Ideella organisationer – en utväg då kunskapen brast
#bortspelad
I vissa fall har det varit som en stoppskylt om man skulle söka hjälp för spelproblem hos kommunen på grund av bristande kunskap. Det säger Jakob Jonsson, psykolog specialiserad på spelmissbruk, och berättar också om de ideella organisationernas betydelse.
– De har varit väldigt viktiga för människor. De finns ju alltid där, säger Jakob Jonsson.
Som vi tidigare kunnat visa har riksdagen under 20 år tagit avstånd från att Socialtjänstlagen ska omfatta spelmissbruk. Det trots att spelmissbruk under denna period uppfyllde kriterierna för att klassas som ett folkhälsoproblem.
Vid ett tillfälle, under 2008, skrev den dåvarande riksdagsledamoten Solveig Hellquist en fråga till Socialministern Göran Hägglund. Frågan handlade om på vilket sätt socialministern “ämnade agera för att vidga betydelsen av begreppet missbruk i socialtjänstlagen så att den även omfattar andra former av missbruk än alkohol och andra droger”.
Det var statsråd Maria Larsson som ansåg sig lämpad att svara på frågan, och skrev då bland annat att:
”Det inte finns något hinder för socialnämnden att ge bistånd till andra typer av missbruk, som exempelvis spelmissbruk.”
Men från samma tid visar en utredning om spelmissbruk att kunskapen hos kommunerna var väldigt låg, och att det skulle krävas en hög kunskapsgrund för att ta hand om människor med spelproblem. Vi har kontaktat Maria Larsson för en kommentar gällande hennes uttalande från 2008, men hon valde att inte svara på vår fråga angående detta.
– Man var tidigare dåligt skyddad lagstiftningsmässigt som spelmissbrukare med att ha rätt till vård och behandling, säger Jakob Jonsson.
Under den här tiden, när det var svårt för spelmissbrukare att få vård via kommunerna, startades ideella spelberoendegrupper och föreningar. En av dessa organisationer var Spelberoendegruppen i Umeå, som Omid Rezvani startade.
Omid Rezvani berättar att han själv har erfarenhet av kommunernas bristande kunskap inom spelmissbruk.
– När jag sökte hjälp och visade mina konton för socialen och vården i Umeå fick jag höra “det är bara att sluta spela”. De gav mig bara matpengar och visste knappt hur de skulle hjälpa mig, säger han.
Omid Rezvani ansåg att han behövde stöd och att träffa likasinnade.
– Min tanke och min idé var att jag behövde träffa någon eller några och jag hade inte mer tanke kring att det skulle komma fler människor, jag visste inte hur det skulle ske. Men så småningom satte jag upp mitt nummer på min hemsida och då började personer ta kontakt med oss, säger han.
En tid efter att Omid Rezvani startat spelberoendegruppen i Umeå insåg han också att behovet av stöd för spelmissbruk var större än vad han trodde.
– Varje person kände någon som har spelberoende. Då kände jag att det jag gör är väldigt bra, säger han.
Spelberoendegruppen erbjuder även stöd och hjälp till anhöriga genom anhörigträffar som föreningen började med för fyra år sedan. Omid Rezvani berättar att omkring 60-70 procent av de som hör av sig vid den första kontakten är anhöriga.
– Alla anhöriga, framför allt de som står nära behöver sätta sig själv i spelberoendet, hur kan man få mer kunskap? Inte läsa, utan att höra riktiga historier. De känner också att de har varit ensamma om det här och inte kunnat prata om det, inte med sina syskon eller mamma. När man träffar en eller flera spelberoende känns det bra, man känner igen sig i varandras historier, säger han.
I dag har Spelberoendegruppen vuxit och finns inte bara i Umeå utan i totalt tio orter runt om i landet, bland annat i Skellefteå, Sundsvall och Norrköping.
Efter årsskiftet har spelmissbruk skrivits in i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Det innebär att kommuner och landsting får ett tydligare- och delat ansvar gällande spelmissbruk och de ska erbjuda vård till personer med spelproblem. Omid Rezvani säger att stödet sett olika ut från kommun till kommun under åren beroende på orten.
– Vi ska inte jobba mot kommunerna, vi ska jobba med kommunerna. Och vi ska inte prata om pengar, vi ska prata om samverkan. Det har varit olika mottaganden om hur mycket kommunerna vill stötta men sedan lagstiftningen trädde i kraft har allas attityder och inställning förändrats till det positiva, säger han.
Spelproblem:
Spelproblem är ett samlingsbegrepp som beskriver de negativa sociala, ekonomiska eller hälsomässiga konsekvenser som spel om pengar kan få. Spelproblem används också ofta i forskningssammanhang för att beteckna när spelaren har bristande kontroll över sitt spelande och när spelandet ger upphov till påtagliga negativa konsekvenser.
Spelmissbruk:Spelmissbruk saknar en formell definition men används ofta för att beskriva negativa konsekvenser av spel. Begreppet missbruk används främst inom socialtjänsten, då det används i socialtjänstlagen, SoL. Ofta syftar missbruk på de negativa sociala konsekvenserna för en individ, medan beroende beskriver de negativa biologiska och medicinska aspekterna.
Spelberoende: Spelberoende betyder att problemen är så allvarliga att det kan vara ett kliniskt beroende. Spelberoende är en specifik diagnos, till exempel i officiell svensk hälso- och sjukvårdsstatistik som använder sig av WHO:s diagnsosystem ICD-10.
Läs mer: DCase 2018 #bortspelad