det var elever på andra skolor som var involverade. Min uppfattning var att jag inte hade tillräckligt med bevis för att gå vidare med polisanmälan, säger han. 

Nu håller skolan på att planera resursdagar som handlar om värdegrund, förhållanden och respekt. Enligt Björn Kullgard vill skolan också börja diskutera kring den nya samtyckeslagen.
– Resursdagen befäster känslan av att vi ska fortsätta arbeta med det här.

 

LÄS MER: Killar på Franska skolan fick poäng för att hänga ut tjejer

LÄS MER: 16-åring hängdes ut av klasskompisar på sexkonto

LÄS MER: Maj-Brott Galdo: ”Två år känns lite för sent för en ursäkt”

LÄS MER: Skolinspektionen och DO har inte utrett Franska skolan

LÄS MER: Polisen kommer inte utreda sexkontot ”Franskasfinest”

 

Leonora Toplica, Ida Oscarsson, Alok Sedell

 

 

By:

Läs mer: DCase 2018 , , , , , ,

Väljarna kritiserar frånvaron

Efter Dcase avslöjande om att en av nio av de ordinarie politikerna i Sundsvalls kommunfullmäktige inte närvarar vid sammanträdena så beslutade vi oss för att gå ut på stan och höra väljarnas åsikter. Siffrorna visade sig uppröra flertalet väljare.

Malin Rönnblom hittade egentid i solen i Sundsvall.

Av totalt 81 stolar fylls alltså i snitt 9 stolar av ersättare vid varje kommunfullmäktige. Vid ett fåtal tillfällen har stolar lämnats tomma. Något som får invånarna i Sundsvall att kritisera kommunens politiker.

– Det är ju för jävligt. Jag tycker att har du tagit dig an en uppgift så får du fullfölja den. Man har en del att önska om politiken här i Sundsvall, säger Malin Rönnblom när hon får höra om undersökningen. 

Thomas Enström spenderade sin rast i en park i Sundsvall.

Samtidigt som de kritiska rösterna hos invånarna i Sundsvall höjs så visas det även en viss förståelse. Flera menar att en viss frånvaro är rimlig, men att dagens siffror är för höga.

– Men det borde vara som resterande befolkningen när det kommer till sjukskrivningar och så vidare. Jag har ju egentligen kastat min röst i sjön om de jag röstat på inte är där, säger Thomas Enström.

Den rikstäckande sjukfrånvaron i arbetslivet låg enligt statistik från SCB på knappt fyra procent under 2017.

När vi presenterar väljarnas kritik för politikerna i Sundsvall så visar de förståelse, men säger att det är mycket som väger in. De menar att den övergripande bilden är att de flesta tar sitt uppdrag seriöst och försöker närvara så ofta de kan. 

– Den överväldigande majoriteten är fritidspolitiker och det måste man ha respekt för, säger Peder Björk(S), kommunalråd i Sundsvall.

Den totala frånvaron i kommunfullmäktige.
Vi frågade 36 personer i Sundsvall vad de tyckte om politikernas frånvaro.

Även oppositionsrådet Jörgen Berglund(M) är inne på samma spår.

– Det klart att pratar vi om en tioprocentig frånvaro så kan det låta högt om man jämför med sjukfrånvaro till exempel, säger han.

Det är ändå ett förtroendeuppdrag där man ska driva väljarnas frågor. Väljarna kan önska att de man röstat på ska vara på plats?

– Absolut. Och det har de rätt att förvänta sig också, så är det, säger Jörgen Berglund(M).

Erik Liljekvist, Magnus Vilsson, Nea Liljegren.

By:

Läs mer: DCase 2018

Efter kritiken mot lagstiftningen – nu svarar riksdagspolitikern: ”Diskussionen är inte på något sätt okänd”

Som vi har rapporterat om tidigare finns det kritik om att lagstiftningen gällande väktare och ordningsvakter inte har hängt med i samhällsutvecklingen. Nu svarar Socialdemokraterna på kritiken från Bo Wennström, professor i rättsvetenskap. 

Bo Wennströms kritik handlar om att lagstiftningen är föråldrad. Regelverket som är utformat under 1970-talet och därför inte är anpassat till dagens samhälle menar Bo Wennström. Då användes väktare och ordningsvakter främst till att hålla ordning vid dansbanor och andra liknande tillställningar. I dag används samma typer av bevakningspersonal till att patrullera stadskärnor och vara polisens förlängda arm. På grund av detta känner många väktare och ordningsvakter att de måste arbeta utanför lagen för att klara av det uppdrag som de förväntas utföra.   

Elin Lundgren sitter i justitieutskottet för Socialdemokraterna. Hon håller till viss del med om att väktare och ordningsvakter används när polisen inte räcker till.

– Det kan vara på grund av det, men det kan också vara en vilja att möta människors känsla av oro, säger hon.  

– Om man vill använda sig av trygghetspersonal är det jättebra, säger Elin Lundgren (S)

Att anställa trygghetsskapande personal som väktare går jättebra om man vill det, säger Elin Lundgren (S). Foto: Riksdagen

Bevakningspersonal av det här slaget utbildas i två till tre veckor innan de får börja arbeta, medan en polis har över två års utbildning. Men så länge rollfördelningen är tydlig så ser inte Elin Lundgren några problem med att ordningsvakter och väktare används som de gör i dag.

­– Det är inte deras huvuduppgift att upprätta lag och ordning, det är polisens uppgift, allt annat är komplettering, säger hon. 

Folk som jobbar inom bevakningsbranschen, och professor Bo Wennström menar att verkligheten inte ser ut så i dag och att lagstiftningen bör ses över. Är en lagändring något som ni diskuterar i erat parti?

– Diskussionen är aktuell och inte på något sätt okänd, men det finns inga konkreta förslag i nuläget.

Kan en viss privatisering av lag och ordning till och med vara bra nu när inte polisen räcker till?

– Polisen har långtgående befogenheter, bland annat när det gäller våldsmonopolet och många av polisens uppgifter utgör dessutom myndighetsutövning. I en rättsstat är det befogenheter som ska vara förbehållna Polismyndigheten, säger Elin Lundgren.  

 

  Se kortdokumentären om väktarnas och ordningsvakternas situation.

By:

Läs mer: DCase 2018
< 1 2 3 4 5 >»