När lagändringen för spelmissbrukare trädde i kraft 2018 hade regeringen bestämt att det inte skulle stå i lagen vilka som skulle ha ansvaret.
I stället är det upp till kommuner och landsting att själva komma överens.
Det leder till oklarheter om vem som egentligen har ansvaret för att hjälpa människor som fastnat i spelmissbruk.

Redan år 2016 var Sveriges kommuner och landsting, SKL, kritiska till lagändringsförslaget. I dag finns kritiken kvar och de berättar att ansvaret mellan kommunen och landstingen inom spelmissbruk, är den största frågan som de jobbar med inom missbruks- och beroendeområdet.

– Det är olyckligt när ansvarsfördelningen är otydlig för då får ju inte huvudmännen de bästa förutsättningarna för att göra en överenskommelse, det är en svårighet, säger Mikael Malm, handläggare på SKL.

Cecilia Clausson, verksamhetsutvecklare på Vetlanda kommun, tycker inte att kommuner och landsting fått bra förutsättningar.
– De borde gjort rätt från början. Ansvarsfrågan och vad man förväntas göra ska vara en tydlighet i lagen, säger Cecilia Clausson.

Tidigare ansåg regeringen att kommunerna och landstingen själva är bäst lämpade att utifrån sina lokala behov avgöra hur samarbetet ska fungera. Eftersom de berörda lagarna är ramlagar ville man inte specificera vad kommuner respektive landsting skulle göra.

Kommunerna ska inte hålla på med varken diagnoser eller diagnosinstrument.

Christina Persson är utvecklingsstrateg på landstinget för region Västmanland. Hon anser att kommunen inte ska arbeta med spelmissbruk och säger att det även finns otydligheter kring ansvaret inom annan missbruksvård.

– Spel är ändå ett beroendetillstånd och det är ju en diagnos. Då kan jag tycka att man faktiskt bör rätta sig efter att det är en diagnos. Kommunerna ska inte hålla på med varken diagnoser eller diagnosinstrument, det är en hälso- och sjukvårdsfråga, säger hon.

Men det ser annorlunda ut i dag med de regionala överenskommelserna. Håkan Wall är psykolog på Centrum för psykologiforskning och berättar om utvecklingen.

– Vad jag har sett har överenskommelserna ökat dramatiskt. Vi på Centrum för psykiatriforskning erbjuder utbildning för behandlare från kommuner och landsting, och det har varit en lavinartad ökning av människor som vill gå den, säger han.

Men trots att flera går en utbildning har informationen, enligt flera vi pratat med, varit otydligt kring vem som ansvarar för vad. 

Inför lagändringen skrev Socialstyrelsen ett kunskapsstöd. Men SKL beskriver svårigheter med att samma kunskapsstöd gick till både kommun och landsting.

– Sådan vägledning, kunskapsdokument och nationella riktlinjer som vänder sig till båda huvudmännen måste man ju från Socialstyrelsens sida tala om vad som är kommunens ansvar och vad är landstingens ansvar, säger Mikael Malm, handläggare på SKL.

Vad vill ni från SKL se för förändringar?

– En tydligare ansvarsfördelning, så att det blir tydligare var gränsen går. Vi för diskussioner med tjänstemän men också med våra politiker. Det är för tidigt att säga men vi planerar ett antal åtgärder för att hjälpa våra medlemmar att få till en tydligare ansvarsfördelning, säger Mikael Malm.

Läs även: Hundratusentals spelmissbrukare saknade rätt till vård i 20 år

Ideella organisationer – en utväg då kunskapen brast

Statens vinstintresse gick före hjälp till spelmissbrukare i 20 år

Stefan Larsson, Ramo Holmbom, Tiffany Lind

Trots att siffror redan från 1997 visade att spelmissbruk var ett folkhälsoproblem, tog det 20 år innan spelmissbrukare fick rätt till vård. Det har lett till att över hundratusen spelmissbrukare kommit i kläm.
Varför det dröjde är en fråga som både vi, experter och drabbade frågar sig. 

Se vår granskning:

Förra året tjänade riksdagen över sex miljarder kronor på spel. Men av dessa miljarder gick mindre än 0,3 procent till Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, för att förebygga samt ge vård och stöd till spelmissbrukare. Detta trots att det bor över 100 000 spelmissbrukare i landet. Av spelbolagens intäkter kommer dessutom en tredjedel av intäkterna från personer med spelproblem.

– Det var inget jag visste om men det är helt sjukt, säger David Sandell, från Borlänge som tidigare varit spelmissbrukare.

Vi träffar honom i Märsta för att höra hur hans situation sett ut och hur hans spelmissbruk påverkat honom.

Läs även:

Ideella organisationer – en utväg då kunskapen brast

Statens vinstintresse gick före hjälp till spelmissbrukare i 20 år

Livet bredvid spelmissbrukaren: ”Jag levde i mörker”

Krönika: Otydligheten som sätter liv på spel

Såhär gjorde vi:Huvudmännen gällande frågan om spelmissbrukares rätt till vård är kommuner och landsting. För att ta reda på hur de har arbetat och arbetar valde vi ett slumpmässigt urval av fyra kommuner och landsting utifrån Sveriges kommunindelningar för att se hur de arbetar kring frågan om spelmissbruk. För att få en röst av dem som berörs använde vi oss av Spelberoendes riksförbunds öppna facebookgrupp. Där fick vi kontakt med en tidigare spelmissbrukare och även en anhörig till en tidigare spelmissbrukare. För att studera lagstiftningsprocessen kring spelmissbruk har vi tittat på olika motioner och propositioner sedan 1997. Där fick vi fram att det var ett stort antal motioner gällande spelmissbrukares rätt till vård som lagts fram, men som fått avslag. Detta trots att spelmissbruk uppfyllde kriterierna för att vara ett folkhälsoproblem. Den övriga informationen och siffror kommer från studier som Folkhälsomyndigheten, Lotteriinspektionen och SCB har presenterat.

Stefan Larsson, Tiffany Lind, Ramo Holmbom