Trots den pågående debatten om jämställdhet finns många orättvisor och föråldrade värderingar kvar.
Särskilt inom bank- och finansbranschen, där kvinnor i Sverige i genomsnitt tjänar 73 procent av männens lön.
– Värderingarna måste förändras och kanske krävs till och med ett generationsskifte, säger Linnéa Solnevik, Business Supporter på Danske Bank i Sundsvall.

Projektet Lika Lön är inne på sitt sjunde år, med syfte att arbeta mot en rättvisare lönefördelning mellan män och kvinnor inom finansbranschen. Trots detta är bank- och finansbranschen en av de näringsgrenar där skillnaderna fortfarande är störst, enligt Statistiska centralbyråns lönedata från 2016.

Linnéa Solnevik, som också sitter i Finansförbundets styrelse region norr, hade förväntat sig mer av Lika Lön-projektet. Hon har jobbat hos Danske Bank sedan 1999, men inte mycket har hänt på lönefronten.

– Det har gått lite trögt. De flesta medarbetare är medvetna om projektet på ett övergripande plan, men det är fortfarande tabu att prata om lön. Diskussionen måste bli mer öppen för att åstadkomma någon förändring.

Enligt Linnéa Solnevik ligger problemet många gånger i värderingar, då man ser en manlig prestation som mer värd än en likvärdig kvinnlig prestation. Dessutom är det enbart HR-cheferna som får en kort utbildning om Lika Lön, något som även skulle behöva tas ned på arbetsplatsnivå.

– För att nå projektets mål krävs bättre utbildning av både chefer och övriga anställda. Lika Lön-värderingarna måste etableras i själva verksamheten, inte bara vara ett avlägset separat projekt.

För att nå en jämställd lönesituation anser hon att det krävs en ny strategi vid lönehöjningar. Om en kvinna och en man i samma position ska få löneökning krävs en annan fördelning av pengarna – vilket skulle innebära en mindre höjning för mannen än den han är van vid. Något som kan resultera i stort missnöje på arbetsplatsen.

– Hade cheferna haft mer kunskap om Lika Lön så vore det lättare att ta den diskussionen och bemöta argument. Men det är också svårt att förändra gamla värderingar. Jag hoppas att den yngre generationen kan tillföra ett modernare synsätt, och lägga mer krut på kvinnorna i lönerevisionen.

Linnéa Solnevik vågar inte hoppas på någon förändring inom snar framtid. Hon tycker däremot att Lika Lön-projektet är ett bra initiativ för att lyfta problematiken och starta en diskussion.

– Man pratar om sexuella trakasserier och arbetsmiljö för kvinnor, men det är inte många som vågar lyfta lönefrågan. Förhoppningsvis börjar fler kvinnor bli medvetna om problemet och vågar snart ifrågasätta löneskillnaderna också.

Maia Hörstadius, Josefine Mörberg, Alok Sedell

 Näringslivsbolaget la förra året 194 422 kronor på frukostar i stadshuset. Tanken är att företagare ska hitta nya affärskontakter. Men det är väldigt få som gör konkreta affärer under eventet.

Vi har gått igenom alla transaktioner som gjorts för Företagarfrukostarna under 2016. Resultatet visar att kostnaderna för eventet landar på cirka 200 000 kronor per år. Frukostarna finansieras av skattepengar och det är helt gratis för företagarna att delta. Helene Ersson, ordförande för Medelpads Ishockeyförbund deltog på sin första frukost i november i år.

– Jag tror att om det här är ett framgångsrikt sätt att få fler företagare och arbetstillfällen till Sundsvall så är det värt frukosten många gånger om, säger hon.

I början av 2017 skickade Näringslivsbolaget ut en enkät till tidigare besökare med frågan om hur frukostarna påverkat företagandet. Av de 500 personer som svarade sa 9 att de gjort konkreta affärer under frukostarna. Det motsvarar 3 procent av deltagarna under ett helt år. 53 procent svarade att de byggt nya kontaktnät tack vare frukostarna.

– Jag vet inte om jag kan säga att det blivit en förbättring i företagandet men däremot är det en bra mötesplats mellan företag och olika organisationer, säger Christer Melander.

Christer Melander jobbar på Hemfosa Fastigheter som bland annat äger Mittuniversitetet och Engelska skolan. Han säger att han deltagit på frukostar sedan de startade 2012.

– Jag tycker det här är jättebra för alla kan gå hit. Alla får en chans att träffas lite avslappnat och man vet aldrig vem man börjar prata med. Det brukar annars vara väldigt styrt efter bransch.

Enligt Mats Ågebrant, kommunikationsansvarig på Näringslivsbolaget, är inte det viktigaste att de görs konkreta affärer, utan att de ska få nätverka och träffa andra företagare och politiker. Han tycker det är en bra sak att lägga pengarna på.

– Om de lyckas göra en varaktig affär som leder till att de kanske får en ny samarbetspartner så är det bara ett plus i kanten, säger han.

Isabelle Helenius,  Sabina  Pettersson, Sara  Karlsson

Fakta om Företagarfrukostarna:
Eventet startade 2012 och totalt har det hållts 59 frukostar.
Totalbeloppet för 2016 var 194 422 kronor.
Det kommer cirka 150-200 personer per frukost.
Under frukostarna finns föreläsare på plats.
Det finns tid för mingel innan och efter föreläsningarna
De serverar bland annat baguetter, yoghurt, ägg och kaffe. På frukosten i november serverades även pepparkakor och mjuk pepparkaka.
Från början kokade de ansvariga för frukosten kaffet hemma och tog med. Smörgåsarna breddes också av de anställda, i dag sker det via catering.
Källa: Näringslivsbolaget

Så här gjorde vi:

Vi begärde ut all data för Företagarfrukostarna under 2016 från Näringslivsbolaget ekonomisystem.
Vi sammanställde och analyserade alla kostnader i Excel.

I lokalmedia har man de senaste åren kunnat läsa om ”krisen på Navet”. Polisen håller inte med och kritiserar media för att rapporteringen skrämmer folk i onödan.
En undersökning som vi har gjort visar att antalet narkotikabrott inte har ökat under det senaste decenniet.

Josef Wiklund, lokalpolisområdeschef Medelpad, är kritisk till hur centrala Sundsvall, i synnerhet Navet, framställts den senaste tiden.   

– Jag tycker att Navet har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Det finns drogproblem där, inget snack. Men hur det framställs i media exempelvis står inte i proportion till storleken på problemen. Det är mer av en vandringssägen, än att folk verkligen är där och upplever en otrygghet.

Studenter vid kriminologprogrammet på Mittuniversitetet gjorde tidigare i år en studie som visar att anmälda brott på navet har minskat under de senaste tio åren. Enligt samma rapport känner sig invånarna i Sundsvall allt mer otrygga i centrala Sundsvall samtidigt som brotten alltså blir färre. Josef Wiklund bekräftar den bilden och säger att risken för gemene man att utsättas för något brott vid Navet är väldigt lågt. Trots det verkar det som folk är onödigt oroliga.

– Exempelvis har jag pratat med folk som hävdar att Navet är väldigt otryggt och de inte ens törs gå dit. Då frågar jag om de är där någon gång. Då svarar de aldrig.

Enligt Josef Wiklund har problemen vid Navet legat ganska konstant. Däremot går det upp och ner ibland hur illa situationen är. Det kan exempelvis handla om tillfälliga grupper av människor som rör sig där endast vissa perioder.

Josef Wiklund framhäver att det är sällan folk anmäler narkotikabrott. Statistiken blir därför i en hög utsträckning ett mått på hur mycket polisen prioriterar narkotikabrott. 

– För oss på polisen har vi en stor utmaning framför oss. Det är att tvätta bort den dåliga stämpeln på Navet. Min förhoppning är att vi kommer dit. Min absoluta uppfattning är att vi ska finnas mer vid Navet både i uniform och civilt. Samt störa ut handeln med droger och att lagföra personer. Det är något vi kan bli bättre på, och ska bli bättre på. 

En annan bild

Karin Näslund är ansvarig utgivare på Sundsvalls tidning som har skrivit mycket om droger i centrala Sundsvall. Hon anser att det är en del av tidningens uppdrag att skriva om problem i samhället som till exempel droger.    

– Även om det begås mer, färre eller lika många drogrelaterade brott i dag jämfört med för tio år sedan så finns det droger i Sundsvall. Droger är ett samhällsproblem, och då ska vi rapportera om det. Vi rapporterar om drogsituationen i Sundsvall för att vi anser att det är en angelägen samhällsfråga, säger hon.

En del av polisens kritik mot media är att deras rapportering kan skrämma upp folk i onödan så att medborgare känner sig mer otrygga än vad de behöver vara. Även kriminologstudenternas rapport säger att lokalmedia har en del i att skapa en otrygg bild av centrala Sundsvall.  

 – Det är en risk man får ta när man sätter ljuset på ett problem som kan vara potentiellt farligt för medborgare som rör sig där. När vi skriver om droger finns alltid risken att folk blir rädda, men det är aldrig våran avsikt att skrämma upp folk, vi vill bara berätta hur det är.   

Varken polisen, statistiken eller den här forskningsrapporten ifrån kriminologprogrammet verkar hålla med om eran bild om hur det är, hur ser du på det?  

– Det verkar helt enkelt som om vi och polisen har olika bilder av hur situationen i centrala Sundsvall är, hur det kommer sig vet jag inte, säger Karin Näslund.

Ni använder bland annat ordet kris när ni beskriver bussnavet i Sundsvall. Är inte ord som till exempel ”kris” en väldigt starkt och värdeladdad formulering som kan leda till att ni skrämmer upp folk?  

– Vi ska inte använda värderande rubriker och ord i våra nyhetstexter. Men jag har inga problem med den formuleringen om den har täckning i texten. Jag har inte just den artikeln framför mig, men det har säkert varit kris på navet någon gång, säger Karin Näslund.

Vi har försökt nå SVT Västernorrland för en kommentar, utan framgång.

Här kan du läsa Kriminologsstudenternas forskningsrapport om medias beskrivning av Navet och centrala Sundsvall: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1154079/FULLTEXT01.pdf

Barnfattigdomen i Sundsvalls kommun har minskat med en tredjedel på fyra år. Det visar siffror som Socialtjänsten har tagit fram åt oss.

 ­­– Det är en bra värdemätare där man ser att politiken gör skillnad, säger Jonas Väst (S), vice ordförande i Socialnämnden.

De tre vanligaste anledningarna till att Sundsvallsborna blir beroende av försörjningsstöd är arbetslöshet, arbetshinder och sjukdom med läkarintyg. Den genomsnittliga utbetalningen låg år 2017 på strax under 100 000 kronor, fördelat på cirka 1 162 hushåll.

Av Sundsvalls barn under 18 år levde i snitt 956 i familjer med försörjningsstöd under år 2013. Fyra år senare, år 2017, var snittet 671. Det är en minskning på en dryg tredjedel av de barn som levt i familjer med försörjningsstöd och så är det trots att antalet barn ökat i Sundsvall.

Jonas Väst ser positivt på minskningen.

 ­– Efter valet år 2014 kom vi i Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Centerpartiet tillbaka till makten som majoritet. Vi satte då upp en budget för att minska beroendet av stödet, vars primära mål var att ha en nolltolerans mot vräkning av barnfamiljer.

Med nolltolerans menar Jonas Väst att om en barnfamilj inte kan betala hyran så försöker de så gott det går ordna ett alternativt boende, eller en avbetalningsplan. Enligt planen kan de gå in med pengar för att täcka familjens kostnader temporärt.

Från kommunens håll satsas det även på sommarjobb och läxhjälp för ungdomar.

­– Frågan är väldigt viktig för oss i den politiska majoriteten. Vi räknar med att sitta kvar efter valet år 2018. Då vill vi jobba vidare med dessa frågor och inte glömma dem på agendan. Det är kul att se att det blir bättre för medborgarna, att det går åt rätt håll. Men vi vill fortsätta arbeta för att det ska bli ännu bättre, avslutar han.

John Söderberg, George Adam, Sara Fredlund

Data från skolverket antyder att nya lärare i Gävle slutar jobba efter bara några år.

– Jag kommer nog inte arbeta fram till 65, säger Madeleine Flodin (26), som tog lärarexamen 2017.

Många lärare som arbetat från ett till fem år är inte längre är kvar på skolorna, enligt data från Skolverket. Dessa är dessutom lärare med pedagogisk högskoleexamen som studerat i fem år. Tjänstlediga personer är borträknade och är alltså inte förklaringen. Trots detta går det inte att säga säkert varför lärarna har slutat. Det går heller inte att avgöra om de kan tänkas återvända till yrket.

Bildtext: Diagrammet är en representation av Skolverkets data. Det visar på antal lärare som slutar vara aktiva varje enskilt år. Förklaringen till uppgången 2011 är okänd.

Madeleine Flodin arbetar på Realgymnasiet i Gävle och tog sin lärarexamen i våras. Hon började arbeta redan under sin utbildning och har inga planer på att sluta. Däremot säger hon att hon förstår varför vissa gör det.

– Det tar mer än vad det ger. Vissa dagar känner man för att slita av sig håret.

Madeleine Flodin säger att lärarutbildningen inte helt förbereder en för hur verkligheten ser ut på skolorna.

– Du får 30 stycken elever, någon har dyslexi, vissa har ADHD, någon annan dyker inte upp på lektionerna och så vidare. Och du ska se till alla deras behov blir uppfyllda.

Det drastiska tappet av lärare som datan antyder började 2011, vilket sammanfaller med gymnasiereformen samma år. Flera lärare uppger i en undersökning från skolverket att de upplever arbetsbördan som större efter gymnasiereformen. Madeleine talar om arbetsbördan i allmänhet, men nämner även sådant som den relativt låga lönen för lärare.

–Det är inte lika bra betalt för lärare som det är för andra med lika lång utbildning. Många väljer nog bort yrket på grund av det.

Madeleine nämner också ett problem som specifikt drabbar nya lärare. På många skolor hade nya lärare förr en annan lärare som hjälpte dem i början. Med tiden har det allt mer försvunnit.

– Det är en hög arbetsbelastning och på många platser finns det dåligt stöd för nya lärare.

Enligt den tidigare nämnda rapporten säger majoriteten av alla lärare att elever med bristande förkunskaper ökat. Madeleine anser att det inte bara är elever som riskerar komma till skolorna med bristande förkunskaper. Ett sätt som använts för att öka antalet lärare är att sänka antagningskraven till utbildningen. Madeleine säger att det inte är någon bra idé.

– Det kommer att få konsekvenser längre fram. Risken är att de kommer ut dåligt förberedda och att personer som inte borde vara lärare blivit det ändå.

Tomas Hartikainen, förvaltningschef för utbildning i Gävle kommun, säger sig inte se den stora lärarbristen som datan visar.

– Det har inte skett ett så stort tapp i Gävle. Det skulle kunna vara en felkälla att lärare inte har tagit ut sin lärarlegitimation, vilket skulle kunna förklara den stora ökningen som datan visar.

José Luis Berrospi, statistiker på skolverket, har inget svar på varför ökningen är så stor som den är.

– Vi på skolverket analyserar datan, vi samlar inte in den. Så jag kan inte besvara din fråga, säger José Luis Berrospi, undervisningsråd inom personalstatistik.

I ett pressmeddelande från mars i år sa Niclas Westin, enhetschef på skolverket för Skolans organisation och ledning, angående lärarbristen att: ‘’Bristen på behöriga lärare är fortsatt allvarlig. Det går fler elever än tidigare i både grundskolan och gymnasiet men det finns helt enkelt inte tillräckligt många behöriga lärare att få tag på.’’

Niclas Westin säger att han inte på kort varsel kan förklara orsaken till ökningen av oregistrerade lärare i Gävle, som syns i datan. Det skulle kunna vara frågan om att tidigare behöriga lärare blivit obehöriga sedan gymnasiereformen. Men han kan inte med säkerhet säga om så är fallet.

– Jag kan inte kommentera det, säger han.

Andreas Jonsson, Sebastian Berglund & Edwin Handler

Vår metod

1. Vi mejlade Skolverket och begärde ut data. Det vi begärde ut var information om lärare i hela Region Gävleborg.
2. Vi strukturerad upp datan och begränsade den. Vi tittar på Gävle kommun, åren 2000-2015, lärare med examen som varit aktiva 1-5 år och året de slutade vara aktiva.
3. Vi sorterade sedan alla lärare i kolumner. Kolumnernas rubriker är åren de slutade vara aktiva på.
4. Vi visualiserade kolumnerna i ett diagram för att ge en tydlig bild av skolverkets data.

Mer än en tredjedel av narkotikabrotten, begås av unga vuxna och cannabis är den vanligaste drogen.

– När man är ung så provar man mycket nytt, framför allt cannabis, säger Lisa.

Under förra året, 2016, fastställdes totalt 136 domar, som rör narkotikabrott, i Sundsvalls tingsrätt. Domarna hör till områdena Sundsvall, Timrå och Ånge. De flesta av dem tilltalade är födda mellan åren 1990-1999. I dag är dessa människor mellan 18 och 27 år gamla. Nästan hälften av antalet droger som de tilltalade dömts för är cannabis. En av de dömda är en kvinna som har använt cannabis sedan några år tillbaka. Hon är i dag 26 år men har i övrigt angett att hon vill vara anonym. Vi kallar henne för Lisa. Enligt henne ska hon aldrig bruka narkotika igen.

– När jag blev dömd för narkotikabrott slutade jag använda droger, utan någon behandlingsplan. Man gör det bara, det är ju förbjudet att använda cannabis så själva lagen vill jag följa.

Sedan två år tillbaka jobbar Lisa heltid och sedan cirka tio år tillbaka lever hon ihop med sin sambo. När hon blev gripen för narkotikabrott så berättade hon för alla i sin omgivning vad som hade hänt.

– Jag är väldigt öppen och det finns ingen anledning att ljuga för till exempel polisen när alla bevis visade att jag gjorde ett brott. Mina föräldrar blev lite förbannade, vilket jag förstår. De vill ju skydda en från allt dåligt. Men det skönaste var att berätta för mitt jobb som tog det bra. Det var fantastiskt.

Ungdomars syn på risker med cannabisanvändning har förändrats. Det visar den europeiska skolundersökningen ESPAD (The European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs, 2015) som sett attitydförändringar hos skolelever i årskurs 9. Andelen svenska ungdomar, som tycker att det är stor risk att använda cannabis, är färre i dag än för 20 år sedan. Andelen har halverats under perioden 1995 till 2015.

– Jag tror att många unga människor har en positivare syn på cannabisanvändning i dag än vad våra föräldrar hade när de var i 20-årsåldern, säger Lisa.

– Attityden till droger, framför allt cannabis, är mer liberal bland unga vuxna än bland äldre. När man blir äldre och exempelvis skaffar barn så förändras attityden, säger Per Johansson, generalsekreterare RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle).

Attityden till cannabis har förändrats, vilket satte igång debatten om legalisering av cannabis för några år sedan. Det är något som Per Johansson, tycker är en onödig diskussion.

– Det är löjligt att man ens tar upp det. Vi lever i en demokrati och följer därför den politiska lagen. Cannabis skadar hjärnan och det är ju därför det är förbjudet.

Gällande cannabisanvändningen så ligger det europeiska snittet, på andel av befolkningen över 15 år som brukar cannabis, på 6,8 procent. I Nederländerna där cannabis är lagligt är 5,4 procent brukare och i Portugal som också legaliserat är siffran 3,1 procent. Det visar statistik för 2016, gjord av FN-organet UNODC. I Sverige där cannabisbruk är förbjudet, ligger siffran på 3 procent, enligt Folkhälsomyndigheten, 2016. Per Johansson tycker inte att en legalisering av cannabis är rätt väg att gå för att minska droganvändandet.

– Det främsta är att se till att ungdomar inte börjar med droger. Det är ingen katastrof när en ungdom brukar cannabis en eller två gånger, men vi måste se till att de inte hamnar där från första början. Det fungerar inte att bara ge information om droger och hur farligt det är, utan vi måste förtydliga nolltoleransen mot droger. 

Per Johansson fortsätter: 

– Exempelvis så arbetar vi ute på skolorna där de unga människorna befinner sig. Vi är tydliga med nolltoleransen och erbjuder fria drogtester för att just hitta dessa droganvändare.

Lisa däremot, tycker att drogen ska legaliseras.

– Jag tycker att cannabis ska legaliseras eftersom det kan användas som medicinering i vissa fall. Jag tror att nolltoleransen mot just cannabis beror på okunskap bland människor. Det enda vi ser är det farliga med det. Det är minst lika farligt som alkohol, så jag tänker att det borde säljas som på bolaget med en viss åldersgräns, säger Lisa.

Matilda Fors, Josefina Karlsson, Nea Liljegren

Hälften drabbade funktionsnedsatta under 2016

Se vår kartläggning på 48 sekunder:

Människor med funktionsnedsättning blev inlåsta eller kränkta i en större omfattning under 2016. Det visar en kartläggning av Lex Sarah-anmälningar som DLab gjort. 
– Det är fruktansvärt, det ska inte behöva vara så här, säger Annelie Arnesdotter, ledamot för Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet (DHR). 

Vi har sammanställt 38 Lex Sarah-anmälningar inom inlåsning, tvångsåtgärder och insats mot enskilds vilja under 2016. Det är en ökning med 58 procent från 2014. Hälften av alla rapporter rör människor med en funktionsnedsättning på kommunala och privata boenden.

­– Det här är ett samhällsproblem och det växer lavinartat. Många tankar går tillbaka till det fattiga Sverige och så får det inte vara. Vi ska ha råd så alla får den vård och stöttning de behöver, säger Annelie Arnesdotter. 

Under året har människor med funktionsnedsättning bland annat blivit fastlåsta med tyngdbälte och remmar för att begränsa rörelsemöjligheten. I ett annat fall har personal låst toaletten för en ung pojke, vilket fått honom att kissa på sig i sängen. Ett annat barn ska ha blivit inlåst på sitt rum av personalen – som har hållit för dörren för barnet som ville ut. 

I Socialstyrelsens lägesrapport från 2017 är bristande kunskap om funktionsnedsättningar ett problem som brukare påpekar. I rapporten framkommer det även att långt ifrån alla kommuner utför uppföljningar av insatser enligt Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Personalbrist och många ärenden per handläggare tas upp som bidragande orsaker. 

– Det krävs en förändring för att kunna åtgärda bristerna. Jag kan mycket väl tro att missförhållanden beror på dåligt utbildad personal, men även att det inte räcker att gå ut gymnasiet för att förstå problematiken med funktionshinder, säger Annelie Arnesdotter.

Hon säger att det måste ske en förändring i vård- och omsorgsprogrammen, så att problemet framkommer på ett annat sätt än vad det gör nu. Hon nämner även att det måste till mer praktik med funktionsnedsatta för att kunna förstå vad som krävs av dem. 

­– Empati och sympati ska man ha för alla människor när man jobbar med det här. Men det känns som att det är en stor bristvara. Skulle jag börjat efter gymnasiet så hade jag inte fattat problemet, men efter 20 års erfarenhet förstår jag och det är en stor skillnad. 

Klicka för att få mer information om varje anmälning. Totalt fyra anmälningar visas inte på grund av okänd adress och postort.

Hon säger att det krävs kontinuerlig utbildning om funktionshinder på arbetsplatserna och att det är viktigt att cheferna vågar bryta in när rutinerna bryts.

– Det finns något som heter hemmablindhet på arbetsplatserna. När man kommer som ny får man lära sig genom att gå bredvid personalen. Då är man rädd att göra fel och plockar därmed till sig personalens bra och dåliga vanor. Där måste cheferna klivna in och förklara vad som är rätt och fel, säger Annelie Arnesdotter.

Socialutskottet ansvarar över omsorgen för personer med funktionsnedsättning. Jan Lindholm (MP) är ledamot i socialutskottet från Dalarnas län. Han anser att det är problematiskt att göra en analys av statistiken.

–­ När man har en liten statistisk bas så skulle jag vilja vara försiktig med att dra för stora slutsatser av det. Ett par fall fram och tillbaka får en stor effekt och det kan finnas en mängd olika förklaringar till det, säger han.

Enligt Lex Sarah-anmälningarna har 15 av 19 fall anmälts som allvarliga missförhållanden, där felaktiga inlåsningar och åtgärder som hindrar brukaren från att röra sig fritt förekommer. Men Jan Lindholm säger att det kan finnas massor av förklaringar bakom anmälningarna och att det inte går att dra slutsatsen att orsaken är kunskapsbrist hos personalen. 

– Jag tycker självklart att det är väldigt olyckligt med varenda individ som utsätts för tvångsvård. Och jag förstår att i en del fall är det för deras bästa. Men det här är en stor och jättesvår fråga, säger han. 

Michael Sundberg , Rasmus Karlsson, Joakim Lundberg

Riksdagen har beslutat att kommuner och landsting får ett tydligare ansvar för spelproblem efter årsskiftet.
Enligt vår undersökning saknar Västernorrlands kommuner den kunskap som behövs för att hantera missbruket.

– Vem ansvarar för vad och hur ska det fungera, frågar sig Susanne Sturk (S), Socialnämndens ordförande i Örnsköldsviks kommun.

I juni 2017 beslutade sig riksdagen för att göra en lagändring i socialtjänstlagen  
och hälso- och sjukvårdslagen. Folkhälsomyndighetens enkät från 2015 visar att
90 procent av de svarande kommunerna i Sverige saknar tillräckligt med kunskap om spelproblem.
Antalet människor med spelproblem i Sverige har dessutom ökat med 32
procent från 2008/2009 till 2015.

Vad det gäller Västernorrland visar statistiken att tre procent av befolkningen 
har problem med sitt spelande. Konsekvenser av mycket spelande kan leda till att man ljuger för att dölja sitt spelande. Även konsekvenser som bristande relationer eller ekonomiska problem är vanliga.

Läs även: Så säger generaldirektören om spelproblemens framtid

Vi gjorde en rundringning till Västernorrlands sju kommuner 2017,
som visar att flera anser sig sakna den kunskap som behövs för att ta hand om människor med spelproblem. Kommunerna som uppgav detta var; Kramfors, Sundsvall, Timrå, Ånge och Örnsköldsvik. Detta med bara några veckor kvar till årsskiftet när lagändringen träder
i kraft.

Örnsköldsvik kommuns ordförande i socialnämnden, Susanne Sturk menar också att det saknas information gällande vad kommunen ska ansvara över och vilket ansvar som läggs på landstinget.

– Vi känner ett behov av förtydligande, vem ansvarar för vad och hur ska det fungera? Det är inte klarlagt än. Det finns stora utmaningar i vår kommun men som vi uppfattat det är det fler kommuner som känner samma sak, säger hon.

Det var ett helvete,
som att vara levande död.

Hon säger också att kommunen inte vet hur de ska arbeta.

– Ska vi bara jobba förebyggande? Om vi misstänker att en människa är spelmissbrukare, är det då vi som ska ställa diagnosen och skicka dem till landstinget? Vi är inte de som sätter diagnosen annars, utan identifierar att man är i behov av stöd och hjälp.

Kunskap om spelproblem har länge varit bristande hos kommunerna
och en av dem som fått erfara detta är Omid Rezvani. Vid tidig ålder fick han problem med sitt spelande när flera i hans närhet och vuxna ofta slog vad om pengar.

– Det var något jag växte upp med och vid 20-års ålder spelade jag jättemycket. Runt millennieskiftet började jag också internet-spela. Jag började hålla mig undan för folk och tappade kontakten med nära och kära, säger han.

Omid Rezvani hade spelproblem i cirka åtta år och han gav upp hoppet
om studier och framtida mål.

– Det var ett helvete, som att vara levande död. Jag hade nått botten, jag mådde så dåligt att jag fick självmordstankar. När jag sökte hjälp och visade mina konton för socialen och vården i Umeå fick jag höra “det är bara att sluta spela”. De gav mig bara matpengar och visste knappt hur de skulle hjälpa mig.

Till slut fick han kontakt med ett behandlingshem i Umeå och det var starten på det nya livet. Sedan den dagen har han varit spelfri och själv startat hjälporganisationer runt om i landet, bland annat i Umeå och Sundsvall.

– Det tog cirka två år innan jag kände mig trygg. Jag ville hjälpa andra och startade därför spelberoende-grupper. Vi erbjuder hjälp, syns och finns, för det saknade jag och behövde. Nu har jag varit spelfri i över tio år och jag mår bra av att hjälpa andra.

Vad tycker du om att kommuner
och landsting får ett tydligare ansvar?

–  Det kommer ta minst ett år om inte längre innan kommunerna bekantat sig med lagen. Det kommer fortfarande vara ett bekymmer men jag tror alltid på det bästa. Det är ett steg i rätt riktning även om det kommer ta tid innan allting är på plats.

Enligt Omid Rezvani blir kommunernas största utmaning att lära och förstå sig på definitionen spelproblem.

– Det är kunskapen, att komma överens med länets landsting. De måste samarbeta och samverka med varandra. Även att informera och utbilda all personal och ta fram behandling. De små kommunerna måste samarbeta med sina grannkommuner, säger han.

Läs även: Så säger generaldirektören om spelproblemens framtid

Av: Ramo Holmbom, Stefan Larsson, Tiffany Lind

Spelproblem:
Spelproblem är ett samlingsbegrepp som beskriver de negativa sociala,
ekonomiska eller hälsomässiga konsekvenser som spel om pengar kan få.
Spelproblem används också ofta i forskningssammanhang för att beteckna när spelaren har bristande kontroll över sitt spelande och när spelandet ger upphov
till påtagliga negativa konsekvenser.

Spelmissbruk:

Spelmissbruk saknar en formell definition men används ofta för att beskriva negativa konsekvenser av spel. Begreppet missbruk används främst inom socialtjänsten, då det används i socialtjänstlagen, SoL. Ofta syftar missbruk på
de negativa sociala konsekvenserna för en individ, medan beroende beskriver
de negativa biologiska och medicinska aspekterna.

Spelberoende:
Spelberoende betyder att problemen är så allvarliga att det kan vara ett kliniskt beroende. Spelberoende är en specifik diagnos, till exempel i officiell svensk hälso- och sjukvårdsstatistik som använder sig av WHO:s diagnossystem ICD-10.

Källa: Kunskapsguiden.se

Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten berättar att de kommer att hjälpa kommuner och landsting efter årsskiftet.

– Vi har tagit fram kunskapsunderlag som kommunerna kan ta del av, säger Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson.

Johan Carlson berättar att myndigheten inte jobbar direkt mot allmänheten och enstaka personer gällande spelmissbruk. Myndighetens uppdrag är i stället att arbeta övergripande, för att se hur vissa problem växer eller försvinner.
Riksdagen beslutade att kommun och landsting får ett tydligare ansvar för spelproblem efter årsskiftet 2018. Så här säger Johan Carlson om det:

– Jag tycker beslutet är bra, man inser att spelmissbruk i många avseenden kan jämföras med alkohol- och andra missbruk. Spelmissbruk är något man är fast i och ofta har problem att ta sig ut ur själv.

Hur ser du på att 90 procent av de 220 svarande
kommunerna uppgav att de saknar kunskap?

– Kommunerna har inte haft något ansvar tidigare, då är det inte konstigt att man inte satsat eller satt sig in i problemet. En del kommuner har jobbat med frågorna ändå.

Johan Carlson berättar hur arbetet med kommun och landsting kommer se ut. 

– Vi kommer jobba med kunskapsframtagning på området, fortsätta göra studier och se hur problemen är. Sedan ska vi försöka ta fram känd kunskap från andra länder eller från Sverige. Det återstår att se hur vi kommer arbeta rent praktiskt, även hur mycket pengar vi får från statsbudgeten. Men vi kommer att förmedla kunskap. 

Johan Carlson ger sin syn på ökningen av spel på internet.

– Utvecklingen är problematisk, väldigt många sajter är utländska sajter. Där saknar vi tillgång eller kommunikation trots att de riktar sig till svenska spelare med svenska texter.
De arbetar inte alltid målmedvetet mot spelmissbruk som exempelvis Svenska spel gör.

Skulle du säga att de utländska sajterna är en av anledningarna
till att spelandet har ökat så kraftigt de senaste åren?

– Ja, min bestämda uppfattning är att lättillgängligt spel där man inte tar något ansvar för spelmissbruk och hanterar de frågorna innebär naturligtvis större utmaningar. Det är en av anledningarna till att spelproblemen ökat, säger Johan Carlsson.

Av: Ramo Holmbom, Stefan Larsson, Tiffany Lind