#intebaramensvärk
Sandra: ”Jag levde i stort sett på Ipren och Alvedon”
Endometriosvården del 1. Människan
Det är 2008 och Sandra Eriksson spenderar åtta timmar på akuten på Gävle sjukhus innan hon får träffa en läkare. Åtta timmar som inte är någon tid alls i jämförelse med de sju år det i slutändan ska ta för henne att få en diagnos.
Sandra är på akuten, det är juldagen 2008. När hon pratar med läkaren får hon höra att ”det låter som endometrios”. Läkaren som uttalar orden har Sandra träffat flera gånger innan, den här gången skickar han en remiss till operation.
– Inget hade visats på ultraljud och jag levde i stort sett på Ipren och Alvedon men inget hjälpte. I maj 2009 opererades jag via titthålskirurgi där man då fann endometrios i min mage.
Sandra får nu prova flera behandlingar. Däribland P-piller och hormoner som försätter henne i kemiskt klimakterium, det sistnämnda något som hon beskriver som det värsta hon någonsin upplevt i behandlingsväg.
– Förutom alla hemska biverkningar som den här behandlingen gav mig så blev ju fortfarande ingenting bättre, säger hon.
Det är 2011, Sandra är 23 år och ny operation görs på Gävle sjukhus, denna gång hittar läkarna ingen endometrios.
– Då sa man att nej men vi har fått bort allting, det fanns ingenting kvar, samtidigt blev jag bara sämre.
Det är 2017. Sandra har de senaste åren lagts in på sjukhus flertalet gånger. Hon har problem att kissa och tjatar till sig en undersökning av urinröret och urinblåsan. Läkaren säger att de inte ser någon endometrios den här gången heller och Sandra börjar då söka hjälp utomlands.
Man sa att man hade fått bort
allting, det fanns ingenting kvar, samtidigt blev jag bara sämre.
Nu är det 2018. Sandra börjar på egen hand leta fakta om sjukdomen. På Facebook hittar hon en grupp och får intrycket att läkare ser olika på sjukdomen i Sverige och utomlands
– Läkarna som oftast opererar här är ju inte specialister på det här området så de opererar ju inte bara endometrios utan de kan ju operera så mycket annat, medan läkarna utomlands bara opererar endometriospatienter. Då får ju de en kunskap också att kunna identifiera endometrios i olika stadier.
Sandra är i London och genomgår ännu en operation, det är mars. Nu hittar man endometrios på flera ställen i magen. Efter operationen i London har Sandra ingen smärta kvar, hon känner sig frisk.
– Du känner dig konstant sjuk, du är konstant trött, febrig, du är orkeslös och du har ont i lederna när du har endometrios. Allt det där är ju liksom borta nu, säger hon.
Hur har du upplevt vården i Sverige jämfört med den i England?
– Båda har ju titthålskirurgi men sen är det ju tekniken. I Sverige används “ablation“ vilket betyder att man bränner bort och då kan man väl kort och gott säga att man tar bort toppen på isberget och lämnar kvar ganska mycket. I England används “excision” vilket betyder att man skär bort allt.
Bo Claesson är överläkare på kvinnokliniken i Gävle. Han säger att man använder sig av både excision och ablation på Gävle sjukhus. Han berättar också att man undviker att göra operationer om andra behandlingsmetoder fungerar bättre.
– Det är ju en operation där man är inne och rotar i magen, då kan det bli komplikationer så det är ju potentiellt farligt. Men också att man efter kan få sammanväxningar och att man ibland till och med får mer ont efteråt än innan. Så det är liksom långt ifrån säkert att det är någon bra operation som gör nytta i längden.
Är det olika vård som Sandra säger eller är vården i Sverige samma som utomlands? Det ska vi försöka ta reda på. Läs uppföljningen i del två här.
Publicerad: 2018-05-29 10:50:06
Läs mer: DCase 2018