Tablettens väg från läkare till patient…

Vem ansvarar för att det blir bra på vägen?

Det är inte ett krav att medicin som ska användas av den äldre befolkningen är testade på just deras åldersgrupp. 

Varje år blir närmare 35 000 äldre så sjuka av sina mediciner att de behöver läggas in på sjukhus för vård. 

ㄧ Jag har stått på IVA och tagit emot de som nästan behöver dialys för att de förstört organen av för mycket läkemedel, säger undersköterskestudenten Agnetha Vilfordsson.

Enligt lag ska varje nytt insatt läkemedel till en patient följas upp. Men enligt våra granskningar är bristfällig och en ny föreskrift väntas träda i kraft från 1 januari 2018. Genom detta hoppas man göra medicineringen säkrare för patienterna och minska antalet personer som drabbas av skador som är läkemedelsrelaterade. Enligt granskningar av journaler står dessa skador för tio procent av de skador som patienter drabbas av inom hälso- och sjukvården. Varje år blir närmare 35 000 äldre så sjuka av sina mediciner att det kräver sjukhusvård. När den nya föreskriften träder i kraft blir det lag att den som ordinerar en medicin bedömer om den är lämplig tillsammans med redan pågående läkemedelsbehandlingar. Den som skriver ut ett nytt läkemedel ska även planera för uppföljning, enligt Socialstyrelsen.

ㄧ Även om det har jobbats mycket med att följa upp och ompröva läkemedelsbehandling så finns det mycket brister i det. Inte bara antidepressiva läkemedel, utan även många andra, säger Anders Nelvig, enhetschef på geriatriska kliniken vid Sundsvalls sjukhus.

Ska initiativet till uppföljning komma från läkaren?

ㄧ Ja, egentligen borde det ju vara så i den bästa av världar. Det behöver kanske inte per automatik vara läkaren som gör själva uppföljningen, men initiativet måste ju komma från den läkare som sätter in behandlingen. Att det inte blir så beror väl på att vi har brister, säger Anders Nelvig.

LÄS OCKSÅ: Antidepp till äldre är ofta som sockerpiller: ”De mest använda är minst lämpliga”

Vem som verkligen följer upp läkemedelsbehandling av äldre, där patienten själv inte kan göra det, är inte helt självklart. Det är en process där ansvaret att rapportera biverkningar och förändrat hälsotillstånd vilar på många personers axlar inom äldreomsorgen.

På boenden och inom hemtjänst är ansvaret för uppföljningen hos vårdcentralen, uppger Anders Nelvig. Men det är möjligt att använda den kommunala distriktssköterskan som ett hjälpmedel, så att uppföljningen kan ske i hemmet istället för att patienten ska ta sig till vårdcentralen.

ㄧ Man måste följa upp, så att det inte blir för mycket, för lite eller felaktig medicinering. Den här äldre patientgruppen är ju inte så duktiga på att själva göra det. Man borde egentligen ha ännu bättre rutiner, säger Anders Nelvig.

Hur viktigt är det att äldreomsorgspersonal rapporterar om en person som till exempel bara sover dygnet runt?

ㄧ Det är naturligtvis oerhört viktigt om det skulle bero på en depression, men ännu mer om det skulle bero på om vi har gett den här gamlingen för mycket läkemedel. Om det är därför de är trötta ska vi behandla med läkemedel som inte gör det, säger Anders Nelvig.

Agnetha Vilfordsson pluggar till undersköterska och arbetar inom hemtjänsten. Hon har under sina fem år i Sundsvalls hemtjänst aldrig sett en kontroll av läkemedel hos sina vårdtagare.

ㄧ Vad ska man säga? Jag kan tycka att de smäller i dem allting och sedan skiter de i uppföljningarna, säger hon.

Vad behöver du för att se om en vårdtagare har drabbats av biverkningar?

ㄧDefinitivt en bra inskolning, alternativt en vettig utbildning, så jag vet vad jag ska leta efter. Jag behöver känna personen, veta hur den ska vara och brukar vara. Och tid som inte finns, säger Agnetha Vilfordsson.

Agnetha Vilfordsson, undersköterskestudent

Agnetha Vilfordsson, undersköterskestudent och vårdbiträde inom hemtjänsten.

Undersköterskan Åsa Kuusikko har trettio år i yrket. Hos dem, på äldreboendet Kristinelund, görs en läkemedelsgenomgång tämligen omgående när de tar emot en person som flyttar in. Hos vissa kan de upptäcka att personen haft femton tabletter varav de kan ta bort tio rakt av.

ㄧ De slår ut varann, de har ju ingen effekt. För sådant tittar ju inte läkarna på när de skriver ut. Ibland kan det vara så att apoteket reagerar och får upplysa en patient om att den äter tabletter som inte går ihop, säger Åsa Kuusikko och tillägger att hon tror att det beror på den långa vårdkedjan.

Åsa Kuusikko, undersköterska på Kristinelund.

ㄧ Man kanske är på vårdcentralen och så hamnar man på sjukhuset och får lite nytt där, träffar olika läkare, och på vissa vårdcentraler är det bara stafettläkare. Det blir mycket fel. Vi har personer som ätit bromsmedicin mot Alzheimers där sjukdomen redan är så långt gången att medicinen är helt verkningslös, säger Åsa Kuusikko.

Å andra sidan vittnar hon om ett trendbrott de senaste fem åren i läkemedelskonsumtionen på Kristinelund. Numera görs genomgångar av patientens läkemedelslista två gånger om år, för att se om allt fungerar som det ska. Varje vårdtagare har en egen kontaktperson på boendet som går igenom den personliga hälsan enligt en specifik skala, för att upptäcka biverkningar av läkemedel.

ㄧ Det jag har sett genom åren är att när de äldre flyttar in på ett boende så blir de insatt på alvedon och laxermedel per automatik, det var i princip stående ordinationer förut. Två alvedon tre gånger om dagen, det skulle de ha bara. Men så är det inte här nu, säger Åsa Kuusikko.

Undersköterskan Josefine Viklund instämmer:

ㄧ Vi har ovanligt lite medicin på vår avdelning och det är vi ju såklart väldigt malliga över, säger hon.

Agnetha Vilfordsson har sett patienter med hjärtmedicin utskrivna som inte borde ha det. Vi låter henne bemöta läkemedelskontrollerna som Åsa Kuusikko berättar sker regelbundet på deras boende.

ㄧ Icke. Görs icke i hemtjänsten. Jag har aldrig hört talas om att någon av vårdtagarna inom de distrikt jag jobbar har varit på uppföljning av sina mediciner, säger hon.

LÄS OCKSÅ: Få alternativ om du är över 65 och deprimerad

När en läkemedelstillverkare tar fram ett preparat behöver de ansöka hos Läkemedelsverket om att få testa preparatet i kliniska studier. Sådana måste genomföras för att läkemedlet ska bli godkänt. Men det är inte olagligt att sedan bara publicera de studier där man kunnat visa på positiva effekter. I det dolda kan i princip hur många studier som helst finnas där effekterna av läkemedlet uteblivit eller tvärtom givit negativa utfall.

ㄧ Säg att man har kört tio studier och i en eller två kan man se bra skillnad. De andra åtta kanske inte gav så bra resultat, så då publicerar man bara de första två. Och det är det enda som kommer ut till den publika litteraturen. Det är ju inte fel, men ger kanske inte hela bilden, säger medicinskt sakkunnig, Bengt Danielsson, på Socialstyrelsen.

Enligt Läkemedelsverket är det inte troligt att läkemedelstillverkare avsiktligen gömmer resultat från dem, eftersom en klinisk studie kostar mycket pengar. Däremot är problemet som kallas “bias” känt sedan länge – att enbart publicera de studier där man fått bra resultat. För att få bukt med det har man så kallad open access till internettidskrifter där man publicerar allting som är vetenskap, oavsett om de gett positiva eller negativa resultat. Studier som publiceras är lätta att hitta, men om du inte publicerar en studie så kan den vara svår att hitta för de som förskriver läkemedel.

ㄧ  Publicerad data kan vara skev. Tidskrifter väljer de uppgifter de finner attraktiva, som kan sälja, som är intressant för läsarna. Den information som säger att en studie inte visat sig ha någon effekt är ju inte det folk vill veta, de vill veta vilken medicin är det som har visat sig vara effektiv. Så information ut till förskrivande läkare kan bli skev, på grund av den anledningen, säger Charles Cline, klinisk utredare på Läkemedelsverket.

Det är inte ett krav att ett läkemedel ska prövas på specifika åldersgrupper för att läkemedelstillverkarna ska få marknadsföra sitt preparat. Det framkommer i SBU:s rapport (statens beredning för medicinsk utvärdering) att detta i kombination med den skeva informationen gör att läkaren hamnar i ett moraliskt dilemma – att använda eller inte använda preparat till en äldre med bristande dokumentation på just äldre.

Eftersom vården förväntas vara jämlik över hela landet blir det ett problem då enskilda läkare ska göra dessa moraliska överväganden, konstaterar SBU i sin rapport. På Socialstyrelsens avdelning för utvärdering och analys finns det inga åtgärder att vidta.

Det kan finnas olika skäl till att Läkemedelsindustrin inte söker utökat godkännande för nya indikationer eller målgrupper. Läkemedelsindustrin verkar ju i en konkurrensutsatt marknad med de villkor som råder där. Socialstyrelsen kan inte påverka detta, säger Eva Nyman, samordnare inom läkemedelsfrågor.

Är det viktigt att vårdpersonal uppmärksammar läkemedelsbiverkningar?

ㄧ Ja. Jag har gjort praktik på intensivvårdsavdelningen och sett när det har kommit in diverse övermedicinerade patienter som äter läkemedel de inte ska ha, som får avbrytas på en gång. De har nästan fått gå på dialys för att de har förstört lever och njurar. Uppmärksammas inte det i tid kan du drabbas av förgiftning, säger Agnetha Vilfordsson.

I ett av de områden hon är verksam drabbades en kvinna av läkemedelsförgiftning, orsakat av för höga doser paracetamol. Läkaren hade skrivit ut alvedon vid behov och efter en olycka fick hon ytterligare smärtstillande utskrivet och delat i sin dosett. Ovanpå det hade hon även stående paracetamol i påsar från dosapoteket. Hon åt åtta gram alvedon om dagen i tre dagar innan det upptäcktes. Rekommenderad maxdos till äldre är tre gram per dygn.

ㄧ Hon var yr och förvirrad. När hon sa att det var konstigt att hon hade så ont, trots alla sina mediciner, började vi titta på läkemedelslistan och då såg vi att hon hade ju alvedon överallt, säger Agnetha Vilfordsson.

Hur kan det bli såhär?

ㄧ Läkarna skulle inte ha skrivit ut alvedon de två sista  gångerna och det skulle absolut inte ha delats i dosetten från allra första början, sköterskan skulle ha upptäckt det på en gång. Alternativt plocka bort de hon redan hade hemma. Görs ingen uppföljning en gång per år finns sådana där vid behovs-tabletter kvar. Ansvaret faller mellan stolarna, säger Agnetha Vilfordsson


Märta-Li Selin 

Emelie Östman

Daniel John Johnsson