Efter en våldtäktsdom och ett långt fängelsestraff fick han arbete på hemtjänsten. Chefen visste om domen, men valde att undanhålla det för arbetskollegorna och vårdtagarna.

– Han sa att vi skulle hålla det hemligt, bara mellan oss, säger Andreas, dömd våldtäktsman.

LÄS ÄVEN

KARTLÄGGNING: Här bor våldtäktsmännen

Fem år efter våldtäktsdomen: ”Vi är inte välkomna”

Myndighetspersonerna: ”Det riktiga straffet börjar när de kommer ut”

Gudrun Schyman: ”De är inga monster”

Efter sitt flera års långa fängelsestraff trodde Andreas, som egentligen heter något annat, att det skulle vara svårt att komma in i arbetslivet igen. Han trodde att våldtäktsdomen skulle innebära en lång kamp för att få arbetsgivare att våga lita på honom och att han kanske aldrig skulle få chansen.

– Jag skrev ihop ett CV och gick på intervjuer, vilket jag tyckte var väldigt jobbigt, säger Andreas.

Trots hans oro tog det bara några månader innan han var tillbaka i arbete, på hemtjänsten i en kommun i norra Sverige. Andreas berättar att när de bad om att få se hans belastningsregister vågade han inte visa det i rädsla att förlora jobbet. Därför undvek han det så länge han kunde och hoppades på att ingen skulle komma på det.

– Jag jobbade på utan att visa upp registret eller att prata om min bakgrund. Det var först när de efter ett tag kom och frågade hur det gått som jag inte kunde dölja det längre, säger han.

Andreas upplevde att de var mycket nöjda med hans arbete, han var ambitiös och visade framfötterna. Därför valde chefen som Andreas berättade sanningen för att detta var något som skulle hållas mellan dem.

– Han accepterade det och sa att jag jobbat på så bra, så vi skulle glömma det, säger Andreas.

En HR-chef för hemtjänsten i den aktuella kommunen säger att det är något som inte kommit till hennes kännedom. Hon berättar att de på hemtjänsten inte alltid kollar belastningsregistret när de anställer men säger i nästa mening att det inte låter bra att någon vetat om detta och inte gjort något åt det.

– Det låter inte alls bra, man vill gärna kolla igenom domen och se så det inte är något som påverkar dennes arbete hos oss, säger hon.

Under hennes år på HR-avdelningen har hon inte vetat om någon som varit med i ett sådant sammanhang och blir förvånad över att detta pågått utan hennes vetskap.

Vi har valt att inte ta någon kommentar från chefen på den aktuella hemtjänsten, för att inte röja vår källa. Det är inte olagligt att anställa personer med brottsregister på hemtjänsten till skillnad från exempelvis arbete i skolan eller med barn i allmänhet, där utdrag från belastningsregistret är obligatoriskt. Det här är bara ett exempel på hur det kan gå till när dömda sexualförbrytare söker jobb efter avtjänat straff. 

Josefine Mörberg, Matilda Fors, Josefina Karlsson & Maia Hörstadius                                            uj.grupp5@gmail.com

Är dömda våldtäktsmän som avtjänat straff värda en andra chans i samhället när de kommit ut? Som en del i vår undersökning har vi ställt frågan till folk på stan i centrala Stockholm, och till politikern Gudrun Schyman.

LÄS ÄVEN

KARTLÄGGNINGEN: Här bor våldtäktsmännen

Fem år efter våldtäktsdomen: ”Vi är inte välkomna”

Myndighetspersonerna: ”Det riktiga straffet börjar när de kommer ut”

Dokumentär: I huvudet på en våldtäktsman

Han jobbar på hemtjänsten – chefen ville hålla domen hemlig

– Det är ett för grovt brott. Oförlåtligt, säger 19-åriga Klara medan hon dukar av borden på en uteservering. 

De flesta är värda en andra chans. De har fått sitt straff och jag litar på det svenska rättssystemet, säger Anton, 22, som väntar på bussen.

Åsikterna är många och starka. Majoriteten av personerna vi frågar har till en början svårt att svara ja eller nej, men efter en stunds betänketid har de flesta ett klart svar med tillhörande motivering. Av sammanlagt 300 svar är det drygt 60 procent som tycker att dömda våldtäktsmän är värda en andra chans i arbetslivet och socialt, efter att ha avtjänat sitt straff.

Ett vanligt återkommande svar är också att det beror på omständigheterna kring brottet, och tanken på att alla människor kan förändras. Vi träffar Lisa, 27, och Nicholas, 32, utanför stadsbiblioteket.

– Det är inte svart eller vitt. Omständigheterna spelar in, och förhoppningsvis finns det tid i fängelset för att tänka över sitt brott och komma ut som en ”bättre människa”, säger Lisa. Nicholas instämmer.

Av personerna som svarar ”ja” på frågan är det inte heller alla som kan motivera sitt svar. Det verkar i många fall vara en självklarhet för de flesta stockholmare att även brottslingar måste få lov att gå vidare i livet. ”Med tanke på att mördare kommer ut och får en andra chans, är det ju självklart att alla ska få det”, svarar en äldre kvinna i förbifarten. Även Sopansa, 30, anser att om en person en gång begått ett brott så behöver denne inte vara dömd för det resten av livet.

– En andra chans är självklart, men fängelsestraffet borde vara längre, säger hon.

Efter att ha tillfrågat 300 personer kan vi urskilja ett mönster. Kvinnor under 25 år är de som visar störst tendenser till att svara nej, vilket inte är särskilt förvånande. Det är trots allt denna grupp som främst ligger i riskzonen: ”Mest utsatta för sexualbrott är unga kvinnor på 16–24 år. År 2016 uppgav 14 procent av dem att de utsatts för sexualbrott under året”, berättar statistik på Tjejjourens hemsida.

Gudrun Schyman: ”Våldtäktsmän är inte monster”

Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt Initiativ, tycker att den andra chansen är en självklarhet och anser snarare att man ska kasta den gamla stereotypiska bilden man har av sexualförbrytare för att nå grunden till problemet. Vi har tillfrågat just Gudrun Schyman eftersom hon kan tänkas vara den som borde ha starkast åsikter angående sexualbrott, i och med partitillhörighet i FI.

– Det finns en generell bild av att våldtäktsmän är monster och borde sitta inlåsta hela livet, men så ser inte verkligheten ut. Det finns våldtäktsmän av många olika slag, ofta har de en väldigt stor ambition att komma tillbaka in i samhället efter avtjänat straff, säger hon.

Hon vill också poängtera att alla människor förtjänar en andra chans, oavsett vad det handlar om.

– Alla behöver ett sammanhang, bostad och relationer. Istället tycker jag att man ska jobba mer för att förebygga brotten, till exempel med samtal om samlevnad och vad samtycke faktiskt innebär.

Att allt fler våldtäktsmän får fängelse istället för vård, som de kanske i många fall skulle behöva, tror Gudrun Schyman beror på den gamla bilden man har av att våldtäktsmän är monster. Hon anser inte att man kan sära på fängelsestraff och psykiatrisk vård, utan att man istället ska baka ihop de olika delarna.

– Man ska inte ställa dem emot varandra utan baka ihop det. Man kan få fängelse med vård av olika slag, som terapi till exempel.

#vemdömer – en unik granskning

Senare under dagen kommer ni att få läsa om Andreas, en dömd våldtäktsman som i hemlighet blev anställd på hemtjänsten när chefen valde att mörka hans dom för resten av kommunen.

Maia Hörstadius, Josefine Mörberg, Josefina Karlsson & Matilda Fors                                                                                                                                                                                     uj.grupp5@gmail.com

2013 dömdes 249 män för våldtäkt i Sverige.

Nu har det gått fem år. Här bor de i dag.

Hur många bor i ditt län?

LÄS ÄVEN

Fem år efter våldtäktsdomen: ”Vi är inte välkomna”

Myndighetspersonerna: ”Det riktiga straffet börjar när de kommer ut”

Dokumentär: I huvudet på en våldtäktsman

Gudrun Schyman: ”De är inga monster”

Han jobbar på hemtjänsten – chefen ville hålla domen hemlig

Josefina Karlsson, Josefine Mörberg, Maia Hörstadius & Matilda Fors                                                                                                                                                                uj.grupp5@gmail.com