På ett kafé, mitt i hjärtat av stenstan, träffar vi Alnöbon och tvåbarnsmamman Anna-Karin Grannas. Hon är precis som vilken småbarnsförälder som helst, men med en stor och viktig skillnad; hon är multiallergiker och måste ständigt leva i en tillvaro full av risker.
Anna-Karin Grannas är ordförande i Astma & allergiföreningen i Sundsvall. Hon 39 år gammal och bor i ett hus på Alnö med sin make och sina två barn som är nio, respektive fem år gamla. Båda barnen, liksom hon själv, är multiallergiker. Allergierna tar sig uttryck på olika sätt, men principen är ofta densamma. Ifall någon i familjen får en allergisk reaktion så krävs det oftast en insats av adrenalinsprutor och akut ambulansresa till sjukhuset.
– Min son har en adrenalinpenna som jag av ren instinkt har med mig vart jag än går. Får han mjölk på huden så sätter det sig direkt på andningen. Först börjar han kräkas, sedan somnar han – både av utmattning och på grund av andningen. Får han en adrenalinspruta så kan det hjälpa för stunden, men inom en timma så kan det vara tillbaka. Ibland är det värre då än vad det var från början. Så om jag dricker kaffe med mjölk kan jag inte pussa honom, säger Anna-Karin, innan hon fortsätter:
– Samtidigt är det viktigt att inte vara rädd, fastän man är allergisk. Men det är otroligt svårt att inte låta allergierna begränsa det som sker i vardagen. Man lever verkligen med det hela tiden. Därför är det viktigt att vi allergiker också går på kaféer och restauranger för att visa att vi finns. Vi måste kunna leva precis som alla andra och gå ut för att ha roligt och umgås med andra människor, säger hon.
Vi träffar Anna-Karin för att höra om hur det är att bo och leva i Sundsvall som allergiker. Detta efter avslöjandet om att ”varannan Sundsvallskrog fick anmärkning från kommunen”, där en tredjedel av kafé- och restaurangverksamheterna inom kommungränsen har haft bristande information gällande allergener i maten under år 2016. Anna-Karin upplever att det blivit bättre för allergiker i Sundsvall med åren, men att verksamheterna fortfarande har mycket kvar att utveckla och anpassa.
KAPITEL 3: ”KRÖGARNA KOMMENTERAR LIVSMEDELSKONTROLLERNA” – EFTER AVSLÖJANDET
– Det är en långsam process. Fler allergiker, inklusive mig själv, tycker att restaurangerna har blivit bättre på det här området. Kaféer och fik är inte fullt så bra. Det man märker är att de yngre servitörerna och servitriserna ofta har mer kunskap om allergier än vad de äldre har. Jag tänker på det som min dotter brukar säga: ”Vi går ut och äter med livet som insats”. Det är hennes egna lilla motto, säger Anna-Karin Grannas.
Vem tycker du bär det största ansvaret när det gäller allergier på restauranger och kaféer?
– Jag kanske låter hemsk när jag säger det, men jag tycker att det borde finnas ett eget ansvar hos verksamhetsägarna. Om man startar upp en restaurang så måste man i alla fall ha lite koll på detta. Självklart går det inte att lära sig allting om alla allergier, men jag tycker det är viktigt att köksmästaren och ägaren har koll på de vanligaste allergenerna.
När hon själv går ut på restaurang så tar hon det oftast med en nypa salt. Men när hennes barn ska följa med är det någonting helt annat. Hon berättar att det krävs en enorm planering och att ”livsnödvändighetsväskan” alltid följer med. I den finns det packat sprutor, våtservetter och annat som är vitalt att ha med sig när barnen ska följa med ut på kafé eller restaurang.
– Att ett barn ska känna sig så utanför och att inte kunna vara med – det är det jobbigaste. Det är det mest fruktansvärda. Men man hittar sina ställen som fungerar och dit återvänder man ju väldigt ofta. Jag skulle önska att restaurangerna gjorde lite mer. Små grejer egentligen. Min dotter brukar säga: ”Jag är så galet less på chokladbollar.” Jag förstår henne, för oftast finns det ingenting annat än chokladbollar som vi kan äta när man går ut på ett kafé. När vi väl hittar något guldkorn där barnen också kan äta så blir jag helt överlycklig. Det är som att en helt ny värld öppnar sig, avslutar Anna-Karin Grannas.
Tips från Anna-Karin:
- ”Det borde finnas åtminstone en person på restaurangen/kaféet som ansvarar för det här med allergier. En som vet skillnaden mellan laktosfritt och mjölkfritt, gluten och sånt.”
- ”Att köksmästaren har separata kärl att tillaga maten i. Det måste vara skönt för restaurangerna att också veta att man gjort rätt. Så att de inte blir oroliga över att deras gäster blir sjuka.”
- ”Jag skulle önska att gemene man hade större acceptans och öppenhet mot de som har allergier. Att det inte behöver vara så jobbigt att vi också finns i det offentliga rummet.”
- ”Det är viktigt att sprida information om riskerna med att leva som allergiker, för att öka medvetenheten och förståelsen hos folk överlag.”