Det tog 20 år innan lagändringen gjordes kring spelmissbruk.
Enligt före detta riksdagsledamoten, Margareta Pålsson (M) gick statens vinstintressen före spelmissbrukarnas rätt till stöd.

– Det är lättare att säga att staten ska sluta ha Svenska spel om man inte själv är finansminister, säger hon.

Fram tills 2018 var man som spelmissbrukare i vissa fall väldigt dåligt skyddad till att ha rätt till vård och behandling. Enligt Socialtjänstlagen hade kommunerna innan 2018 inget särskilt ansvar att förebygga spelmissbruk eller sörja för vård av spelmissbrukare. Och trots att spelmissbruk varit en psykiatrisk diagnos sedan 1980, och därmed innefattas i hälso- och sjukvårdslagen, var det väldigt få landsting som erbjudit vård. Spellinjens siffror från 2015 visar bland annat att endast 3 av 21 landsting erbjöd vård för spelproblem.

– I och med att man inte haft rätt till behandling för sitt spelberoende, har det ibland tyvärr nästan varit som en stoppskylt, där man som spelmissbrukare ibland har fått svaret att det där kan vi ingenting om, säger Jakob Jonsson, psykolog.

Sedan 1997 har det lagts fram flera motioner där motiveringen har handlat om att likställa spelmissbruk med andra missbruk i Socialtjänstlagen. Trots det breda intresset från flera riksdagsledamöter, från olika partier och över flera mandatperioder gjordes inget.

Det är lättare att försvara monopolet än att bryta det.En av de som lade fram motioner var den tidigare moderata riksdagsledamoten Margareta Pålsson (M). Hon anser att de inte gjorde något eftersom att de var oroliga att missta skatteintäkter.
En av dem som hon hade en dialog med kring lagändringen var den dåvarande finansministern Anders Borg.

– Till en början var vi ju helt överens. Men om man ska säga så här, det är lättare att säga att staten ska sluta ha Svenska spel om man inte själv är finansminister. För när man inser hur mycket pengar det kommer in, och hur mycket bekymmer man ska ha för att hitta de pengarna någon annanstans, är det lättare att försvara monopolet än att bryta det, säger hon.

Vi har försökt få tag på Anders Borg för en kommentar, men han valde att tacka nej. Peter Norman var biträdande finansminister till Anders Borg mellan åren 2010 och 2014. Han säger att han inte kan förklara påståendet kring sambandet mellan att det inte blev någon lagändring och att det fanns motsättningar gällande skatteintäkter från spel. Däremot berättar han att spelproblemsfrågorna under denna tid var väldigt stora.

En annan riksdagsledamot som också lade fram motioner tillsammans med andra riksdagsledamöter var dåvarande folkpartisten Agneta Berliner (FP). 

– Spelmissbrukare fick inte den hjälp och det stöd som jag ansåg att de hade rätt till, men som de definitivt borde få. Men det handlade också om att det kom indikationer om att antalet spelmissbrukare ökade med internet, med alla spel som finns där, säger hon.

Göran Hägglund var socialminister mellan 2006 och 2014. När vi ringer honom hänvisar han oss vidare till dåvarande statsråd i socialdepartementet Maria Larsson (KD). 

Maria Larsson lämnar flera av våra frågor obesvarade, men i vår mejlkonversation skriver Maria Larsson bland annat att: “Det fanns motstående intressen om vem som skulle betala om detta skulle generera behov av mer vård” och fortsätter “Önskemålen om budgetanslag är alltid långt mycket större än tillgången på pengar och i det sistnämnda kom jag inte ända fram”.

Maria Larsson nämner också att det finns en tröghet i de demokratiska beslutsformerna.

Agneta Berliner (FP) säger att hon inte kan förstå varför det tog så lång tid som det gjorde. Hon berättar bland annat att hon varit med i andra lagändringsprocesser där frågorna varit mer komplexa än den här frågan. Men när det gäller spelmissbruksfrågan kan hon inte förstå varför man inte gjorde något. Hon nämner även den utredning som tillsattes 2007 och blev klar 2008, som bland annat skulle utreda vården för spelmissbrukare.

– Jag kan förstå att om man har utsett en utredare vill man invänta vad den kommer fram till, men man gjorde ju inte någonting efter det heller, säger Agneta Berliner.

Läs även: Hundratusentals spelmissbrukare saknade rätt till vård i 20 år

Ideella organisationer – en utväg då kunskapen brast

Livet bredvid spelmissbrukaren: ”Jag levde i mörker”

Krönika: Otydligheten som sätter liv på spel

Ramo Holmbom, Stefan Larsson, Tiffany Lind

Anhöriga till spelmissbrukare drabbas enormt. En av dessa är Jenny Armus som levde med en spelmissbrukare i flera år. 
– Jag levde i mörker hela vår första tid och kände jättestor skam, hur kunde jag missa det här och varför såg jag ingenting, säger hon.

Hör Jennys historia om hur det var att leva med en spelmissbrukare i flera år. 

Henrik Armus och Jenny Armus blev tillsammans år 1999 och gifte sig med varandra sex år senare. Men Henrik bar på en mörk hemlighet, i flera år hade han varit spelberoende. I början handlade det om att Henrik spelade på trav men i slutet hade det utvecklat sig och då spelade han på damvolleyboll, fotboll, hockey och i princip alla resultat.

Jenny hade väldigt länge misstankar på att Henrik träffade någon annan eftersom att han ofta var hemlighetsfull med telefonen och kunde släcka ner mobilskärmen då Jenny gick förbi.

– Jag minns inte hur ofta, jag kan nog ha frågat varje dag om han träffade någon annan. Jag sa till han att jag vill att du ska vara ärlig för har du någon annan finns det ju ingen anledning att vi ska fortsätta träffas. Varje gång svarade han nej men jag kände att han ljög, säger hon.

Antingen lämnar jag honom och då
tar han livet av sig. Eller så tar
han livet av sig i alla fall.

Det var några dagar efter julen 2013 som Henrik tillslut insåg att han var tvungen att berätta hur det låg till.

– Henrik uttryckte sig som att antingen kommer jag lämna honom, och då kände Henrik att han hellre tar livet av sig. Eller så tar han livet av sig i alla fall för att han var så långt ner att han inte skulle klara av det här längre.

– Det kom som en jättechock när han berättade att alla pengar som jag trodde vi hade sparat var slut. Huset som vi då bodde i var överbelånat och kronofogden stod i princip och knackade på dörren.

Men att lämna Henrik var inget Jenny valde. Kärleken vägde tyngre och Jenny kände att hon förälskat sig i en fantastisk man och ville se hur Henrik var som spelfri och valde därmed att stanna hos honom.

Nu handlade det om att hamna på rätt sida, och första steget var att delta på möten hos spelberoendes riksförbund i Göteborg. Något som Jennys mamma tipsade om.

– Det var först då jag kom till föreningen som jag insåg att jag inte var ensam i det här. Men samtidigt, efter första mötet kände jag att det inte fanns någon utväg. Henrik kommer aldrig bli spelfri, han kommer alltid spela och fortsätta ljuga, det var känslan jag fick efter att jag fått höra mammor och andra fruars historia.

Jenny berättar att det var hennes mamma som också fick henne att ge det en chans till och fortsätta gå på mötena. På det andra mötet fick Jenny också höra lite mer om spelarens perspektiv.

– Även om jag hört Henrik prata var det så nära, och det gjorde så ont att höra honom berätta hur han kände. Jag hade väldigt svårt att lyssna på Henrik under den här tiden men då jag fick höra andra spelares historier och hur de kände sig fick jag bättre förståelse för Henrik, säger hon.

Det andra steget handlade om att bli skuldfri. Henrik tog kontakt med sin mamma som inte ville ställa upp och låna ut pengar och hans pappa är pensionär och hade inte råd.

– Jag sa att vi helt enkelt får fråga min mamma som tillsammans med min syster gick in och hjälpte oss och då hade de lite olika krav på pengarna de lånade oss. Vi skulle bland annat gå på möten på föreningen, de båda skulle ha insyn i våra pengar och vad pengarna gick till och vad vi köpte, säger Jenny Armus.

Paret gick på träffarna regelbundet där den spelberoende och den anhöriga inte deltar på samma möten.
– Jag känner att jag har kommit så pass långt i processen att jag inte längre känner att det är jobbigt att prata om det. Det var lite jobbigt att prata om det med mina arbetskollegor under en period. Men sedan när jag gjort det fick de förståelse till varför jag varit så väldigt grisk och grinig så fort de sa någonting.

– Det var jobbigt att förklara att Henrik hade det här problemet och att vi i stort sett balanserar varenda krona varje månad om vi har råd att köpa potatis. Samtidigt kändes det väldigt skönt att prata om det och inte svartmåla det med hysch hysch.

Nu får Jenny istället lovord från kollegorna.

– De säger att det är skönt att jag kommit tillbaka till mig själv igen eller blivit ännu bättre än vad jag var innan, att resan lyft och ändå gått väldigt bra så det är väldigt skönt att höra.

Med tiden blev vardagen lättare och mindre påfrestande för både Jenny och Henrik, men det finns en händelse som hade kunnat dra ner dem båda till botten igen.

Det kändes väldigt skönt att
prata om det och inte svartmåla
det med hysh hysh.

Jenny berättar att Henrik fick ett återfall och började spela igen men hon upptäckte det väldigt snabbt. Hon märkte att något inte stämde då hon fick en faktura på spel till mobilen. Vid händelsen befann hon sig på jobbet och skickade därför en skärmdump på fakturan till Henrik som i sin tur svarade att fakturan var tänkt att skickas till en annan person.

–  Det var en massa svammel, jag valde att inte svara på meddelandet och då blev Henrik lite orolig och fortsatte skriva, tillslut svarade jag bara, vi tar det när jag kommer hem.

Väl hemma blev Henrik ställd mot väggen.

– Jag sa, titta mig i ögonen och säg att du inte spelar igen. Då erkände Henrik att det var han som spelat. På ungefär 20 timmar hade jag avslöjat honom, berättar Jenny.

Hon fortsätter med att förklara hur livet ser ut efter det att Henrik blivit spelfri för cirka fem år sedan. Hon säger att han är mer öppen att berätta om hur hans dag sett ut och hur han mår.

Det hade kunnat gå riktigt illa, men lyckligtvis har vardagen förändrats till det bättre och Jenny berättar om hur tiden med spelmissbruk har påverkat dem.

– Periodvis har det varit väldigt jobbigt, orkar jag med det här har jag tänkt. Kommer jag någonsin kunna lita på honom igen. Jag känner också att jag blivit en annorlunda person. Jag är starkare och säkrare i mig själv.

Hon berättar med lite lättad ton hur livet känns mer lättsamt. Trots att det varit tungt att betala tillbaka skulderna och lånet från hennes mamma och syster har livet känts ljusare.

– Det har inte alltid varit en jätterolig resa men vi brukar säga att vi håller ihop och vi har gjort resan gemensamt vilket har stärkt oss. Jag och Henrik har kommit varandra närmare för att han blivit mer ärlig i saker och ting och inte behöver smussla och ljuga.

Paret är nu skuldfria efter cirka fem år och har sålt sin lägenhet. Henrik är ordförande i spelberoendes riksförbund.

Hur ser framtiden ut för dig och Henrik?

– Den tycker jag ser ljus ut i alla fall. Vi har köpt ett nytt hus där vi båda sagt att här får de bära ut oss när vi ska lämna, avslutar Jenny Armus med ett skratt.

Vi har köpt ett nytt hus, här får de bära ut oss när vi ska lämna.