DSCN2078

”Om jag bara kunde få sova två timmar till eller inte vakna upp alls”

Almas och Anders namn är fingerade.

När Alma dör ska hennes dödsannons prydas av orden ur Tommy Körbergs “Stad i ljus”. Hon är 86 år, för frisk för äldreboende, men för ensam för att se någon mening med livet.

ㄧ Man har ju livet bakom istället för framför sig numera. Det finns ingenting att se fram emot, säger Alma.

Hon är kvinnan som alltid sitter hemma vid sitt köksfönster när du passerar på gatan. Du tänker inte på henne, för hon syns inte. Hon är en i mängden, med sin röda rullator och sitt bruna, lockiga hår. En av alla äldre som lider av depression på grund av ålderdom och ensamhet. Inte tillräckligt sjuk för äldreboende, men inte tillräckligt frisk för att bo hemma. Mellan kakbak och hemtjänst planerar därför Alma, 86, inför sin död.

ㄧ Jag ska berätta för dig hur det är att bli gammal. Man ska inte bli det, säger Alma som äter två sorters antidepressiv medicin.

ㄧ Sonen och sonhustrun pratar om att jag var deprimerad i fjol, men kan man vara annat då? Jag sitter här helt ensam, alla vänner och syskon har dött och jag är sist kvar. Jag ramlade i köket för en tid sedan och innan det kunde jag i alla fall skotta min egen altan och ta dragvagnen till affären, men nu kan jag inte ens handla själv. Jag klarar mig ingenstans utan den här apparaten, säger hon och viftar mot rullatorn.

Räddningen i Almas vardag är teven, papperstidningen, hennes enda son, Anders, och kakbaket. Hon bakar kakor med köksmaskinen, rullar små kulor av hemgjord deg och gräddar till alla som kan tänkas vilja ha – grannar, vänner och hemtjänst. Hon älskar realityserien Talang och titttar gärna på ishockey och Giffarna. När vi pratar på hennes altan flyger blicken iväg ut över gatan.

ㄧ Jag vet inte vem som äger den där gråa katten med vit svans. Jag tror att det är tjejen på hörnet där. Jag har aldrig sett henne på nära håll, men katten sitter på den där altanen kring sjutiden varje morgon.

Alma nickar upp mot gräsmattan och en dunge med träd.

ㄧ Hör du om det är några skatungar i boet där? Du skulle ha sett häromdagen i den högra björken när skatpappan försökte jaga iväg en kråka. Det är konkurrens här må du tro, säger Alma.

 

Eftersom Alma är vid god fysisk hälsa tror hon att det drar det ut på tiden att få flytta till ett serviceboende.

ㄧ En tjej från kommunen var här och skrev ner att jag ville ha en plats. “Men du ser ju för kry ut”, sa hon till mig. Det var tjugonde januari och sedan dess har jag inte hört ett ljud, säger Alma.

I den bästa av världar skulle alla få plats oavsett hur sjuk man är, tycker hon. Istället för att som nu:

ㄧ Vara halvdöd och lika gärna redo för hospice.

Hon är rädd för att falla i hemmet igen och skulle känna sig tryggare om det fanns personal runt henne. Sedan fallet i julas, hennes andra på två år, är hon skakig hela tiden och kommer bara ibland ut till soprummet, berättar hon. Nu är hon för orolig för att bo kvar hemma.

ㄧ Det var som en bomb när jag krossade näsan mot golvet, jag hörde hur brosket knastrade. Sedan låg jag och kravlade i blod i flera timmar och så tuppade jag väl av två gånger, säger Alma.

På Kristinelunds äldreboende i Nacksta, Sundsvall, beklagar Åsa Kuusikko hur dagsläget ser ut för de äldre som vill in på boende. Hon har tidigare jobbat i hemtjänsten och sett ensamhetens baksida.

ㄧ Idag ska du ha hemtjänst på max tills du får chans att ens få en plats, och det kan jag tycka är fel. Vi hade en tant som hade dukat bord med sju sorters kakor varje eftermiddag då vi kom för att ge medicin. Och så hade man tre minuter på papperet och kunde inte stanna. Att se de där sorgsna ögonen var så hemskt, säger Åsa Kuusikko.

Hur borde det vara istället?

– Många äldre är ju väldigt ensamma och för dem borde det finnas en lösning. Någon form av boende, kanske med lite färre personal, men med gemensamma samlingsplatser dit de äldre kan söka sig. Det borde finnas ett alternativ för de som är ensamma och inte vill bo hemma.

Efter att ha vårdats på geriatriska kliniken på Sundsvalls sjukhus, i samband med fallet i julas, konstaterades att Alma depression inte hade blivit bättre av Mirtazapinet som tidigare skrivits ut till henne. Läkaren valde att även skriva ut Sertralin, utan att ta bort den första antidepressiva medicinen. Mirtazapin kan även användas som sömntablett, därför frågar vi om Alma har svårt att sova. Alma har alltid sovit bra av sig själv, säger hon. Numera somnar hon en timme efter att hon svalt Mirtazapinet kl 20 och är fortfarande dåsig när hon vaknar kring sextiden på morgonen.

ㄧ Då ligger jag där och tänker “om jag ändå kunde få sova två timmar till när jag är så trött. Eller inte vakna över huvud taget”, säger Alma.

På geriatriska kliniken förklarar man den dubbla medicineringen med att tabletterna verkar på olika sätt.

Anders Nelvig är enhetschef på geriatriska kliniken, Sundsvalls sjukhus.

– De här läkemedlen kan förstärka varandras effekter på ett positivt sätt, de har ju inte samma typ av mekanism i kroppen. Den ena är bättre på att förbättra sömnen och ångesten och den andra på att förbättra nedstämdheten. Därför är det inte ovanligt att man kombinerar de här läkemedlen. Sedan är det ju klart att biverkningsrisken ökar när man kombinerar dem.

När Anders hör att hans mamma inte vill leva säger han att det skulle hjälpa om hon hade en social umgängeskrets. Om hon kunde komma ut oftare. Men alla utom en av Almas vänner är döda, liksom hennes make och hennes syster.

ㄧ Det är ju tråkigt att det ska behöva vara så här när man är gammal. Men jag tycker ändå att det fungerar bra för mamma med den här nya medicinen och med hemtjänsten. De kommer och ser till att hon lever och jag slipper oroa mig på jobbet. Men det vore ju bättre om hon hade någon att umgås med, säger Anders.

Alma uppskattar hemtjänstens sällskap, men det är inte samma sak som att ha en vän i sin egen ålder, säger hon. Någon att träffa spontant, för att det ger henne något, och inte för att ta av stödstrumporna. På ett boende skulle hon ha nära till både andra äldre, sitt hem och till vårdpersonal.

– Men säg inte ifrån dig hemtjänsten, för då kommer du aldrig få en plats på ett boende om du skickar signaler om att du inte behöver hjälp, säger Anders till Alma.

– Dit kommer jag aldrig få komma ändå, svarar hon honom.

INgvar karlsson, ordförande i svensk förening för äldrepsykiatri, uppger att äldre inte låtsas om att det finns en psykisk sjukdomsbild och när de mår dåligt söker de den kroppsliga sjukvården mer och lyfter istället fram den kroppsliga ohälsan.

ㄧ Äldre människor skriker inte att de är psykiskt sjuka, snarare motsatsen. Och hittar man inte någon annan lösning så söker man sig till ett boende för att dämpa sin oro och sin ångest, som många gånger istället är en behandlingsbar del av en depressiv sjukdom, säger Ingvar Karlsson.

På frågan om Alma har någonting att se fram emot i sommar svarar hon med att skratta.

ㄧ Se fram emot? Vad skulle det vara? Här finns ingenting att se fram emot. Man har livet bakom sig nu. Det är inte som när man var ung.

Almas ögon svävar iväg ut i luften, där tid och rum inte har någon mening.

ㄧ “Stad i ljus, i ett land utan namn. Ge mig liv där allting föds på nytt.”

Visst är det fint?

Alma ler.

– Det gör att man får hopp om att det finns någonting bättre efter det här, säger hon.

MÄRTA-LI SELIN 

EMELIE ÖSTMAN

DANIEL JOHN JOHNSSON

By:

Läs mer: Prioriteringarna i äldrevården , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommunen som stoppar gummigranulat

IVL lyfter fram fotbollsplaner i konstgräs som en stor källa till mikroplast i miljön. Vår granskning visar att det bara i Västernorrland försvinner 40 ton varje år. I Ystad har kommunen beslutat att hitta ett annat alternativ.

Vi har tidigare kartlagt de 31 konstgräsplaner som finns i Västernorrland och hur mycket gummigranulat som går åt för att fylla på planerna varje år. I Ystads kommun finns det tre konstgräsplaner. Nästa gång en fotbollsplan ska byggas så kommer det inte att vara med gummigranulat som fyllning.

Anja Edvardsson säger att kommunen vill hjälpa föreningar att byta ut gummit i konstgräsplanerna som redan finns. FOTO: Pressbild

– Vi har beslutat att vi ska försöka hitta ett material som är miljövänligt. Vi kommer inte att bygga några konstgräsplaner så länge som materialet är gummigranulat, säger Anja Edvardsson, (S), ordförande i barn och utbildningsnämnden i Ystads kommun.

Beslutet kom efter att ett medborgarförslag som önskade fler konstgräsplaner hade skickats in till kommunen. Nämnden bestämde sig för undersöka olika möjligheter att bygga fotbollsplaner för åretruntbruk. Förslaget skickades in till miljöutskottet för ett utlåtande som sade nej till användandet av gummigranulat.

– Vi ska hitta ett annat alternativ. Vi tittar på hur mycket mer man kan använda fotbollsplaner med hybridgräs, hur det ser ut med korkgranulat och vad man måste göra för åtgärder, säger Anja Edvardsson.

Om ni inte hittar alternativ som fungerar, kommer ni gå tillbaka till gummigranulat då?

– Nej det tror jag inte. Vi bygger inget som är miljöfarligt i dag, när vi vet om det. Vi plastsanerar alla våra förskolor och skolor. Så det finns inte på kartan att vi skulle använda det materialet.

Det finns inga beslut om när, eller med vilket material, nästa konstgräsplan ska byggas. Anja Edvardsson säger att det också är en budgetfråga och att de har en fritidskonsulent som ska undersöka olika alternativ och kostnader. Men behovet finns.

– Vi vet ju att vi behöver utomhusplaner för åretruntbruk, så vi måste titta på det för våra föreningars skull, säger hon.

Ystad har kollat på andra kommuners arbete och miljöutskottet har också lämnat förslag på olika material som går att använda. Bland annat nämner de möjligheten att använda gräs blandat med kork för att förlänga tiden som det går att spela på planerna.

– I dag är ju inte fotbollen en sommarsport på samma sätt som det var förr, säger Anja Edvardsson och fortsätter:

– Men att vi skulle ta något miljöfarligt och lägga nu, det gör vi inte. Det kommer inte att ske. Vi kommer inte heller att godkänna det. Så det kommer inte att ske.

Johanna Bak, Tobias Blixt, Mathilda Gustafsson
Epost: miundigit@gmail.com

By:

Läs mer: Fotbollsgiftet , , , , , , , , , , , ,
69749829-D52mV

“Det finns mycket kvar att göra”

Trots ökad medvetenhet om undernäring bland äldre är det få initiativ som tas, säger doktoranden Johanna Törmä.

– Det är fortfarande väldigt många som lider av obehandlad undernäring på äldreboenden, och för mig är det tydligt att det saknas kunskaper, men också en tydlig ansvarsfördelning. Det finns ingen yrkeskategori ute i kommunerna som bär ansvar i nutritionsfrågor.

Orden kommer från Johanna Törmä, en doktorand som tagit sig an projektet att införa riktlinjer inom kosthållning i kommunal vård och omsorg. Sverige är idag ett land med ett ökande antal människor som är över 65 år gamla. Statens folkhälsoinstitut och Socialstyrelsen har därför tagit fram Seniorguiden, med syfte att ge vägledning och inspiration om hur kommuner och landsting i samverkan med den ideella sektorn kan arbeta för att ge förutsättningar för ett hälsosamt åldrande för personer över 60 år. Kunskap om äldres välmående är ett viktigt behov inom omsorgen. Särskilt som kvarboendeprincipen, en omstrukturering inom äldrevården med syfte att gamla ska bo kvar hemma så länge som möjligt, ställer krav både på kommuners ansvar och vilken kunskap hemtjänst personal bör ha.

– Min uppfattning är att man har kommit så långt att man har börjat riskbedöma de äldre för undernäring, det vill säga bedöma de äldres näringstillstånd. Men när det sedan handlar om att sätta in åtgärder och därefter följa upp de insatta åtgärderna, när man identifierat en person som har problem med mat och måltider, så har vi inte kommit lika långt, säger Johanna Törmä.

Varför tror du att det är så?

– Min personliga uppfattning till varför det ser ut så här är att det saknas kunskaper. Att kunna sätta in åtgärder kräver verkligen att man har fördjupade kunskaper kring mat och näring för de äldre.

Hinder för optimal nutritionsvård är bland annat också negativa attityder, värderingar och otydlig ansvarsfördelning, menar hon vidare. Trots att initiativ har tagits fram saknas det kunskap om vem som ska ha ansvaret och hur dessa ska fungera i praktiken, säger Johanna Törmä. Initiativ kan bland annat innefatta personalutbildningar, specialanställd personal och program för träning, kost och uppföljning av de enskildas mående. I Johanna Törmäs projekt framkommer det att inte många initiativ för att motverka undernäring hos äldre är aktuella idag, trots att regeringen sedan juni 2015 betalat ut omkring fem miljarder kronor för att förbättra äldrevården. Syftet med bidraget var bland annat maten som ett prioriteringsområde. 

Johanna berättar att det ofta är sjuksköterskan som beskrivs som den som har nutritionsansvar ute i kommunal vård och omsorg. Men frågan är hur mycket fördjupad kunskap kring nutrition man kan förvänta sig att en sjuksköterska ska ha. 

– Jag har svårt att se hur det kan bli bättre om man inte börjar anställa mer kostkompetens, till exempel dietister, inom kommunen, säger Johanna och fortsätter:

– Det anser jag också vara väldigt aktuellt med tanke på Socialstyrelsens föreskrift om förebyggande av och behandling vid undernäring. Där det står att varje vårdgivare ska ha fasta rutiner för när och hur en patients näringstillstånd ska utredas samt hur undernäring ska förebyggas och behandlas. Hur implementerar vi detta? 

Hur vanligt är det att vårdpersonalen utbildas vad du sett?

–Min uppfattning är att personalen saknar kunskaper, men också i vissa fall upplever en frustration över att man inte har någonstans att vända sig för att få kunskapen, eftersom det saknas kostkompetens i stor utsträckning ute i kommunerna. Personal på äldreboendena vill givetvis också ge den bästa vården till de äldre, och skulle de få handledning och stöd och hjälp i nutritionsfrågor skulle det bara kunna bli bättre. 

Ett initiativ som har tagits är ett kvalitetsregister på nationell skala vid namn Senior Alert. Senior Alert är ett system för riskbedömning av till exempel undernäring som vårdpersonal kan använda sig av, för att registrera individuella fall där de kan peka ut sedda risker, tagna åtgärder och resultatet av dessa. Allt fler har valt att använda sig av det här systemet idag.

– Prestationsersättningen gjorde att registreringen i Senior Alert ökade väldigt mycket så att nästan samtliga kommuner och landsting till slut var anslutna till registret. Personligen anser jag inte att prestationsersättning är det bästa incitamentet för att förbättra och öka kvaliteten av vården och omsorgen, säger Johanna Törmä.

I Sundsvall används Senior Alert och det är en avdelning som tillagar de flesta måltider som serveras till seniorer inom kommunen. Dagligen lagar de omkring 3000 portioner som serveras på boenden eller till dem som har matdistribution. Undantag finns i form av äldre som får hjälp av hemtjänsten eller vissa avdelningar som tillagar maten själva. I fjol fick de kritik för matlådorna som hemtjänsten levererat ut.

I januari i år började Eva Nordberg, tidigare sektionschef i kommunen, som ny måltidschef i kommunen. 

– Vi har under vårterminen genomfört en större utbildning med syftet att öka kompetensen om våra äldres särskilda behov när det kommer till måltider, säger Eva Nordberg, när vi når ut för en kommentar om situationen lokalt. 

Utbildningen under våren var både för kockar och omvårdnadspersonal, klargör hon. Framöver ska man också se till att utveckla måltidsupplevelsen genom ett fördjupningsprojekt mellan kök och en grupp inom hemtjänsten. Därmed visar det sig att viljan finns att förbättra situationen, men faktum kvarstår fortfarande – forskningsrapporter visar att ålderdom och sjukdom är starkt kopplat till undernäring. I en nyligen publicerad internationell studie som Johanna Törmä använt sig av i sitt projekt rapporterades det att cirka en tredjedel av dem på äldreboenden faktiskt är undernärda och att två tredjedelar är i riskzonen för att bli det. 

Fortsatta initiativ måste tas.

”En hel del finns gjort, men det finns också mycket kvar att göra” säger Johanna Törmä om den nuvarande situationen. 

Har någon med ansvarsposition tagit kontakt med dig efter ditt projekt? 

– Ingen med ansvarsposition har hört av sig. 

Johanna Törmäs projekt visade bland annat att ett matfokuserat initiativ förbättrade attityder hos personal så väl som att bättre kommunikation mellan personalen och de äldre ledde till mer social interaktion, som i sin tur hade en positiv effekt på minnesförmågan hos de äldre.

 

MÄRTA-LI SELIN 

EMELIE ÖSTMAN

DANIEL JOHN JOHNSSON

By:

Läs mer: Prioriteringarna i äldrevården , , , , , , , , , , , , , ,

”Nio gånger av tio drar man på toaletten”

Johan, 23, använder regelbundet kokain i samband med fest. Än så länge ser han det bara som en rolig sak.

– Känner man sig lite trött så kan man dra en lina och känna, nu jävlar kör vi, säger han.

Kartan ovan visar alla anmälningar i anslutning till krogmiljöer i Stenstan från januari till april månad mellan åren 2010 och 2017. Totalt 243 anmälningar. Ju varmare färgen är desto fler anmälningar har gjorts på den platsen.

Johan, som egentligen heter något annat, var 18 år när han för första gången testade kokain. Han beskriver ruset som en överväldigande upplevelse.

– Första gången man tog det så visste man inte hur bra det skulle vara, det var en upplevelse. Det var överväldigande och svårt att förstå nästan. 

Han använder ofta ute på krogen och ser det inte som något större problem. Han är ibland orolig för att folk ska märka av att han är påverkad men han tycker att det oftast går bra.

– Ska man ta kokain på krogen måste det vara undanskymt. Så det blir toaletten eller att man smyger iväg någonstans, men i nio av tio fall så blir det på toaletten. Man kan bli lite paranoid över att folk ska märka något, men spelar man det coolt så håller man sig ganska bra, osynlig alltså.

 

Anders von Heideken är vaktchef på Estreet och Daltons.

Anders Von Heideken är vaktchef på Daltons och Estreet i Sundsvall. Han har lång erfarenhet av drogpåverkade personer och beskriver vad han är uppmärksam på när det kommer till påverkade personer.

– Det kan vara ett rörelsemönster eller ett kroppsspråk som inte stämmer. Ögonen avslöjar ofta och man kan ha en attityd som får mig att tro att personerna har något i kroppen de inte ska ha.

Anders säger att det är ofta han får ta hand om narkotikapåverkade personer. Är det inte inne på krogen han jobbar på så är det nästan alltid narkotikapåverkade personer som går förbi på gatan. Han beskriver hur han går till väga när han som vakt ingriper mot en misstänkt person.

– Har vi säkra drogtecken så rådgör vi vakter med varandra och är situationen inte akut så kontaktar vi polismyndigheten. Passar det för deras resurser så kommer de till platsen, men ser jag ett direkt brott så ingriper jag, säger han.

Johan har jobb och flickvän och lever ett till synes vanligt liv. Han beskriver drogerna som att leva ett slags dubbelliv. Han tror att det kan påverka folk i hans närhet, men han tror inte det är märkbart. 

–  Jag tror det kan påverka de närstående ekonomiskt men inte på något värre plan, man kanske har svårt att hålla uppe humöret dagen efter du har dragit några linor. Men det kan nog påverka relationen med ens flickvän.

Även om Johan tycker sig ha koll på sitt kokainbruk så ser han ändå nackdelar med det.

– Man tror att man hela tiden vill ha mer, fastän man inte kommer må så mycket bättre än innan, det är då man tappar kontrollen och bara blir stinn. Men nu när man har brukat länge så känns det inte som man skulle ha kul utan.

Anders von Heideken ser stora risker med unga som börjar använda narkotika tidigt, han vill fånga upp yngre personer innan de hamnar i beroendet och misären. Vitsen är att det ska vara svårt att bruka och får man en dom så kanske man vaknar upp i tid.

Han beskriver de vanliga konsekvenserna av regelbundet kokainbruk.

– Det sätter sig på psyket, de drabbas av ångestattacker, depressiva tillstånd. Ens sociala liv och arbetsprestationen blir lidande, till slut kraschar man.

Herman Ling, Andreas Lindström, Vincent Koch Laurentii 

By:

Läs mer: #kokainetpakrogen

Efter matförgiftningen: ”Allt snurrade och jag sov i 24 timmar”

Kapitel 5: Restaurangbakterierna

Bilden är arrangerad.

22-årige Mattias blev matförgiftad efter ett restaurangbesök i centrala Sundsvall. Nu vill han uppmärksamma andra om riskerna med att äta ute.

– Jag har aldrig blivit sjuk av mat här i Sverige tidigare, säger han.

I slutet av mars besökte Mattias en restaurang i centrala Sundsvall för att äta middag. Men restaurangbesöket fick katastrofala konsekvenser. Han blev matförgiftad och var sedan sjuk i över en vecka med förlorade arbetsdagar och inkomst som följd.

– Jag tyckte att maten smakade lite annorlunda. Men jag var vrålhungrig och fortsatte äta av den. Efter några timmar fick jag feber och började må riktigt illa. Sedan var det helt kört. Det var toalettbesök om vartannat, säger han och fortsätter: 

– Jag försökte gå till jobbet någon dag senare men det gick verkligen inte. Allting snurrade och jag var tvungen att gå hem. En dag sov jag nästan i 24 timmar utan att vakna en enda gång. Det har jag aldrig gjort tidigare, säger han. 

Hans Boman jobbar på smittskyddsenheten i landstinget Västernorrland. Han menar att det är fundamentalt för de som driver restaurang- eller kaféverksamhet att sköta både hygien och renhållning. Annars riskerar fler personer att drabbas av liknande sjukdomsfall som Mattias.

Smittskyddsläkaren Hans Boman säger att det är viktigt att restaurangerna följer livsmedelslagstiftningen så att restaurang- och kafébesökare inte riskerar att bli sjuka. Foto: Privat

– Det finns lagar kring livsmedelshantering som alla måste sköta. Restaurangerna har stora krav på sig att förebygga smittor och det är enormt viktigt att verksamheterna sköter sig. För att minimera riskerna så krävs det att man har god hygien innan man börjar tillaga maten. Det gör man bland annat genom att hålla isär knivar och skärbrädor. En annan viktig sak är man ser till att maten är ordentligt upphettad, säger han.

De vanligaste symptomen vid insjuknande efter ett restaurangbesök kan vara diarré, smärtor i magen och feber. Men alla som drabbas av matförgiftning efter restaurangbesök får inte samma symptom.

– Det beror helt och hållet på vilka bakterierna är eftersom de ter sig på olika sätt i kroppen. Men de mest förekommande bakterierna är salmonella, campylobacter och ehec. De finns i många olika livsmedel. Campylobacter finns i färsk kyckling och salmonella kan även finnas i kryddor. Om man insjuknar i 
salmonella och har rejält med otur så kan man få problem med ledbesvär i flera år, säger Hans Boman.

Efter restaurangbesöket så har nu Mattias anmält restaurangen till miljökontoret i Sundsvall.

– Jag har inte hört något mer eller blivit kontaktad av dem. Men jag har svårt att tänka mig att den här restaurangen skulle klara en inspektion bara av restaurangens toalett att döma. Jag märkte också att det var väldigt mycket folk som sprang ut och in från köket. Alla hade ytterkläder på sig. Jag vill nog inte ens veta vilka som tog i maten eller inte, avslutar Mattias.

TEXT: Martin Weiner
FOTO: Daniel Sörensen
MAIL: emdaltum@gmail.com

By:

Läs mer: Krogkollen

Utredaren: Bella borde ha fått en förskoleplats tidigare

Trots flera kontakter med kommunen fick Bella ingen förskoleplats som passade hennes behov. Det dröjde drygt ett år innan en plats hittades.
– Med facit i hand kan man tycka att processen kunde ha gått snabbare, säger utredare Ove Lundberg.

Hanna Bengtson tog kontakt med kommunen i mars 2015 för att hitta en lösning för dottern Bellas förskolegång inför hösten, då det inte fungerade på den dåvarande förskolan. Trots det stod hon fortfarande utan fungerande förskoleplats när hösten kom.

– Vi borde ha tryckt på i tid. Vi hade möten och diskussioner, men borde snabbare ha kommit fram till det bra möte vi hade med verksamhetschef för elevhälsan, läkare och vårdnadshavare, säger Ove Lundberg, utredare på Sundsvalls kommun.

Läs också: Bella, 4 år, har svåra allergier – kunde inte börja på förskolan

Bella har en svår pälsdjursallergi som gör att hon inte kan leka med barn som äger pälsdjur. Om hon gör det får hon kliande eksem och kan inte sova på nätterna. Hon är därför i behov av en förskoleplats där hon inte kommer i kontakt med detta.

– Utifrån de förutsättningar de har på en förskola får vi hela tiden fundera på hur vi löser det på bästa sätt. Det säger sig ju självt att har vi en förskola där väldigt många barn har katter, hundar och hästar då blir det problem, då blir det svårt, säger Ove Lundberg.

Ove Lundberg har ingen uppfattning om hur stort problemet är, men vet att många barn i Sundsvalls kommun har allergier av olika slag.

När ingenting hände på kommunen tog Hanna Bengtson till slut saken i egna händer och kontaktade självständigt en förskola hon trodde kunde passa.

– Jag kan hålla med om att det tog väldigt lång tid. Det kan bero på att en helt allergisanerad förskola krävdes och det sa kommunen att det kan vi inte ordna, men vi kan ordna det så bra som det bara går, säger Ove Lundberg.

Det är något som Hanna Bengtson inte håller med om. Hon menar att det som önskades var en avdelning utan pälsdjur.

I april 2016 började Bella på förskolan Vreten som i dagsläget fungerar bra.

– Till slut hittade familjen en lösning och det är ju bättre sent än aldrig, men jag hålla med om att det borde gått snabbare, säger Ove Lundberg.

Har du upplevt liknande problem på förskolan?
Hör av dig till oss: jenvicmin15@gmail.com

Jennie Börs, Mina Gilbertsson och Victoria Mickelsson

By:

Läs mer: Allergiallvaret

Ida, 23: ”Man tänker inte på att bli frisk utan man vill bara kunna leva”

Ida fick höra av en gynekolog att hennes vagina ”var ledsen”. Själv tycker hon att det är svårt att bli tagen på allvar när sjukdomen inte syns.

Vestibulit är en sjukdom som ofta känns smärtsam i samband med samlag. Men för Ida Bremmers gör sjukdomen sig ständigt påmind.
– Jag har ont mer eller mindre hela tiden, säger hon.

Läs mer: vanliga svampmedlen som kan ge dig #fittont

Ida Bremmers började få underlivssmärtor när hon var i sena tonåren. Då hade hon haft svampinfektioner och använt receptfria svampmedel ett flertal gånger.
– Sen blir det ju så att varje gång det gör ont tror man att det är svamp och så köper man nya och så blir det bara värre och värre, säger hon.

Hon tycker att informationen om svamp borde bli bättre.
– Det borde finnas mer info så att folk inte gör som jag gjorde och köper typ fem gånger om året för då fräser man slemhinnorna typ.

Idas smärtor har förändrats med åren.
– Först var det vid penetration och efter. Sedan var det runt mensen. Sedan flyttade jag hit och blev utsatt för ett övergrepp och det är ganska vanligt att det blir sämre då. Sedan dess, det är väl typ tre år snart, har jag haft det jämt, säger hon.

I dag gör det så ont att Ida exempelvis undviker att cykla och att använda trosor så ofta hon kan.
– Jag brukar inte hitta på så mycket i onödan för jag vill inte behöva ta på mig trosor och gå ut för det gör ont.

Att prata om vestibulit är något vi borde bli bättre på i samhället, tycker Ida.
– Jag tycker det är viktigt att folk vet om det mer. Om fler förstår att de själva har det så sätter det mer press på vården och då måste vården anpassa sig, säger hon och fortsätter:

– Det är ju snart en folkhälsosjukdom för det är så himla många som har det. Det är viktigt att folk vågar prata om det också för det är ett viktigt ämne. Det är viktigt med underlivsdiskussionen i allmänhet, det är positivt att man vågar prata om fittan, tror jag.

Läs mer: vanliga svampmedlen som kan ge dig #fittont

By:

Läs mer: Fittont , , , , , ,

Polisen: ”Förekomsten av kokain har exploderat”

Rekordmånga anmälningar för narkotikabrott i Stenstan sedan 2010. Droger som tidigare inte synts upptäcks nu överallt på Sundsvalls krogar.
– Det dras kokain på toaletter och ibland helt öppet vid borden, säger Anders von Heideken, vaktchef för Estreet och Daltons.

Kartan ovan visar alla anmälningar i anslutning till krogmiljöer i Stenstan från januari till april månad mellan åren 2010 och 2017. Totalt 243 anmälningar. Ju varmare färgen är desto fler anmälningar har gjorts på den platsen.

Hittills i år har 133 fall av narkotikabrott i Stenstan anmälts vilket räknat från januari till april är den högsta siffran på sju år. Det höga antalet anmälningar kan bero flera saker. Dels att narkotikabruket har ökat och dels för att mer resurser lagts från polisens sida. Andreas Zehlander, utrednings- & ingripandeverksamhet i Medelpad, berättar att en anmälning är en direkt effekt av att polisen har varit närvarande och att det finns ett stort mörkertal.

– Om det gjorts 300 anmälningar så skulle jag vilja se att det står 3 000 istället. Vi är inte på alla ställen samtidigt och därför finns det ett mörkertal. Ju mer vi är ute, desto mer vi jobbar med det här, desto mer går statistiken upp, säger han. 

 

Statistiken visar alla anmälningar om narkotikabrott i anslutning till krogmiljöer från januari till april månad mellan åren 2010 till 2017.

En stor del av anmälningarna är från platser i anslutning till krogarna i Stenstan. Både polisen och krogvakter upplever att det är en viss kategori av narkotika som har fått starkt fotfäste i området på sistone.

– Förekomsten av kokain har exploderat och har upptäckts lite överallt. Det är på det vi nu riktar vårt fokus, säger Andreas Zehlander. 

Andreas Zehlander är chef för brottsförebyggande- utrednings- & ingripandeverksamhet i Medelpad

 Andreas berättar om hur det gick till när polisen fick upp ögonen för att kokain, som tidigare inte funnits i större utsträckning ute på krogarna, hade börjat sprida sig i Stenstan.

– Vi fick information av klubbarna att någonting inte stämde i hur vissa grupper betedde sig. De uttryckte att personer plötsligt utstrålande ett oerhört självförtroende, bröstade upp sig och gav intrycket av att de var bäst i hela världen, säger han.

Polisen gjorde en tillsyn ute på flera krogar där man bland annat tittade på toaletterna och upptäckte rester av kokain på toalettlock på flera platser.

 

Statistiken visar alla anmälningar om narkotikabrott i Stenstan från januari till april månad mellan åren 2010 till 2017.

Polisen i Sundsvall samarbetar med krögarna för att få bukt med problemet. Anders von Heideken som är vaktchef på två av Sundsvalls populäraste krogar tycker att det är ett samarbete som fungerar bra men som också går att förbättra.

– Jag skulle vilja att man från polisens sida satsade mer på narkotikaproblemet med särskilda enheter som bara arbetar med det. Vi har så konkreta akuta behov och lite extra resurser skulle ge snabb effekt, säger han.

 

SÅ GJORDE VI:Vi har begärt ut data för alla anmälningar som upprättats av polisen om innehav, överlåtelse och bruk av narkotika från polisens system Hobbit, händelse- och brottsinformationstjäns.

För varje anmälan anges bland vilket typ av brott det gäller, koordinater för platsen där det skett och tidpunkt. Utifrån denna data har vi plottat ut alla händelser på en karta. Den ena kartan visar alla händelser i stenstan och den andra visar alla händelser direkt anslutna till krogar kvällstid.

Herman Ling, Andreas Lindström, Vincent Koch Laurentii

By:

Läs mer: #kokainetpakrogen

Sundsvallsbons vardag: ”Vi går ut och äter med livet som insats”

Kapitel 4: Livet som allergiker

Anna-Karin Grannas förklarar att det är viktigt att restaurangerna sköter sin hygien. ”Annars finns det en stor risk för kontaminering”, säger hon.                                                                                                                                 Foto: Erik Wallskog

På ett kafé, mitt i hjärtat av stenstan, träffar vi Alnöbon och tvåbarnsmamman Anna-Karin Grannas. Hon är precis som vilken småbarnsförälder som helst, men med en stor och viktig skillnad; hon är multiallergiker och måste ständigt leva i en tillvaro full av risker.

LÄS KAPITEL 2 AV GRANSKNINGEN: HÄLFTEN AV SUNDSVALLS RESTAURANG- OCH KAFÉVERKSAMHETER FICK ANMÄRKNING AV KOMMUNEN FÖRRA ÅRET. 

Anna-Karin Grannas är ordförande i Astma & allergiföreningen i Sundsvall. Hon 39 år gammal och bor i ett hus på Alnö med sin make och sina två barn som är nio, respektive fem år gamla. Båda barnen, liksom hon själv, är multiallergiker. Allergierna tar sig uttryck på olika sätt, men principen är ofta densamma. Ifall någon i familjen får en allergisk reaktion så krävs det oftast en insats av adrenalinsprutor och akut ambulansresa till sjukhuset.

– Min son har en adrenalinpenna som jag av ren instinkt har med mig vart jag än går. Får han mjölk på huden så sätter det sig direkt på andningen. Först börjar han kräkas, sedan somnar han – både av utmattning och på grund av andningen. Får han en adrenalinspruta så kan det hjälpa för stunden, men inom en timma så kan det vara tillbaka. Ibland är det värre då än vad det var från början. Så om jag dricker kaffe med mjölk kan jag inte pussa honom, säger Anna-Karin, innan hon fortsätter:

– Samtidigt är det viktigt att inte vara rädd, fastän man är allergisk. Men det är otroligt svårt att inte låta allergierna begränsa det som sker i vardagen. Man lever verkligen med det hela tiden. Därför är det viktigt att vi allergiker också går på kaféer och restauranger för att visa att vi finns. Vi måste kunna leva precis som alla andra och gå ut för att ha roligt och umgås med andra människor, säger hon.

Anna-Karin Grannas önskar att det finns en större variation och utbud för allergiker.          Foto: Daniel Sörensen

Vi träffar Anna-Karin för att höra om hur det är att bo och leva i Sundsvall som allergiker. Detta efter avslöjandet om att ”varannan Sundsvallskrog fick anmärkning från kommunen”, där en tredjedel av kafé- och restaurangverksamheterna inom kommungränsen har haft bristande information gällande allergener i maten under år 2016. Anna-Karin upplever att det blivit bättre för allergiker i Sundsvall med åren, men att verksamheterna fortfarande har mycket kvar att utveckla och anpassa.

KAPITEL 3: ”KRÖGARNA KOMMENTERAR LIVSMEDELSKONTROLLERNA” – EFTER AVSLÖJANDET

– Det är en långsam process. Fler allergiker, inklusive mig själv, tycker att restaurangerna har blivit bättre på det här området. Kaféer och fik är inte fullt så bra. Det man märker är att de yngre servitörerna och servitriserna ofta har mer kunskap om allergier än vad de äldre har. Jag tänker på det som min dotter brukar säga: ”Vi går ut och äter med livet som insats”. Det är hennes egna lilla motto, säger Anna-Karin Grannas.

Vem tycker du bär det största ansvaret när det gäller allergier på restauranger och kaféer?

– Jag kanske låter hemsk när jag säger det, men jag tycker att det borde finnas ett eget ansvar hos verksamhetsägarna. Om man startar upp en restaurang så måste man i alla fall ha lite koll på detta. Självklart går det inte att lära sig allting om alla allergier, men jag tycker det är viktigt att köksmästaren och ägaren har koll på de vanligaste allergenerna.

När hon själv går ut på restaurang så tar hon det oftast med en nypa salt. Men när hennes barn ska följa med är det någonting helt annat. Hon berättar att det krävs en enorm planering och att ”livsnödvändighetsväskan” alltid följer med. I den finns det packat sprutor, våtservetter och annat som är vitalt att ha med sig när barnen ska följa med ut på kafé eller restaurang.

– Att ett barn ska känna sig så utanför och att inte kunna vara med – det är det jobbigaste. Det är det mest fruktansvärda. Men man hittar sina ställen som fungerar och dit återvänder man ju väldigt ofta. Jag skulle önska att restaurangerna gjorde lite mer. Små grejer egentligen. Min dotter brukar säga: ”Jag är så galet less på chokladbollar.” Jag förstår henne, för oftast finns det ingenting annat än chokladbollar som vi kan äta när man går ut på ett kafé. När vi väl hittar något guldkorn där barnen också kan äta så blir jag helt överlycklig. Det är som att en helt ny värld öppnar sig, avslutar Anna-Karin Grannas.

TEXT: Martin Weiner
MAIL: emdaltum@gmail.com

Tips från Anna-Karin:

  1. ”Det borde finnas åtminstone en person på restaurangen/kaféet som ansvarar för det här med allergier. En som vet skillnaden mellan laktosfritt och mjölkfritt, gluten och sånt.”
  2. ”Att köksmästaren har separata kärl att tillaga maten i. Det måste vara skönt för restaurangerna att också veta att man gjort rätt. Så att de inte blir oroliga över att deras gäster blir sjuka.”
  3. ”Jag skulle önska att gemene man hade större acceptans och öppenhet mot de som har allergier. Att det inte behöver vara så jobbigt att vi också finns i det offentliga rummet.”
  4. ”Det är viktigt att sprida information om riskerna med att leva som allergiker, för att öka medvetenheten och förståelsen hos folk överlag.”
By:

Läs mer: Krogkollen

Lisa, 20: ”Någonstans får gränsen gå för hur ont det får göra”

”Det går ju inte en dag utan att jag funderar på det här, om jag kommer bli av med vestibuliten,” säger Lisa Persson.

Varje gång Lisa Persson har sex gör det ont. Men det är inte bara Lisas sexliv som blivit drabbat på grund av sjukdomen utan även stora delar av vardagen. Hon har bland annat tvingats sluta med ett av sina största intressen.

Läs mer: vanliga svampmedlen som kan ge dig #fittont

Ända sedan Lisa Persson förlorade oskulden för fyra år sedan har hon lidit av underlivssmärtor, som begränsat hennes liv på flera sätt.  
– Jag fick sluta rida, för att det gjorde för ont. Jag ville ju inte sluta, men någonstans får ju gränsen gå för hur ont det får göra. Då bestämde jag att det får vara nog, säger Lisa Persson.

Det är svårt att veta vad vestibulit beror på, och varför vissa drabbas men inte andra. Lisa har några teorier kring varför hon fått sjukdomen.
– Dels kan det vara på grund av ridningen. Jag red ganska länge med ett par ridbyxor som var lite för små, de skar upp och det blev liksom ett stort tryck på underlivet, säger hon. 

Lisa Persson fick ge upp ett av sina intressen på grund av sin sjukdom.

Men att vestibuliten enbart skulle bero på användandet av tighta ridbyxor känns inte troligt.
– Svamp har jag också haft. Jag vet inte exakt när jag fick det första gången, men jag tror att det var när jag var 15. Jag minns att det sved jättemycket och kliade i underlivet, så då gick jag och kollade upp det, säger Lisa Persson. 

När svampen uppstår behandlar Lisa sig med Diflucan och Canesten.
– Jag köper en Diflucan så att jag alltid har en hemma, för jag vet att jag kommer behöva det men jag vet inte när, säger hon.

Själva smärtan från vestibuliten beskriver Lisa som svidande och brännande.
– Det känns som att man blir skuren med en kniv, säger hon.

Men trots obehaget känner Lisa att hon för tillfället inte orkar ta tag i problemet. Under de senaste åren har hon besökt fyra olika gynekologer. Samtliga har sagt att det inte är något fysiskt fel med Lisa, utan att problemet sitter i hennes huvud.
– Man tappar förtroendet. Jag drar mig verkligen för att gå till en gynekolog. Det är en blandning mellan att jag är lite för lat och att jag har tappat hoppet, säger Lisa Persson.

Samtidigt är vestibuliten en sjukdom som ständigt gör sig påmind.
– Jag vet ju att det inte ska vara såhär, så det är klart att jag tänkt ”varför drabbar det just mig”. Kommer jag någonsin bli av med det? Det går ju inte en dag utan att jag funderar på det här, om jag kommer bli av med vestibuliten. Om det inte händer, hur ska jag tackla det?

Läs mer: vanliga svampmedlen som kan ge dig #fittont

Linnéa Axelsson, Josefine Karlsson, Josefin Ulriksson

By:

Läs mer: Fittont , , , , , , , , , , ,
«< 5 6 7 8 9 >