DCase
Research, fakta och god oberoende journalistik
  • Start
  • DCase 2018
  • DCase 2017
  • Om oss
  • Annat material
    • DLab
    • DPod

Krönika:

Otydligheten som sätter liv på spel

Människors liv och familjer står dagligen på spel. Barn växer upp i hem där pengar går till helt andra saker än hyra, leksaker eller drömmen om att få åka på ridläger. De kanske inte heller får den uppmärksamhet och kärleken ett barn behöver och förtjänar.

2018 förtydligades Socialtjänstlagen, så att kommuner och landsting har ett delat ansvar gällande spelmissbruk. Men många säger att det är väldigt otydligt hur det verkligen ska fungera.

 

Reflektioner och tankar om granskningen. Tiffany Lind.

Jag vet att tusentals människor dagligen får sms, mejl eller telefonsamtal med reklam från spelsajter. Jag är en av dem. 
Kändisar, som ofta är förebilder för unga människor, blir frontfigurer för bettingsajter. En som valt att tacka nej är Charlotte Kalla. “Är man stor måste man också ta ansvar”, anser hon.

More →

By: Tiffany Lind
Publicerad: 1 juni, 2018
Läs mer: DCase 2018 #bortspelad

Spelmissbrukare riskerar att hamna i kläm för otydlig lagstiftning

När lagändringen för spelmissbrukare trädde i kraft 2018 hade regeringen bestämt att det inte skulle stå i lagen vilka som skulle ha ansvaret.
I stället är det upp till kommuner och landsting att själva komma överens.
Det leder till oklarheter om vem som egentligen har ansvaret för att hjälpa människor som fastnat i spelmissbruk.

Redan år 2016 var Sveriges kommuner och landsting, SKL, kritiska till lagändringsförslaget. I dag finns kritiken kvar och de berättar att ansvaret mellan kommunen och landstingen inom spelmissbruk, är den största frågan som de jobbar med inom missbruks- och beroendeområdet.

– Det är olyckligt när ansvarsfördelningen är otydlig för då får ju inte huvudmännen de bästa förutsättningarna för att göra en överenskommelse, det är en svårighet, säger Mikael Malm, handläggare på SKL.

Cecilia Clausson, verksamhetsutvecklare på Vetlanda kommun, tycker inte att kommuner och landsting fått bra förutsättningar.
– De borde gjort rätt från början. Ansvarsfrågan och vad man förväntas göra ska vara en tydlighet i lagen, säger Cecilia Clausson.

Tidigare ansåg regeringen att kommunerna och landstingen själva är bäst lämpade att utifrån sina lokala behov avgöra hur samarbetet ska fungera. Eftersom de berörda lagarna är ramlagar ville man inte specificera vad kommuner respektive landsting skulle göra.

Kommunerna ska inte hålla på med varken diagnoser eller diagnosinstrument.

Christina Persson är utvecklingsstrateg på landstinget för region Västmanland. Hon anser att kommunen inte ska arbeta med spelmissbruk och säger att det även finns otydligheter kring ansvaret inom annan missbruksvård.

– Spel är ändå ett beroendetillstånd och det är ju en diagnos. Då kan jag tycka att man faktiskt bör rätta sig efter att det är en diagnos. Kommunerna ska inte hålla på med varken diagnoser eller diagnosinstrument, det är en hälso- och sjukvårdsfråga, säger hon.

Men det ser annorlunda ut i dag med de regionala överenskommelserna. Håkan Wall är psykolog på Centrum för psykologiforskning och berättar om utvecklingen.

– Vad jag har sett har överenskommelserna ökat dramatiskt. Vi på Centrum för psykiatriforskning erbjuder utbildning för behandlare från kommuner och landsting, och det har varit en lavinartad ökning av människor som vill gå den, säger han.

Men trots att flera går en utbildning har informationen, enligt flera vi pratat med, varit otydligt kring vem som ansvarar för vad. 

Inför lagändringen skrev Socialstyrelsen ett kunskapsstöd. Men SKL beskriver svårigheter med att samma kunskapsstöd gick till både kommun och landsting.

– Sådan vägledning, kunskapsdokument och nationella riktlinjer som vänder sig till båda huvudmännen måste man ju från Socialstyrelsens sida tala om vad som är kommunens ansvar och vad är landstingens ansvar, säger Mikael Malm, handläggare på SKL.

Vad vill ni från SKL se för förändringar?

– En tydligare ansvarsfördelning, så att det blir tydligare var gränsen går. Vi för diskussioner med tjänstemän men också med våra politiker. Det är för tidigt att säga men vi planerar ett antal åtgärder för att hjälpa våra medlemmar att få till en tydligare ansvarsfördelning, säger Mikael Malm.

Läs även: Hundratusentals spelmissbrukare saknade rätt till vård i 20 år

Ideella organisationer – en utväg då kunskapen brast

Statens vinstintresse gick före hjälp till spelmissbrukare i 20 år

Stefan Larsson, Ramo Holmbom, Tiffany Lind

By: Stefan Larsson
Publicerad: 1 juni, 2018
Läs mer: DCase 2018 #bortspelad, #Spelmissbruk

Statens vinstintresse gick före hjälp till spelmissbrukare i 20 år

FOTO: Creative Commons

Det tog 20 år innan lagändringen gjordes kring spelmissbruk.
Enligt före detta riksdagsledamoten, Margareta Pålsson (M) gick statens vinstintressen före spelmissbrukarnas rätt till stöd.

– Det är lättare att säga att staten ska sluta ha Svenska spel om man inte själv är finansminister, säger hon.

Fram tills 2018 var man som spelmissbrukare i vissa fall väldigt dåligt skyddad till att ha rätt till vård och behandling. Enligt Socialtjänstlagen hade kommunerna innan 2018 inget särskilt ansvar att förebygga spelmissbruk eller sörja för vård av spelmissbrukare. Och trots att spelmissbruk varit en psykiatrisk diagnos sedan 1980, och därmed innefattas i hälso- och sjukvårdslagen, var det väldigt få landsting som erbjudit vård. Spellinjens siffror från 2015 visar bland annat att endast 3 av 21 landsting erbjöd vård för spelproblem.

– I och med att man inte haft rätt till behandling för sitt spelberoende, har det ibland tyvärr nästan varit som en stoppskylt, där man som spelmissbrukare ibland har fått svaret att det där kan vi ingenting om, säger Jakob Jonsson, psykolog.

Sedan 1997 har det lagts fram flera motioner där motiveringen har handlat om att likställa spelmissbruk med andra missbruk i Socialtjänstlagen. Trots det breda intresset från flera riksdagsledamöter, från olika partier och över flera mandatperioder gjordes inget.

Det är lättare att försvara monopolet än att bryta det.En av de som lade fram motioner var den tidigare moderata riksdagsledamoten Margareta Pålsson (M). Hon anser att de inte gjorde något eftersom att de var oroliga att missta skatteintäkter.
En av dem s
om hon hade en dialog med kring lagändringen var den dåvarande finansministern Anders Borg.

 

 

Margareta Pålsson (M)
FOTO: Pressbild

– Till en början var vi ju helt överens. Men om man ska säga så här, det är lättare att säga att staten ska sluta ha Svenska spel om man inte själv är finansminister. För när man inser hur mycket pengar det kommer in, och hur mycket bekymmer man ska ha för att hitta de pengarna någon annanstans, är det lättare att försvara monopolet än att bryta det, säger hon.

 

Vi har försökt få tag på Anders Borg för en kommentar, men han valde att tacka nej. Peter Norman var biträdande finansminister till Anders Borg mellan åren 2010 och 2014. Han säger att han inte kan förklara påståendet kring sambandet mellan att det inte blev någon lagändring och att det fanns motsättningar gällande skatteintäkter från spel. Däremot berättar han att spelproblemsfrågorna under denna tid var väldigt stora.

En annan riksdagsledamot som också lade fram motioner tillsammans med andra riksdagsledamöter var dåvarande folkpartisten Agneta Berliner (FP). 

– Spelmissbrukare fick inte den hjälp och det stöd som jag ansåg att de hade rätt till, men som de definitivt borde få. Men det handlade också om att det kom indikationer om att antalet spelmissbrukare ökade med internet, med alla spel som finns där, säger hon.

Göran Hägglund var socialminister mellan 2006 och 2014. När vi ringer honom hänvisar han oss vidare till dåvarande statsråd i socialdepartementet Maria Larsson (KD). 

Maria Larsson (KD). FOTO: Pressbild

Maria Larsson lämnar flera av våra frågor obesvarade, men i vår mejlkonversation skriver Maria Larsson bland annat att: “Det fanns motstående intressen om vem som skulle betala om detta skulle generera behov av mer vård” och fortsätter “Önskemålen om budgetanslag är alltid långt mycket större än tillgången på pengar och i det sistnämnda kom jag inte ända fram”.

Maria Larsson nämner också att det finns en tröghet i de demokratiska beslutsformerna.

Agneta Berliner (FP) säger att hon inte kan förstå varför det tog så lång tid som det gjorde. Hon berättar bland annat att hon varit med i andra lagändringsprocesser där frågorna varit mer komplexa än den här frågan. Men när det gäller spelmissbruksfrågan kan hon inte förstå varför man inte gjorde något. Hon nämner även den utredning som tillsattes 2007 och blev klar 2008, som bland annat skulle utreda vården för spelmissbrukare.

– Jag kan förstå att om man har utsett en utredare vill man invänta vad den kommer fram till, men man gjorde ju inte någonting efter det heller, säger Agneta Berliner.

 

Läs även: Hundratusentals spelmissbrukare saknade rätt till vård i 20 år

Ideella organisationer – en utväg då kunskapen brast

Livet bredvid spelmissbrukaren: ”Jag levde i mörker”

Krönika: Otydligheten som sätter liv på spel

 

Ramo Holmbom, Stefan Larsson, Tiffany Lind

By: Ramo Holmbom
Publicerad: 31 maj, 2018
Läs mer: DCase 2018 #bortspelad

Livet bredvid spelmissbrukaren:

”Jag levde i mörker”

 

Anhöriga till spelmissbrukare drabbas enormt. En av dessa är Jenny Armus som levde med en spelmissbrukare i flera år. 
– Jag levde i mörker hela vår första tid och kände jättestor skam, hur kunde jag missa det här och varför såg jag ingenting, säger hon.

Jenny och Henrik Armus har varit gifta sedan 2005. Foto: Privat

Hör Jennys historia om hur det var att leva med en spelmissbrukare i flera år. 

http://www.dcase.se/wp-content/uploads/2018/05/www.dcase.se-www.dcase_.se-jenny-armus-slutfil-ljudfix.mp3

 

Henrik Armus och Jenny Armus blev tillsammans år 1999 och gifte sig med varandra sex år senare. Men Henrik bar på en mörk hemlighet, i flera år hade han varit spelberoende. I början handlade det om att Henrik spelade på trav men i slutet hade det utvecklat sig och då spelade han på damvolleyboll, fotboll, hockey och i princip alla resultat.

Jenny hade väldigt länge misstankar på att Henrik träffade någon annan eftersom att han ofta var hemlighetsfull med telefonen och kunde släcka ner mobilskärmen då Jenny gick förbi.

– Jag minns inte hur ofta, jag kan nog ha frågat varje dag om han träffade någon annan. Jag sa till han att jag vill att du ska vara ärlig för har du någon annan finns det ju ingen anledning att vi ska fortsätta träffas. Varje gång svarade han nej men jag kände att han ljög, säger hon.

Antingen lämnar jag honom och då
tar han livet av sig. Eller så tar
han livet av sig i alla fall.

Det var några dagar efter julen 2013 som Henrik tillslut insåg att han var tvungen att berätta hur det låg till.

– Henrik uttryckte sig som att antingen kommer jag lämna honom, och då kände Henrik att han hellre tar livet av sig. Eller så tar han livet av sig i alla fall för att han var så långt ner att han inte skulle klara av det här längre.

Jenny Armus. Foto: Privat

– Det kom som en jättechock när han berättade att alla pengar som jag trodde vi hade sparat var slut. Huset som vi då bodde i var överbelånat och kronofogden stod i princip och knackade på dörren.

Men att lämna Henrik var inget Jenny valde. Kärleken vägde tyngre och Jenny kände att hon förälskat sig i en fantastisk man och ville se hur Henrik var som spelfri och valde därmed att stanna hos honom.

Nu handlade det om att hamna på rätt sida, och första steget var att delta på möten hos spelberoendes riksförbund i Göteborg. Något som Jennys mamma tipsade om.

– Det var först då jag kom till föreningen som jag insåg att jag inte var ensam i det här. Men samtidigt, efter första mötet kände jag att det inte fanns någon utväg. Henrik kommer aldrig bli spelfri, han kommer alltid spela och fortsätta ljuga, det var känslan jag fick efter att jag fått höra mammor och andra fruars historia.

Jenny berättar att det var hennes mamma som också fick henne att ge det en chans till och fortsätta gå på mötena. På det andra mötet fick Jenny också höra lite mer om spelarens perspektiv.

– Även om jag hört Henrik prata var det så nära, och det gjorde så ont att höra honom berätta hur han kände. Jag hade väldigt svårt att lyssna på Henrik under den här tiden men då jag fick höra andra spelares historier och hur de kände sig fick jag bättre förståelse för Henrik, säger hon.

Det andra steget handlade om att bli skuldfri. Henrik tog kontakt med sin mamma som inte ville ställa upp och låna ut pengar och hans pappa är pensionär och hade inte råd.

I dag är Henrik Armus ordförande för Spelberoendes riksförbund. Foto: Privat

– Jag sa att vi helt enkelt får fråga min mamma som tillsammans med min syster gick in och hjälpte oss och då hade de lite olika krav på pengarna de lånade oss. Vi skulle bland annat gå på möten på föreningen, de båda skulle ha insyn i våra pengar och vad pengarna gick till och vad vi köpte, säger Jenny Armus.

 

 

Paret gick på träffarna regelbundet där den spelberoende och den anhöriga inte deltar på samma möten.
– Jag känner att jag har kommit så pass långt i processen att jag inte längre känner att det är jobbigt att prata om det. Det var lite jobbigt att prata om det med mina arbetskollegor under en period. Men sedan när jag gjort det fick de förståelse till varför jag varit så väldigt grisk och grinig så fort de sa någonting.

– Det var jobbigt att förklara att Henrik hade det här problemet och att vi i stort sett balanserar varenda krona varje månad om vi har råd att köpa potatis. Samtidigt kändes det väldigt skönt att prata om det och inte svartmåla det med hysch hysch.

Nu får Jenny istället lovord från kollegorna.

– De säger att det är skönt att jag kommit tillbaka till mig själv igen eller blivit ännu bättre än vad jag var innan, att resan lyft och ändå gått väldigt bra så det är väldigt skönt att höra.

Med tiden blev vardagen lättare och mindre påfrestande för både Jenny och Henrik, men det finns en händelse som hade kunnat dra ner dem båda till botten igen.

Det kändes väldigt skönt att
prata om det och inte svartmåla
det med hysh hysh.

Jenny berättar att Henrik fick ett återfall och började spela igen men hon upptäckte det väldigt snabbt. Hon märkte att något inte stämde då hon fick en faktura på spel till mobilen. Vid händelsen befann hon sig på jobbet och skickade därför en skärmdump på fakturan till Henrik som i sin tur svarade att fakturan var tänkt att skickas till en annan person.

–  Det var en massa svammel, jag valde att inte svara på meddelandet och då blev Henrik lite orolig och fortsatte skriva, tillslut svarade jag bara, vi tar det när jag kommer hem.

Jenny Armus jobbar i hemtjänsten som undersköterska.

Väl hemma blev Henrik ställd mot väggen.

– Jag sa, titta mig i ögonen och säg att du inte spelar igen. Då erkände Henrik att det var han som spelat. På ungefär 20 timmar hade jag avslöjat honom, berättar Jenny.

Hon fortsätter med att förklara hur livet ser ut efter det att Henrik blivit spelfri för cirka fem år sedan. Hon säger att han är mer öppen att berätta om hur hans dag sett ut och hur han mår.

Det hade kunnat gå riktigt illa, men lyckligtvis har vardagen förändrats till det bättre och Jenny berättar om hur tiden med spelmissbruk har påverkat dem.

– Periodvis har det varit väldigt jobbigt, orkar jag med det här har jag tänkt. Kommer jag någonsin kunna lita på honom igen. Jag känner också att jag blivit en annorlunda person. Jag är starkare och säkrare i mig själv.

Hon berättar med lite lättad ton hur livet känns mer lättsamt. Trots att det varit tungt att betala tillbaka skulderna och lånet från hennes mamma och syster har livet känts ljusare.

– Det har inte alltid varit en jätterolig resa men vi brukar säga att vi håller ihop och vi har gjort resan gemensamt vilket har stärkt oss. Jag och Henrik har kommit varandra närmare för att han blivit mer ärlig i saker och ting och inte behöver smussla och ljuga.

Paret är nu skuldfria efter cirka fem år och har sålt sin lägenhet. Henrik är ordförande i spelberoendes riksförbund.

När det var som värst med Henrik Armus spelande var deras dåvarande hus överbelånat. I dag bor de i ett nytt hus där de trivs jättebra.

Hur ser framtiden ut för dig och Henrik?

– Den tycker jag ser ljus ut i alla fall. Vi har köpt ett nytt hus 
där vi båda sagt att här får de bära ut oss när vi ska lämna, avslutar Jenny Armus med ett skratt.

Vi har köpt ett nytt hus, här får de bära ut oss när vi ska lämna.

By: Ramo Holmbom
Publicerad: 30 maj, 2018
Läs mer: DCase 2018 #bortspelad

Ideella organisationer – en utväg då kunskapen brast

#bortspelad

FOTO: Creative Commons

I vissa fall har det varit som en stoppskylt om man skulle söka hjälp för spelproblem hos kommunen på grund av bristande kunskap. Det säger Jakob Jonsson, psykolog specialiserad på spelmissbruk, och berättar också om de ideella organisationernas betydelse.
– De har varit väldigt viktiga för människor. De finns ju alltid där, säger Jakob Jonsson.

Som vi tidigare kunnat visa har riksdagen under 20 år tagit avstånd från att Socialtjänstlagen ska omfatta spelmissbruk. Det trots att spelmissbruk under denna period uppfyllde kriterierna för att klassas som ett folkhälsoproblem.

Vid ett tillfälle, under 2008, skrev den dåvarande riksdagsledamoten Solveig Hellquist en fråga till Socialministern Göran Hägglund. Frågan handlade om på vilket sätt socialministern “ämnade agera för att vidga betydelsen av begreppet missbruk i socialtjänstlagen så att den även omfattar andra former av missbruk än alkohol och andra droger”.

Det var statsråd Maria Larsson som ansåg sig lämpad att svara på frågan, och skrev då bland annat att:
”Det inte finns något hinder för socialnämnden att ge bistånd till andra typer av missbruk, som exempelvis spelmissbruk.”

Men från samma tid visar en utredning om spelmissbruk att kunskapen hos kommunerna var väldigt låg, och att det skulle krävas en hög kunskapsgrund för att ta hand om människor med spelproblem. Vi har kontaktat Maria Larsson för en kommentar gällande hennes uttalande från 2008, men hon valde att inte svara på vår fråga angående detta.

– Man var tidigare dåligt skyddad lagstiftningsmässigt som spelmissbrukare med att ha rätt till vård och behandling, säger Jakob Jonsson.

Jakob Jonsson. FOTO: Privat

Under den här tiden, när det var svårt för spelmissbrukare att få vård via kommunerna, startades ideella spelberoendegrupper och föreningar. En av dessa organisationer var Spelberoendegruppen i Umeå, som Omid Rezvani startade.

Omid Rezvani berättar att han själv har erfarenhet av kommunernas bristande kunskap inom spelmissbruk.
– När jag sökte hjälp och visade mina konton för socialen och vården i Umeå fick jag höra “det är bara att sluta spela”. De gav mig bara matpengar och visste knappt hur de skulle hjälpa mig, säger han.

Omid Rezvani ansåg att han behövde stöd och att träffa likasinnade.

– Min tanke och min idé var att jag behövde träffa någon eller några och jag hade inte mer tanke kring att det skulle komma fler människor, jag visste inte hur det skulle ske. Men så småningom satte jag upp mitt nummer på min hemsida och då började personer ta kontakt med oss, säger han.

En tid efter att Omid Rezvani startat spelberoendegruppen i Umeå insåg han också att behovet av stöd för spelmissbruk var större än vad han trodde.
– Varje person kände någon som har spelberoende. Då kände jag att det jag gör är väldigt bra, säger han.

Spelberoendegruppen erbjuder även stöd och hjälp till anhöriga genom anhörigträffar som föreningen började med för fyra år sedan. Omid Rezvani berättar att omkring 60-70 procent av de som hör av sig vid den första kontakten är anhöriga.

Omid Rezvani startade spelberoendegruppen i Umeå.    FOTO: Privat

– Alla anhöriga, framför allt de som står nära behöver sätta sig själv i spelberoendet, hur kan man få mer kunskap? Inte läsa, utan att höra riktiga historier. De känner också att de har varit ensamma om det här och inte kunnat prata om det, inte med sina syskon eller mamma. När man träffar en eller flera spelberoende känns det bra, man känner igen sig i varandras historier, säger han.

I dag har Spelberoendegruppen vuxit och finns inte bara i Umeå utan i totalt tio orter runt om i landet, bland annat i Skellefteå, Sundsvall och Norrköping.

Efter årsskiftet har spelmissbruk skrivits in i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Det innebär att kommuner och landsting får ett tydligare- och delat ansvar gällande spelmissbruk och de ska erbjuda vård till personer med spelproblem. Omid Rezvani säger att stödet sett olika ut från kommun till kommun under åren beroende på orten.

– Vi ska inte jobba mot kommunerna, vi ska jobba med kommunerna. Och vi ska inte prata om pengar, vi ska prata om samverkan. Det har varit olika mottaganden om hur mycket kommunerna vill stötta men sedan lagstiftningen trädde i kraft har allas attityder och inställning förändrats till det positiva, säger han.

Spelproblem:

Spelproblem är ett samlingsbegrepp som beskriver de negativa sociala, ekonomiska eller hälsomässiga konsekvenser som spel om pengar kan få. Spelproblem används också ofta i forskningssammanhang för att beteckna när spelaren har bristande kontroll över sitt spelande och när spelandet ger upphov till påtagliga negativa konsekvenser.

Spelmissbruk:Spelmissbruk saknar en formell definition men används ofta för att beskriva negativa konsekvenser av spel. Begreppet missbruk används främst inom socialtjänsten, då det används i socialtjänstlagen, SoL. Ofta syftar missbruk på de negativa sociala konsekvenserna för en individ, medan beroende beskriver de negativa biologiska och medicinska aspekterna.

Spelberoende: Spelberoende betyder att problemen är så allvarliga att det kan vara ett kliniskt beroende. Spelberoende är en specifik diagnos, till exempel i officiell svensk hälso- och sjukvårdsstatistik som använder sig av WHO:s diagnsosystem ICD-10.

Ramo Holmbom, Tiffany Lind, Stefan Larsson

By: Tiffany Lind
Publicerad: 30 maj, 2018
Läs mer: DCase 2018 #bortspelad

Hundratusentals spelmissbrukare saknade rätt till vård i 20 år

#bortspelad

Trots att siffror redan från 1997 visade att spelmissbruk var ett folkhälsoproblem, tog det 20 år innan spelmissbrukare fick rätt till vård. Det har lett till att över hundratusen spelmissbrukare kommit i kläm.
Varför det dröjde är en fråga som både vi, experter och drabbade frågar sig. 

Se vår granskning:

Förra året tjänade riksdagen över sex miljarder kronor på spel. Men av dessa miljarder gick mindre än 0,3 procent till Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, för att förebygga samt ge vård och stöd till spelmissbrukare. Detta trots att det bor över 100 000 spelmissbrukare i landet. Av spelbolagens intäkter kommer dessutom en tredjedel av intäkterna från personer med spelproblem.

– Det var inget jag visste om men det är helt sjukt, säger David Sandell, från Borlänge som tidigare varit spelmissbrukare.

Vi träffar honom i Märsta för att höra hur hans situation sett ut och hur hans spelmissbruk påverkat honom.

Läs även:

Ideella organisationer – en utväg då kunskapen brast

Statens vinstintresse gick före hjälp till spelmissbrukare i 20 år

Livet bredvid spelmissbrukaren: ”Jag levde i mörker”

Krönika: Otydligheten som sätter liv på spel

Såhär gjorde vi:Huvudmännen gällande frågan om spelmissbrukares rätt till vård är kommuner och landsting. För att ta reda på hur de har arbetat och arbetar valde vi ett slumpmässigt urval av fyra kommuner och landsting utifrån Sveriges kommunindelningar för att se hur de arbetar kring frågan om spelmissbruk. För att få en röst av dem som berörs använde vi oss av Spelberoendes riksförbunds öppna facebookgrupp. Där fick vi kontakt med en tidigare spelmissbrukare och även en anhörig till en tidigare spelmissbrukare. För att studera lagstiftningsprocessen kring spelmissbruk har vi tittat på olika motioner och propositioner sedan 1997. Där fick vi fram att det var ett stort antal motioner gällande spelmissbrukares rätt till vård som lagts fram, men som fått avslag. Detta trots att spelmissbruk uppfyllde kriterierna för att vara ett folkhälsoproblem. Den övriga informationen och siffror kommer från studier som Folkhälsomyndigheten, Lotteriinspektionen och SCB har presenterat.

Stefan Larsson, Tiffany Lind, Ramo Holmbom

By: Ramo Holmbom
Publicerad: 29 maj, 2018
Läs mer: DCase 2018 #bortspelad, #Spelmissbruk

↑

  • Start
  • DCase 2018
  • DCase 2017
  • Om oss
  • Annat material
    • DLab
    • DPod
© DCase 2021
Mittuniversitetet: Tel: 010-14 28 000  |  kontakt@miun.se