Landets banveterinärer har som uppgift att skydda travhästarna från skador och lidande. De jobbar ofta ensamma och har ont om tid. 
– Det är jättekort tid och lite stressigt, och missar gör man säkert ibland, säger banveterinären Annika Larsson-Eldeklint.

Vi går in genom grindarna till stallbacken, förbi stallarna och fram till en liten stuga som ligger precis intill Bergsåkers travbana. När vi kommer fram till huset där banveterinären Annika Larsson-Eldeklint håller till får hon ett brådskande samtal om en häst i en box. Vi hälsar snabbt, sen springer hon iväg för att kolla på hästen. Efter några minuter kommer hon tillbaka och visar in oss på sitt kontor.

Hon berättar att hennes uppgift som banveterinär är att kolla på hästarna i uppvärmningen, på defileringsvolten, i provstarter och även under loppen. Vad hon kollar efter är rörelsestörningar, hälta och andra synliga indikatorer på att hästen inte mår som den ska. Någon närmare kontroll än så hinner hon inte göra.

– Att undersöka i sin rätta bemärkelse hinner man ju aldrig, man försöker bilda sig en uppfattning. Det är jättekort tid, och missar gör man säkert ibland så det gäller att ha ett bra samarbete med övriga på banan, som kan ropa på mig och uppmärksamma mig på någon häst, säger hon.

Annika berättar att det har hänt att en kusk har hotat henne när hon gav en häst startförbud.

– En kusk hotade med att slå till mig om jag inte lät honom starta, men det händer tack och lov inte så ofta. Däremot finns det kuskar som fortfarande blir väldigt arga och börjar skrika – men vi är där för djurskyddet, det är bara så.

Det är cirka 30 minuter kvar tills första start. Innan vi tar oss ut till travbanan visar Annika blanketter av olika slag, som bland annat rör startförbud och skador. Hon tar upp ett kuvert från skrivbordet som det står ”banvet 16/5” på. I kuvertet ligger papper med uppgifter om incidenter från tidigare tävlingar, allt för att underlätta arbetet.

– Travet har något som heter banveterinärdata. Och nu är vi anställda av Jordbruksverket, så egentligen ska inte vi använda oss av banveterinärdata, men det är vi många som gör ändå. Och där kan man rapportera in om hästar som inte travar bra eller som man ska hålla ögonen något extra på. Egentligen ska Jordbruksverket ha något liknande, men det har de inte, så då använder vi travsportens egna, säger hon.

Vi går från kontoret och ut i solen. När Annika går för att titta på hästarna på den så kallade defileringsvolten får vi stanna kvar vid staketet. Innan varje lopp ska alla hästar som ska tävla springa på något som kallas för defileringsvolt för att banveterinären ska ha en chans att få se alla hästar innan loppet börjar. En defileringsvolt ser ut som en väldigt liten travbana och ligger innanför den stora banan där loppen går. Om en häst ser konstig ut kan banveterinären begära att få kolla närmre på den, eller till och med stoppa tävlingen om djurskyddet riskeras.

Innan ett av loppen får en kusk göra en provstart, för att Annika vill se hästen igen. Efter provstarten ger hon kusken tillåtelse att köra loppet ändå. När hon sedan kommer tillbaka efter första defileringen berättar hon att två av kuskarna försökte smita undan kontrollen, genom att köra direkt till starten.

– Det finns de som försöker smita undan och gå direkt ut på banan. Men det har de inget för! De måste komma hit ändå.

Som banveterinär är det alltid fullt upp och det finns ingen tid att vila eller äta, berättar Annika när vi står och kisar ut över travbanan.

– Först ska jag kolla på när hästarna värmer, sen kollar jag när de går på defileringsvolten och även i loppen. Direkt när loppet är slut ska jag börja kolla på hästarna i nästa klass. På lunchtraven är det ännu mindre tid än vad det är nu på kvällen. Då är det kortare mellan starterna och då blir det mycket stressigare, säger hon.

Annika framstår som väldigt säker när hon rör sig på banan, samtidigt som hästarna springer förbi i full fart – men det finns saker hon skulle vilja se förbättras

– Jag skulle vilja ha mer tid, helt klart. Det vill vi alla banveterinärer skulle jag tro.

Vi pratar vidare om travhästarna och varför det förekommer att hästar avslutar sina karriärer i förtid. Annika är i grunden ryttare och föder upp ridhästar inom både dressyr och hoppning. Hon förklarar skillnaden hon ser mellan rid- och travhästar.

– Jag har ridhästar själv, och de är väldigt gamla. De har fått mer tid på sig än travhästar när det gäller återhämtning. Inom travet är det inte många som ger hästarna det. Och de startar hästarna i tidig ålder, så de har inte så lång livslängd tyvärr.

Text: Linn Bovin, Martin Eriksson och Oscar Ågren