Stora mängder gummikulor försvinner från konstgräsplaner och hamnar i naturen. Via vattendrag och reningsverk hamnar en del i havet. Såhär kan det påverka dig.
Varje år försvinner i genomsnitt två ton gummikulor från en konstgräsplan i Västernorrland. Gummikulorna kallas för granulat och ska få konstgräset att likna naturgräs. Granulat är i regel mellan 0.7 och 3 millimeter och räknas som mikroplast.
Väder och bristande hantering gör att hela granulat och partiklar hamnar i naturen. Via bland annat vattendrag och reningsverk hamnar en del i havet. Hur mycket är det ingen som vet. Bethanie Carney Almroth är forskare på Göteborgs universitet. Hon studerar effekter av plastpartiklar på fiskar.
– Jag ser ett problem i att antalet konstgräsplaner ökar. I Göteborg har vi sett att så mycket som 13 miljoner partiklar från konstgräsplaner kan hamna i dagvattenbrunnar en regnig dag, säger hon.
För en fisk kan plast smaka gott eller bara råka vara samma storlek som annan föda. Fisken kan bajsa ut plasten men den kan också tas upp av lever och njurar. Dessutom innehåller plast kemikalier.
– I labb har vi sett att näringsupptaget försämras samtidigt som reproduktionen, äggläggningen och ynglens hälsa påverkas, säger Bethanie Carney Almroth.
Havskräftor och blåmusslor äter vi hela. Då kan vi få i oss plasten som tagits upp av lever och njurar. Att äta fisk är på så sätt mindre riskabelt eftersom vi vanligtvis inte äter de delarna av fisken. Då är kemikaliefrågan viktigare.
– I havet fungerar plast som en svamp som suger åt sig ytterligare kemikalier. När en fisk äter plast kan farliga ämnen bindas i fettvävnaden som sedan kan hamna i våra kroppar när vi äter fisken, säger Bethanie Carney Almroth.