DCase
Research, fakta och god oberoende journalistik
  • Start
  • DCase 2018
  • DCase 2017
  • Om oss
  • Annat material
    • DLab
    • DPod

Grundaren: ”vi måste be för henne, det är så vi ska göra”

Love and hope säger själva att de är religiöst obundna. Trots det har organisationen gått ut i media och sagt att de driver en bibelskola i Katmandu. Till Skatteverket beskriver de sitt ändamål med verksamheten som religiöst och organisationens grundare Mikael Alfvén har föreläst om hur flickor genom böner har botats från HIV. 

Love and hope grundades 2010 av Mikael Alfvén och hans familj som en produkt av Mikael Alfvéns tidigare organisation Mission good news (MGN) som hade sitt säte i Sävsjö, Småland.

Mikael Alfvén tillhörde tidigare församlingen Guds kraft i Sävsjö och är nu aktiv i Hillsong church Stockholm. Hillsong church Stockholm är en församling inom pingströrelsen och Guds kraft tillhör trosrörelsen där Livets ord är den mest framstående församlingen.

Vi ringde Peo Svensson, pastor i Guds kraft i Sävsjö, och frågade huruvida församlingarna har någon koppling till varandra.

– Det finns inga ekonomiska eller organisatoriska kopplingar, men vi delar tron. Utifrån min infallsvinkel skiljer det sig inte mycket på de olika frikyrkorna och inte heller trosmässigt. Vi tänker ganska lika och tycker ganska lika, säger Peo Svensson.

Hillsong chruch Stockholm där Love and hope fram till i år hade sina kontorslokaler.
Foto: Elle Wähämäki

Gemensamt för församlingarna inom trosrörelsen är att kristen mission är en viktig del i medlemmarnas liv. MGN startades som just en missionsorganisation. Projektet Love nepal var från början en del av MGN men efter några års verksamhet blev det ett fristående projekt med syftet att rädda barn ur sexhandel i Nepal. Under 2016 bytte Love nepal namn till Love and hope och utökade sin verksamhet från Nepal till att även omfatta Indien, Sri Lanka och Bangladesh.

Love and hope är idag en fristående ideell organisation och så här beskriver de sin verksamhet på sin hemsida:

”Love and hope är en svensk hjälporganisation som kämpar mot barnsexhandeln. Vi verkar utifrån den värdegrund som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter och deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Vårt arbete inriktas främst på de barn som har det svårast att få sina rättigheter tillgodosedda. Vårt uppdrag är att genomföra detta utan någon åtskillnad på mottagarna. Love and Hope är en religiöst och politiskt obunden organisation.”

Under den senaste tiden har det framkommit kritik i sociala medier kring deras arbete, och huruvida organisationen faktiskt är religiöst obunden eller inte. Vi försökte nå flera av Love and hopes medarbetare, utan framgång. Men till slut fick vi tag i Natanael Alfvén, son till Mikael Alfvén och marknadsansvarig i organisationen. Vi besökte honom på Love and hopes kontor i Märsta och frågade honom om de bedriver någon typ av religiös verksamhet i de länder där de är verksamma.

– Nej, verkligen inte. Det skulle vi aldrig ha. Vi kom från en kristen organisation men det är inte det vi sysslar med längre. Vi driver inte bibelskolor, vi startar inte bibelskolor, vi försöker inte frälsa någon eller konvertera någon. Det är, förlåt, men det är fruktansvärt. Jag mår verkligen illa när folk säger de här anklagelserna till mig, säger Natanael Alfvén.

Natanael Alfvén, marknadsansvarig Love and hope.
Foto: Ellen Johansson

På Love and Hopes hemsida bland ”vanliga frågor” förekommer just frågan ”Startar ni/driver ni bibelskolor?” på vilken Love and hope har svarat så här:

”Nej, vi har inte startat och kommer inte starta någon bibelskola.”

Under vår research hittade vi däremot en artikel i Världen idag från december 2014, där Natanael Alfvéns bror Jonatan Alfvén uttalar sig i just denna frågan. Här är ett utdrag ur artikeln:

”Sedan 2009 har Love nepal hjälpt över 600 flickor att komma loss ur sexhandeln. Man hjälper också till med att driva en bibelskola i Kathmandu, och väckelsen är stark i Nepal. Flera bedömare menar att Nepal kanske är det land där den kristna kyrkan växer allra snabbast, under svår förföljelse, och eleverna på bibelskolan är ivriga evangelister.
– Att få se dessa unga människor som inte vill annat än att tjäna Gud och få deras familj, släkt och vänner att följa Jesus är helt fantastiskt. Man ber i stort sett konstant, man fastar om någon har det jobbigt och man är helt övertygade om att Jesus är svaret på landets problem, säger Jonatan Alfven.”

LÄS MER: När hjälpen kränker – köpta bilder pekar ut barn som prostituerade

Vi ställde frågan om huruvida Love and hope har drivit, eller driver en bibelskola till Natanael Alfvén, svaret vi fick var att de inte gjorde det. Vi hade med oss utdraget från artikeln och Natanael Alfvén fick själv läsa det.

– Det kan mycket väl vara så, men jag kan inte minnas att vi har gett pengar till något sådant. Min far kanske har varit där och pratat men vi har verkligen inte sysslat med någonting sådant. De vi har samarbetat med på plats har oftast varit kyrkor på något sätt, alltså vi har haft volontärer från kyrkor som har hjälpt till på hemmen. Men det har inte funnits någon religiös agenda från vår sida och givna pengar har inte gått till någon bibelskola, säger Natanael Alfvén.

Natanael Alfvén förklarar att organisationen under 2014 fortfarande hette Mission good news/Love nepal där båda organisationerna var aktiva och att bibelskolan var ett projekt inom den kristna missionsorganisationen Mission good news. Vi har däremot inte hittat något som bevisar att Mission good news fortfarande var verksamt vid tidpunkten och inte heller något som bekräftar att organisationen under 2014 hette Mission good news/Love nepal.

I deklarationerna från och med 2011 fram till 2015 skriver Love and hope att organisationens ändamål är religiöst.
Foto: Linus Lindgren

Vi hade även med oss taxeringsuppgifter från Skatteverket. Papper som alla organisationer fyller i och skickar in till Skatteverket i samband med deklarationen varje år. I de papperna finns rubriken ”Föreningens/trossamfundets ändamål enligt stadgarna”. Enligt Skatteverket väljer organisationen själv det alternativ som står dem närmast och representerar verksamhetens ändamål. Skatteverket gör alltså inte den bedömningen utan det är upp till organisationen.

Innebär det att organisationen har sett sin verksamhet som religiös under dessa verksamhetsår?

–  Jag kan inte svara på det mer än att jag vet att vi inte har bedrivit någon religiös verksamhet, säger Natanael Alfvén.

Av de 12 alternativ som organisationen kunde ha valt att kryssa i, valde de under perioden 2011-2014 att kryssa i enbart ”religiös verksamhet”, och inte förrän deklarationen för räkenskapsåret 2015 hade alternativet ”vård/omsorg av barn” kryssats i, utöver ”religiös verksamhet”.

Vi måste be för henne, det är så vi ska göra.
Det som Love and hope påstår i sina deklarationer är alltså att de har ett religiöst ändamål “enligt stadgarna”. Vi fick kontakt med Love and hopes ekonomiavdelning och fick därigenom ta del av organisationens stadgar. I dem står det ingenting om att de ska bedriva religiös verksamhet. Varför har de då kryssat i “religiöst ändamål enligt stadgarna” i deklarationerna från Skatteverket?

Utöver dessa uppgifter hittade vi i vår research en föreläsning av Mikael Alfvén i Svedjeholmskyrkan den 25 oktober 2015, där han berättar om hur en ung flicka insjuknat i HIV och därefter blivit frisk tack vare böner. Här följer utdrag ur Mikaels föreläsning:

(…) “Hon var väldigt sjuk och bara 13 år gammal. Vi gick till nästa klinik och gjorde ett test till och de sa, det är samma, blodet har tagit emot det här nu. Så gick vi till en tredje klinik och där sa dem det är HIV.”

(…) “Då tar dem henne till hemmet där hon bor, så säger de till hennes vänner där ‘eran syster är svårt sjuk’. Vi måste be för henne, det är så vi ska göra. Och så berättade de för flickorna på kvällen och så sa dem ‘vi måste bedja’.”

(…) “Så kommer de där och så kommer läkaren ut och så sa han ‘varför är ni här?’. ‘Vi har gått igenom blodet nu och alla blodtester. Det finns inte ett spår av HIV i det här blodet, det är renat, det är helt klart’. Kan gud göra sånt här?! Gud kan, står det på många ställen i Bibeln. Gud förmår, Gud vill, Gud är villig alltid – att ge goda gåvor.”

Håkan Gabrielsson har arbetat med hjälparbete under 30 år och som idag är aktiv i den svenska organisationen Out of ashes. Han har arbetat tillsammans med samma lokala organisation i Nepal som Love and hope gjorde fram till 2016, under flera års tid. Out of ashes är en öppet kristen organisation och vi ringde Håkan Gabrielsson för att ta reda på hur det fungerar att blanda religion med den typ av hjälparbete som organisationen utför i Nepal.

– Det är som vattentäta skott mellan religiöst arbete och arbete på barnhem. Om det är någon påverkan på barn på något religiöst sätt så kan sådana här organisationer tappa licensen att överhuvudtaget bedriva en barn- och omsorgsorganisation. De här reglerna är skarpa och de övervakas hela tiden, säger Håkan Gabrielsson.

Lyssna på Mikael Alfvéns föreläsning HÄR.


Ellen Johansson
Elle Wähämäki
Linus Lindgren

By: Per Mattsson
Publicerad: 23 maj, 2017
Läs mer: Granskning Love and Hope

Restaurangägarnas syn på ansvaret – efter Krogkollens kartläggning

Kapitel 3: Krögarna kommer till tals

Några av krögarna vi talat med tycker att kraven är för låga.                                                         Foto: Daniel Sörensen

Flera av Sundsvalls krögare är överens om att livsmedelskraven inte är svåra att följa. Trots det fick hälften av kommunens restaurang- och kaféverksamheter minst en anmärkning under 2016. 
– Kan man inte ta sig tiden så ska man inte driva restaurang, säger Patrik Jonsson, ägare av Kliv Inn. 

Varje år utför Miljökontoret i Sundsvall livsmedelskontroller på ungefär 80 procent av de verksamheter inom kommunens gränser som hanterar livsmedel. Hälften av kontrollerna under 2016 slutade med någon typ av anmärkning. Anmärkningarna kan vara alltifrån att information om allergener saknas till att arbetsytor inte är tillräckligt rena.

LÄS KAPITEL 2 AV GRANSKNINGEN: HÄLFTEN AV SUNDSVALLS RESTAURANG- OCH KAFÉVERKSAMHETER FICK ANMÄRKNING AV KOMMUNEN FÖRRA ÅRET. 

Av de restaurang- och kaféägare vi talat med är majoriteten överens om att kraven från kommunen inte är för tuffa, snarare tvärtom.

–  Det är för låga krav. Det kanske borde finnas någon form av körkort för att få driva ett kök och öppna restaurang. I dag kan nästan vem som helst gå in från gatan, låsa upp dörren och säga ”vi har pizza” och sedan köra på. Det är få branscher man kan göra så i, säger Patrik Jonsson.

Gambrinushallens ägare Amir Pourmostaghimi är inne på samma linje.

– Jag skulle önska att de är ute och kontrollerar ännu mer. De borde besöka varenda restaurang fler gånger, gärna en gång i kvartalet. Då hade fler hållit sig i skinnet. Enligt mig så har många som startar en restaurang i dag inte tillräckligt med kunskap för det.

Att det är så pass många restauranger och kaféer som får någon typ av anmärkning tror Kristoffer Bergström, som driver Flavors Café, kan bero på verksamheternas resurser.

– Det är rätt så mycket regler ändå att ha koll på och en del saker kan vara svåra att tillämpa för vissa, speciellt för mindre företag med lite pengar och lite personal. Men i det stora hela så ska det egentligen inte vara några konstigheter.

LÄS KAPITEL 1 AV GRANSKNINGEN: SÅ GÅR MILJÖKONTORETS KONTROLLER TILL.

Majoriteten av de tillfrågade restaurang- och kaféägarna är överens om att lagarna de måste följa är på en rimlig nivå. Samtidigt nämner flera att de har en förståelse för att vissa inte klarar av alla miljökontorets kontrollpunkter och de pekar på att restaurangbranschen är tuff. Att informera om allergener, som var den vanligaste anmärkningen under 2016, tycker däremot Agneta Lindholm på Svartviks Herrgård inte borde vara något som man missar.

– Just det med allergier har det stått om i alla branschtidningar. Sedan har restaurangskolan ett ansvar att utbilda eleverna kring det här. Jag märker att de har bättre koll på exempelvis svinn, ansvar och allergier än vad jag hade när jag var yngre.

Något som majoriteten av de intervjuade ägarna är eniga om är att själva tillsynen från miljökontoret fungerar på ett bra sätt.

– Inspektörerna är aldrig svåra att ha att göra med. Det går att diskutera och föra en bra dialog med dem. Vissa småsaker de blir utsända för att kolla på kan ibland vara lite löjliga, men de gör bara sitt jobb, säger Kristoffer Bergström.

Stefan Bäckström, som driver Pain Riche, tycker också att tillsynen fungerar bra. Men han skulle gärna se en liten ändring.

– Vi själva får betala kontrollerna oavsett utfall. Jag kan tycka att systemet skulle kunna fungera bättre om man fick betala för eventuella brister. Får man inga anmärkningar så får man betala en mindre summa eller ingen alls. Det skulle vara en större sporre och skulle kanske innebära att fler klarar sig utan anmärkningar.

Flera av verksamheterna som fick anmärkning under 2016 har åtgärdat sina brister. Vill du veta mer om hur granskningen gått till? Klicka på länken nedanför. 

LÄS MER OM PROJEKTET KROGKOLLEN SUNDSVALL. 

TEXT: Erik Wallskog
MAIL: emdaltum@gmail.com

By: Per Mattsson
Publicerad: 23 maj, 2017
Läs mer: Krogkollen

Varannan Sundsvallskrog fick anmärkning från kommunen

Kapitel 2: Kartläggningen

Viktigt att tänka på: Kartan baseras på livsmedelsrapporter från 2016, och ger alltså en bild över hur verksamheterna skötte sig under fjolåret. Alla restauranger, kaféer och gatukök har sedan dess haft chansen att åtgärda sina problem. Vissa verksamheter som är röda på vår karta kan med andra ord vara gröna i dagsläget, och vice versa.

KLICKA HÄR OM DU VILL KOMMA TILL FÖRSTA DELEN AV VÅRT ARBETE. DÄR KAN DU BLAND ANNAT LÄSA OM HUR VI GJORDE KARTAN.

Bara hälften av de kontrollerade restaurangverksamheterna klarade sig helt utan anmärkningar när kommunen i fjol genomförde sina livsmedelskontroller. Det kan till stor del bero på en ny lagstiftning, tror miljöinspektören Yvonne Sellstedt.

För låga livsmedelstemperaturer, bristande renhållningsrutiner och begynnande mögel var bara några av de många avvikelser som Miljökontoret i Sundsvall fann när de under 2016 besökte och granskade restauranger, kaféer och gatukök inom Sundsvalls kommungräns. 89 av de 180 verksamheter som miljökontoret kontrollerade fick minst en anmärkning, vilket innebär att varannan verksamhet på något sätt brutit mot den livsmedelslagstiftning som finns till för att skydda och informera konsumenterna.

I flera av fallen rapporterade miljökontoret att restaurangerna förvarat livsmedel i fel typ av förpackningar eller i för låga temperaturer, någonting som i värsta fall skulle kunna leda till sjukdomar eller allergiska reaktioner hos besökarna. I andra fall går det att läsa ur kommunens livsmedelsrapporter om verksamheter som saknat tydliga hygien- och rengöringsrutiner eller på något sätt fått anmärkningar på den befintliga lokalen.

– Tyvärr ser vi allt för ofta ett stort slitage på restauranglokaler, inte sällan på grund av hög luftfuktighet i köken. Många krögare har fokus på att få verksamheten att gå runt och prioriterar dessvärre bort själva lokalerna, vilket ibland får förödande konsekvenser, säger Yvonne Sellstedt, miljöinspektör på miljökontoret.

Om det är en mindre avvikelse följs den upp vid nästa kontroll, oftast inom ett år. Men vid större avvikelser krävs det att restaurangerna åtgärdar problemet snarast, berättar miljöinspektören Armin Fattah.

– Om en restaurang inte har åtgärdat sina tidigare problem när jag kommer igen kan jag ge dem ett föreläggande, med eller utan vite. Då måste de enligt lag åtgärda problemet, eller få som en böter. I ett ännu senare skede kan de få ett föreläggande med löpande vite. Det innebär att de måste betala en summa för varje gång jag kommer och påpekar fortsatta brister, vilket i slutändan brukar lösa problemet, säger han.

Arminportratt
Armin Fattah.

Den i särklass vanligaste formen av avvikelse hos restaurangerna, kaféerna och gatuköken under 2016 var avsaknaden av uppgifter om allergener i maten. Sedan 2014 har informationsförordningen, vilken grundar sig i tidigare EU-direktiv, tillämpats i landet. Förordningen innebär att alla verksamheter som sysslar med livsmedelshantering och matlagning är skyldiga att förse sina konsumenter med tydlig livsmedelsinformation. I detta fall är krögarna tvungna att redovisa vilka maträtter som innehåller allergener, exempelvis nötter, laktos och gluten. Detta görs enklast genom att skriva ut en innehållsförteckning på menyn.

LÄS KAPITEL 1 I VÅR GRANSKNING. LÄR DIG OM HUR DET ÄR ATT DRIVA EN RESTAURANG I DAG SAMT HUR EN MILJÖINSPEKTÖRS VARDAG SER UT.

Mer än var tredje restaurangverksamhet inom Sundsvalls kommungränser fick en anmärkning för att de inte tagit hänsyn till den nya lagstiftningen. Vid totalt 62 av 180 kontroller påträffades denna typ av avvikelse under fjolåret. Trots att en tredjedel av de granskade restaurangerna inte skött sig på denna punkt säger Yvonne Sellstedt att det inte är något större problem.

– Det kommer nya regler titt som tätt, och då gäller det att få krögarna att anpassa sig. Oftast tar vi ett informationsår och förklarar situationen för de som är verksamma i branschen, sedan följer vi upp året efter. Det är klart att det inte är bra att så många har fått avvikelser, men jag tror att den siffran kommer sjunka mycket under de kommande åren. I och med lagförändringen 2014 är den här typen av avvikelse fortfarande relativt ny, men många har redan åtgärdat problemen, säger hon.

Under vår granskning av restaurangbranschen i Sundsvall nämnde flera av de krögare vi pratade med att de upplever att de inte fått tillräckligt med hjälp och information av kommunen. Några berättade att de tycker att de inte blivit tillräckligt upplysta om den nya informationsförordningen. Yvonne Sellstedt anser däremot att miljökontoret har varit tydliga med vad den nya lagstiftningen innebär.

– Vi lämnar löpande skriftlig information och berättar om nya lagar, samt ger konkreta exempel på vad de innebär. Dessutom har vi ofta telefonkontakt med krögarna. I årsavgiften de betalar oss ingår det rådgivning, och många utnyttjar det. Så jag anser att vi har varit tydliga, säger hon.

TEXT OCH FOTO: Daniel Sörensen
MAIL: emdaltum@gmail.com

By: Per Mattsson
Publicerad: 23 maj, 2017
Läs mer: Krogkollen
Grafik_färg

Konstgräsets väg till ditt köksbord

Så sprider sig mikroplast i miljön

Granulatets väg till ditt köksbord.

Stora mängder gummikulor försvinner från konstgräsplaner och hamnar i naturen. Via vattendrag och reningsverk hamnar en del i havet. Såhär kan det påverka dig.

Varje år försvinner i genomsnitt två ton gummikulor från en konstgräsplan i Västernorrland. Gummikulorna kallas för granulat och ska få konstgräset att likna naturgräs. Granulat är i regel mellan 0.7 och 3 millimeter och räknas som mikroplast.

Väder och bristande hantering gör att hela granulat och partiklar hamnar i naturen. Via bland annat vattendrag och reningsverk hamnar en del i havet. Hur mycket är det ingen som vet. Bethanie Carney Almroth är forskare på Göteborgs universitet. Hon studerar effekter av plastpartiklar på fiskar.

– Jag ser ett problem i att antalet konstgräsplaner ökar. I Göteborg har vi sett att så mycket som 13 miljoner partiklar från konstgräsplaner kan hamna i dagvattenbrunnar en regnig dag, säger hon.

För en fisk kan plast smaka gott eller bara råka vara samma storlek som annan föda. Fisken kan bajsa ut plasten men den kan också tas upp av lever och njurar. Dessutom innehåller plast kemikalier.

–  I labb har vi sett att näringsupptaget försämras samtidigt som reproduktionen, äggläggningen och ynglens hälsa påverkas, säger Bethanie Carney Almroth.

Havskräftor och blåmusslor äter vi hela. Då kan vi få i oss plasten som tagits upp av lever och njurar. Att äta fisk är på så sätt mindre riskabelt eftersom vi vanligtvis inte äter de delarna av fisken. Då är kemikaliefrågan viktigare.

–  I havet fungerar plast som en svamp som suger åt sig ytterligare kemikalier. När en fisk äter plast kan farliga ämnen bindas i fettvävnaden som sedan kan hamna i våra kroppar när vi äter fisken, säger Bethanie Carney Almroth.

Johanna Bak, Tobias Blixt, Mathilda Gustafsson
E-post: miundigit@gmail.com

By: Per Mattsson
Publicerad: 23 maj, 2017
Läs mer: Fotbollsgiftet Fiske, Fotboll, fotbollsgiftet, Fotbollsplan, Giffarna, Granulat, Gummi, Hav, Idrott, Konstgräs, Konstgräsplan, Målvakt, Mikroplast, Miljö, Miljöförstöring, Miljöpåverkan, Natur, Östersjön, Plast, Sundsvall, Västernorrland, Vatten
Tablettens väg från läkare till patient…

Tablettens väg från läkare till patient…

Vem ansvarar för att det blir bra på vägen?

Det är inte ett krav att medicin som ska användas av den äldre befolkningen är testade på just deras åldersgrupp. 

Varje år blir närmare 35 000 äldre så sjuka av sina mediciner att de behöver läggas in på sjukhus för vård. 

ㄧ Jag har stått på IVA och tagit emot de som nästan behöver dialys för att de förstört organen av för mycket läkemedel, säger undersköterskestudenten Agnetha Vilfordsson.

Enligt lag ska varje nytt insatt läkemedel till en patient följas upp. Men enligt våra granskningar är bristfällig och en ny föreskrift väntas träda i kraft från 1 januari 2018. Genom detta hoppas man göra medicineringen säkrare för patienterna och minska antalet personer som drabbas av skador som är läkemedelsrelaterade. Enligt granskningar av journaler står dessa skador för tio procent av de skador som patienter drabbas av inom hälso- och sjukvården. Varje år blir närmare 35 000 äldre så sjuka av sina mediciner att det kräver sjukhusvård. När den nya föreskriften träder i kraft blir det lag att den som ordinerar en medicin bedömer om den är lämplig tillsammans med redan pågående läkemedelsbehandlingar. Den som skriver ut ett nytt läkemedel ska även planera för uppföljning, enligt Socialstyrelsen.

ㄧ Även om det har jobbats mycket med att följa upp och ompröva läkemedelsbehandling så finns det mycket brister i det. Inte bara antidepressiva läkemedel, utan även många andra, säger Anders Nelvig, enhetschef på geriatriska kliniken vid Sundsvalls sjukhus.

Ska initiativet till uppföljning komma från läkaren?

ㄧ Ja, egentligen borde det ju vara så i den bästa av världar. Det behöver kanske inte per automatik vara läkaren som gör själva uppföljningen, men initiativet måste ju komma från den läkare som sätter in behandlingen. Att det inte blir så beror väl på att vi har brister, säger Anders Nelvig.

LÄS OCKSÅ: Antidepp till äldre är ofta som sockerpiller: ”De mest använda är minst lämpliga”

Vem som verkligen följer upp läkemedelsbehandling av äldre, där patienten själv inte kan göra det, är inte helt självklart. Det är en process där ansvaret att rapportera biverkningar och förändrat hälsotillstånd vilar på många personers axlar inom äldreomsorgen.

På boenden och inom hemtjänst är ansvaret för uppföljningen hos vårdcentralen, uppger Anders Nelvig. Men det är möjligt att använda den kommunala distriktssköterskan som ett hjälpmedel, så att uppföljningen kan ske i hemmet istället för att patienten ska ta sig till vårdcentralen.

ㄧ Man måste följa upp, så att det inte blir för mycket, för lite eller felaktig medicinering. Den här äldre patientgruppen är ju inte så duktiga på att själva göra det. Man borde egentligen ha ännu bättre rutiner, säger Anders Nelvig.

Hur viktigt är det att äldreomsorgspersonal rapporterar om en person som till exempel bara sover dygnet runt?

ㄧ Det är naturligtvis oerhört viktigt om det skulle bero på en depression, men ännu mer om det skulle bero på om vi har gett den här gamlingen för mycket läkemedel. Om det är därför de är trötta ska vi behandla med läkemedel som inte gör det, säger Anders Nelvig.

Agnetha Vilfordsson pluggar till undersköterska och arbetar inom hemtjänsten. Hon har under sina fem år i Sundsvalls hemtjänst aldrig sett en kontroll av läkemedel hos sina vårdtagare.

ㄧ Vad ska man säga? Jag kan tycka att de smäller i dem allting och sedan skiter de i uppföljningarna, säger hon.

Vad behöver du för att se om en vårdtagare har drabbats av biverkningar?

ㄧDefinitivt en bra inskolning, alternativt en vettig utbildning, så jag vet vad jag ska leta efter. Jag behöver känna personen, veta hur den ska vara och brukar vara. Och tid som inte finns, säger Agnetha Vilfordsson.

Agnetha Vilfordsson, undersköterskestudent

Agnetha Vilfordsson, undersköterskestudent och vårdbiträde inom hemtjänsten.

Undersköterskan Åsa Kuusikko har trettio år i yrket. Hos dem, på äldreboendet Kristinelund, görs en läkemedelsgenomgång tämligen omgående när de tar emot en person som flyttar in. Hos vissa kan de upptäcka att personen haft femton tabletter varav de kan ta bort tio rakt av.

ㄧ De slår ut varann, de har ju ingen effekt. För sådant tittar ju inte läkarna på när de skriver ut. Ibland kan det vara så att apoteket reagerar och får upplysa en patient om att den äter tabletter som inte går ihop, säger Åsa Kuusikko och tillägger att hon tror att det beror på den långa vårdkedjan.

Åsa Kuusikko, undersköterska på Kristinelund.

ㄧ Man kanske är på vårdcentralen och så hamnar man på sjukhuset och får lite nytt där, träffar olika läkare, och på vissa vårdcentraler är det bara stafettläkare. Det blir mycket fel. Vi har personer som ätit bromsmedicin mot Alzheimers där sjukdomen redan är så långt gången att medicinen är helt verkningslös, säger Åsa Kuusikko.

Å andra sidan vittnar hon om ett trendbrott de senaste fem åren i läkemedelskonsumtionen på Kristinelund. Numera görs genomgångar av patientens läkemedelslista två gånger om år, för att se om allt fungerar som det ska. Varje vårdtagare har en egen kontaktperson på boendet som går igenom den personliga hälsan enligt en specifik skala, för att upptäcka biverkningar av läkemedel.

ㄧ Det jag har sett genom åren är att när de äldre flyttar in på ett boende så blir de insatt på alvedon och laxermedel per automatik, det var i princip stående ordinationer förut. Två alvedon tre gånger om dagen, det skulle de ha bara. Men så är det inte här nu, säger Åsa Kuusikko.

Undersköterskan Josefine Viklund instämmer:

ㄧ Vi har ovanligt lite medicin på vår avdelning och det är vi ju såklart väldigt malliga över, säger hon.

Agnetha Vilfordsson har sett patienter med hjärtmedicin utskrivna som inte borde ha det. Vi låter henne bemöta läkemedelskontrollerna som Åsa Kuusikko berättar sker regelbundet på deras boende.

ㄧ Icke. Görs icke i hemtjänsten. Jag har aldrig hört talas om att någon av vårdtagarna inom de distrikt jag jobbar har varit på uppföljning av sina mediciner, säger hon.

LÄS OCKSÅ: Få alternativ om du är över 65 och deprimerad

När en läkemedelstillverkare tar fram ett preparat behöver de ansöka hos Läkemedelsverket om att få testa preparatet i kliniska studier. Sådana måste genomföras för att läkemedlet ska bli godkänt. Men det är inte olagligt att sedan bara publicera de studier där man kunnat visa på positiva effekter. I det dolda kan i princip hur många studier som helst finnas där effekterna av läkemedlet uteblivit eller tvärtom givit negativa utfall.

ㄧ Säg att man har kört tio studier och i en eller två kan man se bra skillnad. De andra åtta kanske inte gav så bra resultat, så då publicerar man bara de första två. Och det är det enda som kommer ut till den publika litteraturen. Det är ju inte fel, men ger kanske inte hela bilden, säger medicinskt sakkunnig, Bengt Danielsson, på Socialstyrelsen.

Enligt Läkemedelsverket är det inte troligt att läkemedelstillverkare avsiktligen gömmer resultat från dem, eftersom en klinisk studie kostar mycket pengar. Däremot är problemet som kallas “bias” känt sedan länge – att enbart publicera de studier där man fått bra resultat. För att få bukt med det har man så kallad open access till internettidskrifter där man publicerar allting som är vetenskap, oavsett om de gett positiva eller negativa resultat. Studier som publiceras är lätta att hitta, men om du inte publicerar en studie så kan den vara svår att hitta för de som förskriver läkemedel.

ㄧ  Publicerad data kan vara skev. Tidskrifter väljer de uppgifter de finner attraktiva, som kan sälja, som är intressant för läsarna. Den information som säger att en studie inte visat sig ha någon effekt är ju inte det folk vill veta, de vill veta vilken medicin är det som har visat sig vara effektiv. Så information ut till förskrivande läkare kan bli skev, på grund av den anledningen, säger Charles Cline, klinisk utredare på Läkemedelsverket.

Det är inte ett krav att ett läkemedel ska prövas på specifika åldersgrupper för att läkemedelstillverkarna ska få marknadsföra sitt preparat. Det framkommer i SBU:s rapport (statens beredning för medicinsk utvärdering) att detta i kombination med den skeva informationen gör att läkaren hamnar i ett moraliskt dilemma – att använda eller inte använda preparat till en äldre med bristande dokumentation på just äldre.

Eftersom vården förväntas vara jämlik över hela landet blir det ett problem då enskilda läkare ska göra dessa moraliska överväganden, konstaterar SBU i sin rapport. På Socialstyrelsens avdelning för utvärdering och analys finns det inga åtgärder att vidta.

ㄧ Det kan finnas olika skäl till att Läkemedelsindustrin inte söker utökat godkännande för nya indikationer eller målgrupper. Läkemedelsindustrin verkar ju i en konkurrensutsatt marknad med de villkor som råder där. Socialstyrelsen kan inte påverka detta, säger Eva Nyman, samordnare inom läkemedelsfrågor.

Är det viktigt att vårdpersonal uppmärksammar läkemedelsbiverkningar?

ㄧ Ja. Jag har gjort praktik på intensivvårdsavdelningen och sett när det har kommit in diverse övermedicinerade patienter som äter läkemedel de inte ska ha, som får avbrytas på en gång. De har nästan fått gå på dialys för att de har förstört lever och njurar. Uppmärksammas inte det i tid kan du drabbas av förgiftning, säger Agnetha Vilfordsson.

I ett av de områden hon är verksam drabbades en kvinna av läkemedelsförgiftning, orsakat av för höga doser paracetamol. Läkaren hade skrivit ut alvedon vid behov och efter en olycka fick hon ytterligare smärtstillande utskrivet och delat i sin dosett. Ovanpå det hade hon även stående paracetamol i påsar från dosapoteket. Hon åt åtta gram alvedon om dagen i tre dagar innan det upptäcktes. Rekommenderad maxdos till äldre är tre gram per dygn.

ㄧ Hon var yr och förvirrad. När hon sa att det var konstigt att hon hade så ont, trots alla sina mediciner, började vi titta på läkemedelslistan och då såg vi att hon hade ju alvedon överallt, säger Agnetha Vilfordsson.

Hur kan det bli såhär?

ㄧ Läkarna skulle inte ha skrivit ut alvedon de två sista  gångerna och det skulle absolut inte ha delats i dosetten från allra första början, sköterskan skulle ha upptäckt det på en gång. Alternativt plocka bort de hon redan hade hemma. Görs ingen uppföljning en gång per år finns sådana där vid behovs-tabletter kvar. Ansvaret faller mellan stolarna, säger Agnetha Vilfordsson


Märta-Li Selin 

Emelie Östman

Daniel John Johnsson

By: Per Mattsson
Publicerad: 23 maj, 2017
Läs mer: Prioriteringarna i äldrevården Äldre, Äldrevård, Äldrevården, Hemtjänst, Kommun, Kost, Landsting, Mat, Norrland, Nutrition, Omsorg, Sundsvall, Vård, Vården, Västernorrland

Hyresvärdarna svarar: ”Inget emot utlänningar”

Diskrimineringsombudsmannen: Får enorma konsekvenser

Vår granskning visar att ett namn har betydelse när man söker bostad, något som även Diskrimineringsombudsmannen lyfter fram som en viktig aspekt i bostadssökandet.
Men de privata annonsörerna på Blocket håller inte med om att det handlar om namn, trots att det var det enda som skiljde sig åt i våra ansökningar till dem.
Så här lät det när vi kontaktade hyresvärdarna.

Efter vår granskning av den privata andrahandsuthyrningen av bostäder i Mellannorrland uttrycker Diskrimineringsombudsmannen (DO) en oro för konsekvenserna på bostadsmarknaden.

– Vi känner till det här och det är ett område som vi ser är väldigt viktigt. Samma diskriminerande effekter ser vi på arbetsmarknaden och kopplingen till just namn. Har man inget jobb får man ingen bostad lika lätt, och då blir det en diskriminering som kan förekomma i olika led. Det är någonting som får enorma konsekvenser utifrån olika samhällsområden, säger Johanna Kumlin, analysenheten på DO.

När vi ringer upp de privata annonsörerna som hade telefonnummer tillgängligt, får vi enbart ett fåtal svar. Flera väljer att lägga på direkt eller att inte medverka. Av de vi pratar med, som alla godkänt sin medverkan i granskningen, menar ingen att de gjort någonting fel eller medvetet valt bort “Mohamed” framför “David”.

LYSSNA: Hyresvärdarna svarar: ”Inget emot utlänningar”

http://mkv.miun.se/dcase2018/wp-content/uploads/2017/05/Alla-ansvarsintervjuer_klippt.wav

 

Våra ansökningar var nästintill identiska, förutom att namnen skiljde sig åt.

– Det var så hemskt många svar. Jag prioriterar dessutom de som jag bedömer har möjlighet att betala sin hyra själv. Det är många med utländska namn som egentligen kommer från 100 mil bort, och då har de ingen anknytning till orten här heller. Det kanske kan vara svårt för dem, säger en av annonsörerna och fortsätter:

– Det är nog så att jag helt enkelt inte har hunnit med alla som svarat heller. De som har skrivit mer utförligt, de har fått svar. Har de bara lämnat sitt namn, då säger det ingenting.

Vi skickade ju från “David” också och han skrev precis samma sak, utan upplysningar om sig själv?

– Ja, det kan vara en slump då, att jag har svarat någon. Jag har ingenting emot utlänningar. Jag har själv varit i Afrika och arbetat i fem år.

 


En andra annonsör vi pratar med menar att det inte spelar någon roll vem det är som skriver, trots att annonsören svarat ”David”, men inte “Mohamed”.

– Det är inte bara jag som sköter annonsen, det är min sambo också. Jag vet inte att jag svarat på varken Mohamed eller David. Vi svarar på alla. Det ligger ju i vårt intresse att hyra ut, så det spelar ingen roll om du heter David eller Mohamed, säger den andra annonsören och fortsätter:

– Vi kollar även på ifall man har fast jobb, hur familjesituationen ser ut och så vidare, men namn har ingen betydelse. Det här är inte första lägenheten jag hyr ut, de andra hyr jag till utlänningar. Jag är själv utlänning.

En tredje menar att han haft bråttom.

– En kvinna från Etiopien och hennes son har fått lägenheten. Det är nog ett 30-tal som varit intresserade och jag har haft bråttom, så jag har nog bara varit lite provisorisk i svaren.

– Sen blev det så jävla dumt att mamman och sonen från Bromölla, men som kommer från Etiopien, tog en lägenhet i Stockholm i stället. Jag försöker hyra ut den igen, så det har absolut ingenting att göra med ifall du heter David eller Mohamed. Det var nog bara en tillfällighet, säger personen.

Efter att DO uppmärksammat problemet har man tillsatt en grupp att jobba med frågor som rör diskriminering på bostadsmarknaden mer ingående.

– Ser man att det finns en direkt koppling till etnisk tillhörighet, religion, kön eller liknande så omfattas det i diskrimineringslagen. Då är det inte en okej grund att förmedla bostäder på, säger Johanna Kumlin.

LYSSNA: Diskrimineringsombudsamannen (DO)

 

http://mkv.miun.se/dcase2018/wp-content/uploads/2017/05/Johanna-Kumlin-DO.wav

 

DELA MED DIG AV DINA EGNA UPPLEVELSER UNDER HASHTAGEN #NAMNETSPELARROLL.

 

Emelie Lundberg, Adrian Sadikovic, Fanny Hällegårdh

By: Per Mattsson
Publicerad: 23 maj, 2017
Läs mer: #Namnetspelarroll

Malin, 29: ”Jag gick tolv år utan diagnos”

Malin självbehandlade sig med receptfria svampmedel. ”Det var sällan någon som frågade om det faktiskt ställts diagnos. Det är problematiskt att man bara kan gå in och handla det och att apotekspersonalen någonstans uppmuntrar det,” säger hon. Foto: Privat.

För fjorton år sedan började Malin få besvär med smärtor i underlivet. Då blev hon rekommenderad att använda receptfria svampmedel, trots att hon inte fått en svampdiagnos. Tolv år senare fick hon reda på att sjukdomen hon lider av är vestibulit.

Efter avslöjandet – Apotek hjärtat agerar: ”Ska se över rutinerna”

När Malin var 16 år gammal behandlade hon sig med Pevaryl för första gången. Det gjorde hon på grund av att det börjat svida och klia i hennes underliv.
– Jag märkte direkt att jag blev irriterad och klådan blev ganska mycket värre av de här krämerna, säger hon.

Ändå fick hon rådet att fortsätta smörja. Ibland använde hon de receptfria svampmedlen så ofta som en gång i månaden.
– Det kändes som att det aldrig blev bättre men när man är så pass ung har man ju inte så mycket att gå på så man lyssnar ju på dem som är vuxna, säger Malin.

Malin upplever att det var mycket fokus på att hon har sköra slemhinnor och hon kände sig skuldbelagd av vården.
– Någon sa ”du kanske har för mycket sex”, ”du kanske inte ska ha sex flera dagar i rad”, ”du har fel trosor” och ”du tvättar dig på fel sätt”. Jag försökte förklara att jag hade gjort allt som alla sagt till mig men det blev liksom inte bättre, säger hon. 

Till slut träffade Malin en läkare som såg vad problemet egentligen var.
– Hon tittade i typ 30 sekunder och petade lite med en bomullspinne. Sedan tittade hon på mig och sa: ”Har du hört talas om vestibulit?”

Då rullade det igång. Malin fick tid hos en sexolog och blev remitterad vidare till en sjukgymnast.
– Det blev ganska mycket bättre. Men jag har haft många bakslag. Nu är jag precis på väg in i vårdkarusellen igen efter att ha jagat vården i fyra månader. Det är lätt att bli lite bitter, säger hon.

Malin är övertygad om att det finns ett samband mellan vestibulit och de receptfria svampmedlen.
– Eftersom jag upplevde att jag blev irriterad av de här läkemedlen så tror jag att de kan ha gjort mina problem värre. Jag har förstått på senare år att det är en ganska klassisk historia med vestibulit och svampbehandlingar, säger hon.

Sjukdomen har utvecklats på det sättet att hon aldrig är helt symptomfri.
– Jag känner av vestibuliten mer eller mindre hela tiden. Jag märker att det blir värre i stressiga perioder.

Trots det försöker Malin tänka positivt om framtiden.
– Alla säger att det finns goda förutsättningar för att bli frisk men det är ju också så att ju längre man har haft det desto svårare kan det bli, säger hon.

Något annat som kan bli svårt på grund av vestibuliten är att skaffa barn.
– Jag är inte säker på om jag vill ha barn men jag har ju kommit upp i den åldern då man får den frågan väldigt ofta. Det kan också kännas som att det inte finns på kartan riktigt för jag får inte ens ha penetrationssex. Så om jag vill: hur fan ska det gå till?, säger Malin.

Läs mer: vanliga svampmedlen som kan ge dig #fittont

Linnéa Axelsson, Josefine Karlsson, Josefin Ulriksson

By: Per Mattsson
Publicerad: 23 maj, 2017
Läs mer: Fittont Barn, Brinnande vulva, Canesten, Fittont, Penetrationssex, Pevaryl, Receptfria svampmedel, Sköra slemhinnor, Svamp, Svamp i underlivet, Svampinfektion, Underliv, Vestibulit

När hjälpen kränker – köpta bilder pekar ut barn som prostituerade

När en hjälporganisation publicerar en bild på ett barn i sociala medier och skriver att det är involverat i barnsexhandel, är det en kränkning? Eller uppfattas det som en symbolisk bild för att marknadsföra verksamheten? 

– Jag fattar inte riktigt vad folk tycker är fel i det, säger Natanael Alfvén, marknadsansvarig Love and hope.

Att hjälporganisationen Love and hope felaktigt använder sig av inköpta bilder från bildbyråer, stockbilder, är ett av de kritiska påståenden som framkommit i sociala medier under den senaste tiden. Så här låter en del av kommentarerna, om Love and hopes bildanvändning, på internet:

“Varför lägga pengar på att köpa bilder av nepalesiska barn när de kan ta kort själva?”

“Byt ut bilden på flickan mot en bild på ditt eget barn! Känn på den känslan. Jag undrar hur LH kan göra så här. Oetiskt i allra högsta grad!”

“Så vidrigt gjort, och jag som skänkt pengar dit.”

“Så fruktansvärt förnedrande att utnyttja barnen på detta sätt.”

Vår granskning började för sex veckor sedan då vi fick ett tips om att titta närmare på hjälporganisationen Love and hope. Love and hope är en ideell förening som arbetar mot barnsexhandel. Organisationens grundare är Mikael Alfvén som tillsammans med sin familj arbetar inom verksamheten.

Organisationen startade 2010 som projektet Love Nepal i föreningen Mission good news, en missionsorganisation, som startades av Mikael 2004.

Under 2016 bytte organisationen namn till Love and hope och i samband med namnbytet expanderade organisationens verksamhet, från att bara ha funnits i Nepal, till att omfatta Indien, Bangladesh och Sri Lanka.

Vi startade vår research samma dag som tipset kom och upptäckte snabbt att kritiken angående Love and hopes bildanvändning inte var ogrundad. Flera av de bilder som organisationen använder för att marknadsföra sin verksamhet, på facebook, är stockbilder. Vi valde att undersöka det närmare.

Flera av barnen som Love and hope träffar, på de barnhem där de är verksamma, lägger de ut bilder av på sin facebooksida. När vi gjorde vår undersökning hade organisationen publicerat totalt 516 bilder på Facebook. Vi gick igenom alla bilder, sorterade ut de porträttbilder där upp till två barn och ungdomar med asiatiskt utseende förekom i samma bild och räknade de till 201 bilder. Vi bildsökte samtliga 201 porträtt och detta är vad vi kom fram till:

Av dessa 201 bilder där upp till två barn och ungdomar med asiatiskt utseende förekommer i samma bild, är 27 stycken köpta från bildbyråer. Ser man till de ansikten som syns i samtliga 201 bilder är det totalt 236 stycken. Av de 236 ansikten som man kan identifiera förekommer 48 av dem i de 27 bildbyråbilderna. Till flera av dessa bilder har detaljerade texter om övergrepp på flickor varit med. Och det utan att nämna att flickan, eller flickorna på bilden, inte har något med situationen som beskrivs i texten att göra. De identifierbara ansikten som syns i dessa sammanhang motsvarar till antalet två svenska skolklasser.
 
När vi kom fram till resultatet av bildgranskningen valde vi att kontakta Love and hope för att boka en intervju. Vi ringde till organisationens växel och fick då svaret att de vi sökte antingen befann sig utomlands eller inte var tillgängliga. Däremot skulle Love and hope återkomma. Efter flera dagar av obesvarade samtal, och utan att vi hörde något från Love and hope, bestämde vi oss för att hyra en bil och åka ner till Märsta där organisationen har sitt kontor, för att förhoppningsvis få träffa någon av medarbetarna. När vi kom fram till Love and hopes adress var lokalen låst och tom. Vi fortsatte att ringa, trots att vi inte fått svar tidigare, och fick till slut kontakt med Natanael Alfvén, marknadsansvarig på Love and hope. Det visade sig då att organisationen nyligen hade bytt lokal. Natanael befann sig i den nya lokalen och gick med på att träffa oss för en intervju.
Natanael Alfvén, marknadsansvarig och son till grundaren Mikael Alfvén.
Foto: Ellen Johansson

Vi frågade Natanael om varför de använder stockbilder.

– När vi bytte namn och expanderade vår verksamhet till de här nya länderna, Indien, Bangladesh och Sri Lanka, då hade inte vi rest runt och fotat där än. Vi hade bara satt igång allt arbete och varit på plats men vi har inte hunnit åka ner själva och få bra foton. Så då köpte vi lite stockbilder och så jobbar alla organisationer. Det är inte konstigt att man använder stockbilder för att illustrera något som man inte har en bild för helt enkelt, säger Natanael Alfvén.  

Natanael säger alltså att andra organisationer använder bilder på samma sätt som de gör. Vi valde därför att kontakta ett antal organisationer för att fråga dem om de använder bilder på samma sätt som Love and hope.

–  Nej, det ska man undvika. Det skulle finnas risker att det skulle bli så fel. Vi skriver isåfall att personen på bilden inte har något att göra med innehållet i texten, säger Henrik Nordgren, operativ varumärkesansvarig och produktionsledare på Rädda barnen.

Vi kontaktade även föreningen Barath Indien-bistånd som arbetar med barn i Indien.

– Vi har bara egna bilder. Vi har pratat om att vi inte vill exploatera barn så vi har inga närbilder med namn. Vi har bilder när de leker och så, säger Claes-Åke Carlsson, ordförande i föreningen Barath Indien-bistånd.

LÄS MER: Grundaren: ”Vi måste be för henne, det är så vi ska göra”

Vi pratade dessutom med hjälporganisationerna Action aid och Out of ashes och även de har dessa riktlinjer för sin bildanvändning. Vi berättade detta för Natanael Alfvén.

– Jag förstår inte riktigt vad folk tycker är felet i det här. Vi har kanske använt fyra stockbilder, säger han.

Men enligt vår undersökning handlar det om långt mer än fyra bilder. Love and hope har använt närmare 30 stockbilder på sin facebooksida. Natanael berättar att han inte har koll på antalet eftersom det är hans bror Jonatan Alfvén som köper in bilderna. Vi frågade Natanael om han vet huruvida Love and hope skriver att det är en stockbild när de använder sådana i sin marknadsföring.

– Ja vi skriver det. Nu tror jag inte att vi har gjort detta, men säg att vi berättar en väldigt jobbig historia och jag har en bild på en tjej. Då skriver jag såklart att den här bilden på tjejen inte har något med historien att göra, säger Natanael Alfvén.

Men faktum är att detta bara har gjorts en gång när det gäller de stockbilder som vi har granskat, och två gånger när det gäller deras egna bilder.

Vi besökte Love and hopes nya lokaler i Märsta.
Foto: Ellen Johansson

Vi kontaktade förbundsjuristen Thomas Riesler, Svenska fotografers förbund, och frågade om denna typen av bildanvändning.

– Det är en moralisk fråga, jag tycker naturligtvis att det är missvisande. Om man är en 10-årig tjej som inte har något att göra med barnprostitution utan bara hamnade på en bild, då är det klart att det kan uppfattas som kränkande av flickan. I praktiken kan man säga att den typen av användning, det vill säga om en bild på en identifierbar person används på internet och det finns en risk för att en person blir kränkt av den, inte är tillåten enligt svensk lag.

Men då ska det handla om en svensk tjej? Är det annorlunda om det är någon som inte är härifrån?

– Nej, alla skyddas av lagstiftningen. Men frågan är om de kan göra sin rätt gällande. Men finns det ingen på andra sidan som kan ta upp det, finns risken att frågan inte blir prövad. Hade det varit en 10-årig svensk tjej som blivit utpekad som prostituerad, då hade det varit troligare att någon hade agerat för att tillvarata hennes rättigheter, säger Thomas Riesler.

Enligt Natanael är bilderna bara symboliska och han säger att han själv inte läser in så mycket i dem. Samtidigt påpekar han vikten av att bilderna ska väcka känslor och säger att problemet med anonyma bilder är att de inte tillför lika mycket känsla som ett glatt barnansikte.

– Jag tror inte att våra givare uppfattar bilderna på barnen som att det skulle vara våra flickor eller före detta prostituerade, men folk kanske tänker så. Jag ska ta upp detta med de som gör det här och så får vi prata om det, säger Natanael Alfvén.

Vi har fortfarande inte blivit uppringda av Love and hope.
När den här texten publiceras har ingen av stockbilderna vare sig kompletterats med en förklarande text eller tagits bort.


Ellen Johansson
Elle Wähämäki
Linus Lindgren

By: Per Mattsson
Publicerad: 22 maj, 2017
Läs mer: Granskning Love and Hope

Utländskklingande namn gör det svårare att få bostad

Vi har granskat den privata andrahandsmarknaden i Mellannorrland.

http://mkv.miun.se/dcase2018/wp-content/uploads/2017/05/Namnetspelarroll.mp4

En person som heter David får dubbelt så många svar på sina ansökningar som en som heter Mohamed, bara i Västernorrland. Vi har granskat den privata andrahandsmarknaden i Jämtland, Gävleborg och Västernorrland på Blockets bostadssajt.
– Man känner sig som skräp, så enkelt är det. Och diskriminering sker varje dag, på bussen, i skolan, på jobbet och nu när man letar efter boende också, säger Hasbleidy Bulla.

Vår undersökning baseras på totalt 129 utskickade förfrågningar till hyresvärdarna i länen om att få komma och titta på deras bostad. Utifrån två påhittade identiteter, Mohamed Shamoun och David Andersson, ville vi ta reda på vem som oftast fick svar på sin ansökning.

Nästintill identiska ansökningar skickades från respektive identitets e-postadress, med den enda skillnaden att de hade olika namn. Resultatet visade att Mohamed fick betydligt färre svar än David. Ett namn kan alltså tänkas ha stor betydelse när man söker bostad. Hasbleidy Bulla är en av dem som upplevt det här flera gånger.

– En gång skrev jag till en kille om ett rum jag var intresserad av. Den första frågan jag fick var ”vart kommer du ifrån?” och sedan ville han veta mer om mig, som hur länge jag hade bott här. Till slut sa han ”om jag ska vara ärlig med dig, så söker jag en svensk”. När han sa det kände jag mig inte bra, säger hon.

LYSSNA: Hasbleidy Bulla: ”Man känner sig som skräp”.

Hasbleidy Bulla lever med väskan ständigt färdigpackad. Foto: Emelie Lundberg.
http://mkv.miun.se/dcase2018/wp-content/uploads/2017/05/Case_Hasbleidy-Bulla-1.wav

Hasbleidy Bulla är 19 år gammal, går första året på gymnasiet i Sundsvall och jobbar vid sidan av studierna. Hon är ursprungligen från Colombia, men har bott här i snart fyra år. Hon började söka egen bostad för över ett halvår sedan. Men bostadssökandet har inte varit enkelt och hon flyttar ständigt runt mellan sin mammas soffa och sin pojkväns lägenhet.

– När jag söker lägenheter tänker jag att det här kommer att vara helt omöjligt för mig. Jag är inte svensk, jag har inte ett svenskt ansikte, mitt hår är svart och mitt namn är latin, säger hon.

Vår granskning visar att det i alla län förekom flera fall där vår identitet med arabiskt-klingande namn inte fick svar, medan vår identitet med svenskt namn fick svar. I Västernorrland var särbehandlingen tydligast. Mohamed valdes bort i drygt 32 procent av fallen. Motsvarande resultat i Jämtland var 25 procent, och i Gävleborg 12,5 procent.

 

Majoriteten av samtliga kommuner i länen vi granskat rapporterar om att det finns för få bostäder, att det är svårt att flytta till och inom kommunen och att det finns risk för ökad andrahandsuthyrning. Detta enligt Boverkets årliga bostadsenkät. Enbart ett fåtal kommuner uppger sig ha tillräckligt med bostäder. Det kan därför tänkas vara viktigt att alla har samma möjligheter till en bostad på andrahandsmarknaden, oavsett namn, menar Johanna Kumlin, analysenheten på Diskrimineringsombudsmannen.

Abdullatif Haj Mohammad tvingades 2013 lämna Syrien och ta sig till Sverige, då han utsattes för hot och våld på grund av att han var journalist. I dag bor han i Sundsvall och möter dagligen människor som upplever det svårt att få bostad på grund av sina namn. Frågan har därför blivit viktig för han.

– Jag blir rädd för framtiden. Det finns väldigt mycket fobi om man heter Mohamed, och en av dem är islamofobi. Man kopplar saker till namn, men vi är alla människor, säger han.
LYSSNA: Abdullatif Haj Mohammad: ”Man blir rädd för namnet kanske”

http://mkv.miun.se/dcase2018/wp-content/uploads/2017/05/Intervju_Abdullatif_Haj_Mohammad-.wav
Abdullatif Haj Mohammad menar att det kan finnas en rädsla för vissa namn. Foto: Adrian Sadikovic.

Ett exempel ur vår granskning var när vår identitet Mohamed fick svaret att en lägenhet redan var uthyrd. David fick veta att lägenheten var uthyrd, men att den skulle vara tillgänglig att hyra senare i höst.

Hasbleidy letar fortfarande efter en lägenhet. Skoldagarna fortsätter att sluta med ett samtal till hennes pojkvän och mamma, för att se vart hon ska sova i natt.

– Ett namn kan göra väldigt mycket här. Jag känner väldigt många som har ändrat sitt namn helt för att få ett bättre bemötande. Det känns lite som att svenskar är mer värda än invandrare. Jag kan känna mig väldigt ledsen och att jag värderas som en nolla i det här landet. Det är jättejobbigt.

I morgon fortsätter vår granskning med del två.
Dela med dig av dina egna upplevelser under hashtagen #Namnetspelarroll.

 

Adrian Sadikovic, Emelie Lundberg, Fanny Hällegårdh

  • Så gjorde vi:

    Vi skapade två mejladresser för respektive identitet, Mohamed och David, för att på så sätt kontakta de privata hyresvärdarna på Blockets bostadssajt. Vi skickade totalt 129 ansökningar om att få komma och titta på bostäderna.

    Vi formulerade nästintill identiska ansökningar från bägge identiteter för att tydligt kunna se om namnet påverkade huruvida personerna fick svar eller inte. Meddelandena innehöll exakt samma meningar, men två meningar kastades om för att inte väcka misstanke. Ansökningarna skickades med ett par timmars mellanrum, detta av samma anledning.

    Urvalet i Jämtland och Gävleborg var ett totalurval, där vi skickade ansökningar till samtliga hyresvärdar och annonser. I Västernorrland fanns det fler annonser utlagda och där valde vi att titta på något fler, men inte genom ett totalurval då vi ville ha ett någorlunda jämlikt antal ansökningar i respektive län.

    Vi valde att titta på alla bostäder där man kunde bo längre än en månad och betalade månadsvis. Vi skickade alltså inte några ansökningar till hyresvärdar som hyrde ut enstaka veckor.

By: Per Mattsson
Publicerad: 22 maj, 2017
Läs mer: #Namnetspelarroll Bostad, Bostadsmarknad, Diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen, Gävleborg, Jämtland, Namn, Västernorrland

Miljöinspektören: ”Det är svårare att driva en restaurang nu för tiden”

Kapitel 1: Livsmedelskontrollen

Arminikoket
"Det är viktigt att föregå med gott exempel och sköta sin hygien innan en kontroll", säger Armin Fattah.

Få har bättre koll på Sundsvalls restaurangbransch än kommunens miljöinspektörer. De granskar årligen krögarnas verksamheter för att säkerställa att de följer de livsmedelslagar som är satta för att skydda medborgarna.
– Folks hälsa och säkerhet går först för oss, säger Armin Fattah på Sundsvalls kommun.

När den värsta lunchruschen är över kliver Armin Fattah in i restaurangens lokaler. Han jobbar som miljöinspektör på Miljökontoret på Sundsvalls kommun och är på plats för att utföra den årliga livsmedelskontrollen. Efter en snabb dialog med restaurangens ägare och köksmästare byter han om till sina helsvarta arbetskläder, ser till att den medhavda utrustningen är redo att använda samt börjar fylla i uppgifter på den checklista som berättar för honom vilka saker han ska kolla extra noga på.

– Innan jag åker ut brukar jag alltid kolla livsmedelsrapporten från tidigare år. Där ser jag hur restaurangen skötte sig då, och det kan ge mig en indikation på vad jag kan förvänta mig nu, säger han.

KLICKA HÄR FÖR ATT TA DEL AV VÅR INTRODUKTION TILL ÄMNET.

Varje år utför miljökontoret hundratals livsmedelskontroller hos Sundsvalls kommuns restauranger, kaféer och gatukök. Den exakta siffran varierar från år till år på grund av att verksamheter ständigt tillkommer och läggs ned.

Armin Fattah har över fem års erfarenhet av yrket, och det märks att han vet vad han ska titta efter när han går runt i restauranglokalen. Han granskar vant temperaturen i kyl- och frysrummen, låter blicken vandra över förrådshyllor för att säkerställa att det inte finns några skadedjur på platsen samt gör tester för att kolla att hygienen i både kök och i förråd sköts. Hela livsmedelskontrollen går på strax under en timme.

– Det är viktigt att kolla så att restaurangerna verkligen arbetar på det sätt som de utger sig för att göra. Det är särskilt viktigt att de håller rätt temperaturer på olika livsmedel, och förpackar dem i rätt typ av behållare. Annars finns det en risk att gästerna blir sjuka, säger han.

Både Armin Fattah och hans kollega Yvonne Sellstedt är tydliga med att deras arbete främst handlar om att skydda kommunens invånare.

– Vårt huvuduppdrag är att se till att medborgarna inte blir sjuka eller lurade när de går ut och äter. Vi jobbar för skattebetalarna, säger hon.

Yvonne Sellstedt visar ett av alla hjälpmedel som miljöinspektörerna använder under sina livsmedelskontroller. Det är en UV-lampa som används för att upptäcka smuts som inte syns med blotta ögat.

Yvonne Sellstedt har jobbat på miljökontoret i över 23 år och har själv bevittnat en stor förändring inom restaurangbranschen. Hon berättar att det i dag är enklare att starta en restaurang och att hon tror att det därför är många företagare som ger sig in i branschen lite på vinst och förlust, utan någon genomtänkt plan. Hon säger att det ibland kan påverka standarden negativt på en restaurang eller ett kafé.

– Det är svårare att driva en restaurang nu för tiden. Krögarna har en stor press på sig. De tvingas anpassa sig efter sina gäster, som generellt är mer medvetna och kunniga om mat nu än de var för ett par år sedan. Fler kräver att restaurangerna håller en hög kvalité, samtidigt som konkurrensen om gästerna hårdnar. Det är svårt för krögarna att driva verksamheten ekonomiskt men ändå behålla kvalitén på maten helt enkelt. Alla klarar tyvärr inte det.

HON berättar att det förut krävdes ett godkännande hos miljökontoret för att få starta en restaurang, men att den regeln togs bort av den förra regeringen för ett antal år sedan. Enligt henne innebar miljökontorets godkännande av restauranger att företagarna oftare hade hunnit förbereda sig och planera en längre tid innan de öppnade verksamheten. Miljökontoret gav tidigt i skedet råd och hjälp, samt etablerade kontakt med krögarna, vilket hon tycker gav dem en god yrkesmässig start.

–  Jag tror att det gynnade krögarna. De fick den hjälp de behövde för att klara sig i branschen. I dag kan du i princip starta ett företag och öppna restaurangen 14 dagar senare, det brukar i längden bli tufft att hålla igång då, säger hon.

TEXT OCH FOTO: Daniel Sörensen
MAIL: emdaltum@gmail.com

By: Per Mattsson
Publicerad: 22 maj, 2017
Läs mer: Krogkollen
«< 5 6 7 8 9 >

↑

  • Start
  • DCase 2018
  • DCase 2017
  • Om oss
  • Annat material
    • DLab
    • DPod
© DCase 2021
Mittuniversitetet: Tel: 010-14 28 000  |  kontakt@miun.se