Ensamma väktare utsätts för våld: ”Det kommer bli ett dödsfall”
Ett tjugotal väktare bekräftar en utsatt arbetsmiljö
Plötsligt står han där med en kniv. Frågar om de ska dansa. Från en balkong hörs röster; ”ge honom nå ordentligt”. Polisen skriker i hans öronsnäcka att de är på väg – men det är för sent.
Det var aldrig tänkt att de skulle behöva hamna i en sån här situation. Det var aldrig tänkt att väktare och ordningsvakter skulle bli ett svar på polisbristen. Men i dag ser vi dem överallt. Samtidigt berättar bevakningspersonalen om en vardag kantad av hot och våld, där de inte har verktygen för att kunna hantera situationerna.
Telefonen ringer. Väktaren, som vi kallar för Mattias, säger att han måste vara anonym. Han har fått höra att det är förbjudet att prata med media, att det är att begå tjänstefel. Enligt lagen om bevakningsföretag så är deras jobb att bevaka fastigheter; att vara ett par extra ögon ute i samhället. Men han säger att verkligheten är något annat.
– Gränsen mellan polis och det privata har suddats ut. Det har blivit att ordningsvakterna är de nya poliserna och väktarna är de nya ordningsvakterna, säger han.
– I dag griper vi snattare, åker på störningar, springer på överfallslarm och köps in för att lösa problemen i otrygga områden. Vi försätter oss i fara med en tvåveckors utbildning eftersom samhället förväntar sig att vi griper in, säger han.
Jag har fått stenar kastade på mig och blivit hotad med kniv.
Anonym väktareDet blir tyst i telefonen. Barns röster hörs i bakgrunden: ”Pappa, Pappa, får vi gå ut”. Javisst får ni det, svarar Mattias. Ljud av glädje ekar i telefonen samtidigt som jag hör dörren slås igen.
– Efter att jag blev knivhuggen var barnen rädda varje gång jag åkte till jobbet. Ett tag efter att gärningsmannen släpptes så gick han fram till mina kollegor: ”Hur är det med han jag märkte” och skrattade. Han försökte ta mitt liv och skrattar. Och jag vågar inte ens åka till stan med mina barn.
Det känns som att det kommer krävas ett dödsfall eller att någon ska få livshotade skador för att cheferna ska förstå att pengar inte är allt.
Anonym väktare
Han säger att utvecklingen med att kommuner och företag löser otrygghets-problem med bevakningspersonal och samtidigt pressar priserna är ett problem. Eftersom det ofta resulterar i ensamarbete för personalen.
– Det kommer bli ett dödsfall. Allt pratar om att det bara är en tidsfråga, men ska någon behöva dö för att det ska bli en förändring? Jag har blivit knivhuggen men ingenting hände, det enda som förändrades var mitt tänk.
Ett tjugotal väktare som vi pratat med säger att ensamarbete förekommer vid hotfulla situationer, vilket bryter mot arbetsmiljölagen. Ett annat problem är att de inte får snabb hjälp vid våldsamma situationer och att de inte har en tillräcklig utbildning för att kunna arbeta tryggt och säkert i dessa situationer.
– Arbetsgivaren säger att vi ska backa och ringa polis. Men när de ringer och säger att de inte kan komma på grund av brist på resurser. Då står vi där mittemellan och blir klämda. Kunden förväntar sig att vi ska gripa in och vi känner oss tvingade att göra det för att lösa problemet.
Under 2014 gjorde arbetsmiljöverket en utredning som visade att de manliga väktarna är den näst mest utsatta gruppen för hot och våld. I dag fyra år senare är väktarna fortsatt en utsatt yrkesgrupp.
Under flera veckor pratade jag med väktare runt om i Sverige. Olika röster, men med liknande historier. Bevakningspersonalen berättar att de har blivit skallade och bitna. Hotade till livet flera gånger. Och arbetsgivare som envisas med att skicka ut ensamma väktare, trots att det finns överhängande risk för hot och våld.
Vi möter upp Magnus Dawest på en jordig parkering i Söderhamn, han är en av transportförbudets fackliga ombud. Han tycker att väktarutbildningen är kort, men bra om personalen används till det som de är till för.
– Det är vansinnigt att en väktare köps in och används för att lösa otrygghets-problem. Väktare ska åka runt och bevaka fastigheter, se till att allt är låst och släckt, säger han.
Säkerhetsbranschens ordförande Björn Eriksson bekräftar att bevakningspersonalen gör fler av polisens arbetsuppgifter. Men är det rimligt att köpa in bevakningspersonal med en tvåveckors utbildning för att täcka upp för polisen?
–Du har inte mycket till val, för alternativet är ingenting. Om man tar bort bevakningspersonalen så är alternativet att ingen ingriper och våldet fortsätter, säger han.
Han är kritiskt till att det diskuteras så lite om hur man kan använda det privata utan att det inkräktar på myndighetsfunktionerna. Han säger att han ska träffa rikspolischefen för att diskutera hur de kan hjälpas åt.
– Om inte vi fanns och gjorde det här så skulle det inte blir gjort. Och det skulle drabba medborgarna hårt. För trots allt i botten så ligger en värdegemenskap. Vi är ett komplement och ingen ersättning. Och vi kan erbjuda våra tjänster för att hjälpa till, säger han.
Alla vi väktare som möter allt hat och hot, tror du att vi får tillräckligt med hjälp av våra arbetsgivare? Eller tror du att vi blir sjukskrivna och sedan säger upp oss själva för att vi inte orkar mer?
Anonym väktareGlasväggar och ett ljust modernt kontorslandskap möter oss när vi kliver in på Securitas huvudkontor i Stockholm. Människor vrider sig om och tittar medan presschefen Ronny Fredriksson för oss in till hans kontor.
– Om väktaren hamnar i en situation där man riskerar våld men kan dra sig ur. Så är det bättre att fly än illa fäkta, för det är inte dennes uppgift att ingripa. Och den har ingen plikt att göra det, säger han.
Väktare och ordningsvakter berättar om en utsatthet. Och att de arbetar ensamma vid våldsamma eller hotfulla situationer, vilket bryter mot arbetsmiljölagen. Ska er personal ha det såhär?
– Nej, det ska inte vara så, säger han.
Han säger att det är viktigt att man som företag tar ansvar över arbetsmiljöfrågorna. Men att det kan vara ett problem att få kunderna att förstå varför de ska betala för två väktare.
– Vi är ett kommersiellt företag som säljer tjänster och det är någon som köper tjänsterna. Det händer att vi hamnar i konflikt med kunder när vi bedömer att arbetsmiljön är för farliga. Men är det betalt för en väktare och vi kör med två så blir det en minusaffär för oss, säger han.
Han säger att om det finns en riskbild som kräver två väktare ska man vara tydlig med det till kunden annars tackar man nej. Men problemet är att det finns en underbudskonkurrens.
– Till exempel en restaurang ville ha en väktare på plats under helgerna. Den här personen utsattes för våld där folk höll igen dörren samtidigt som ett gäng omringade personen. Vi stoppade arbetet och förklarade för kunden att de måste betala för två. Ett par veckor senare var ett annat bolag där med en väktare, säger han.
Men när ni säljer in ett uppdrag, har ni ett ansvar att säga nej om kunden bara vill ha en väktare?
– Om riskbedömningen säger att de borde vara två, så har vi ett ansvar att säga nej till den kunden.
Fungerar det verkligen så?
– Jag vill påstå att det övervägande görs, men inte så ofta som de borde göras.
Det blir tyst i telefon igen. Barnen ropar på sin pappa och i bakgrunden hörs melodin från ett känt dansprogram. Det är fredag och de har ätit tacos. Som en hel familj.
– Sedan jag började har våldet ökat som en spiral. Vi får ingen hjälp av arbetsgivaren och det är bättre för dem att vi slutar. Man känner sig som en papperspåse. Arbetsgivarna kan hävda att vi jobbar förebyggande – men på gatan funkar det inte så. Vi släcker bränder – vi är problemlösare.
LÄS OCKSÅ: Tidigare väktaren Linda om arbetsmiljön: ”Man vaggas in i en falsk trygghet”
Läs mer: DCase 2018 Den mänskliga fågelskrämman