Soppköket som förenar Sundsvall
Soppköket i centrala Sundsvall. Foto: Lissett Palma Neira
Sundsvall:Soppköket har åter kommit till Sundsvall. Nyhetssvallets reportrar var på plats och pratade med volontärerna. Det bjuds på både fika och lunch i vinterkylan och alla oavsett bakgrund är välkomna.
Inger Vedin Wahlman, 69 år, är en av volontärerna i soppköket. Hon har stått här vinter efter vinter och bjudit på fika och skratt. Hon hamnade här nu idag för att hon vart tillfrågad för flera år sedan.
– Jag vart tillfrågad, varje jul har jag stått här i snart tio år. Då är det onsdagar det är givet att jag är här men jag hoppar in för alla så den här veckan har det blivit mycket och det är bara för att jag är mentor för det som är nya.
Det är många som kommer och besöker soppköket år efter år, de senaste åren har det däremot blivit lite mindre besökare för att fler organisationer och föreningar börjat med samma sak, förklarar Vedin Wahlma.
– Vi har många besökare faktiskt men det har varit lite mindre för nu är det flera kyrkor som har öppet med mat, förut var det bara EFS, berättar Vedin Wahlman.
EFS tillhör Svenska kyrkan och där har Vedin Wahlman jobbat i nästan 14 år och i över 20 år har soppköket existerat.
Volontärerna på soppköket. Foto: Lina Olsson Reise
Behovet att ha en sopvagn finns i Sundsvall
Vedin Wahlman berättar om hennes egna erfarenhet om missbruk och hur hon vill få alla att känna sig välkomna oavsett nationalitet och klasskillnad.
– Jag själv har en dotter som är missbrukare och det är en diagnos, det är många med missbruksproblem och fattiga som kommer in. Det här är till för alla. Alla är välkomna in, förklarar Vedin Wahlman.
Behovet av att få saker skänkta är stort.
– Vi får skänkt massa saker, kläder främst och det som vi fått mest nu när det är kallt mössor och vantar. Vi tar så gärna emot mössor och vantar, fortsätter Vedin Wahlman.
Vedin Wahlman har bott i Sundsvall sedan 1971 förutom en period där hon bodde i Halmstad i fem år. I Halmstad jobbade hon inom restaurangbranschen.
– Här inne är vi inte rasister utan alla nationaliteter är välkomna, vi ser inte snett på någon. Jag har aldrig blivit illa behandlad eller hotad, jag får så mycket kramar istället och alla är så tacksamma. Ingen har varit dum med mig, jag försöker vara tillmötesgående mot alla, säger Vedin Wahlman.
Foto: Lina Olsson Reise
Volontärer från KRIS och umeå universitets student
Anders Holmberg, 50 år kommer från KRIS, Kriminellas Revansch i Samhället en förening i Sundsvall.
– Jag är på KRIS för att jag behöver få ordning och struktur på mitt liv. Så jag har börjat en arbetspraktik här i soppköket. Jag har ADHD i grund och botten, därefter har jag snubblat vid mållinjen och pajat det som byggts upp. Det kan ha varit en oförmåga hos mig att hantera känslomässiga kriser som till exempel dödsfall och separationer. Jag har i sådana situationer släppt allt och ballat ur på något sätt. Jag har alltid kunnat hålla mig socialt fungerande och ibland hållit mig från dessa situationer ibland fem år till sex år.
– Jag är här idag för att jag är medlem i föreningen KRIS i Sundsvall, man får ställa upp på sådana här ideella saker då. Som till exempel att stå här i soppköket och dela ut mat till hemlösa och för mig ger det en skön känsla att ge tillbaka. Det värmer mitt hjärta att ge ut kaffe och käk och lite mänsklig kärlek, och berättar Holmberg.
– Jag har påbörjat en undersökning utbildning för två och ett halvt år sedan men på grund av att min dotters mamma gick bort hastigt tog jag en paus och håller nu på att ta tag i det igen. Jag har inte jätte höga mål, jag tänker jobba inom vården, speciellt med psykiatrin. Jag vill vara en hjälpande hand, förklarar Holmberg.
Maja Edin, 22 år, står också i soppköket denna veckan. Hon studerar samhällsvetare på mittuniversitet i Sundsvall, och grunden till att hon valde att studera samhälle är för att hon vill hjälpa människor. Man studerar samhälle om man vill förstå sig på omvärlden men även människorna, detta i en kombination tillsammans.
– Jag har alltid känt sedan jag var liten ett kall att hjälpa människor, jag känner för alla människor i samhället. Jag hörde av mig till frälsningsarmen för cirka två år sedan, för att jag kände “nu måste jag få hjälpa till och finnas där, på vilket sätt de n går”. Jag var öppen för allting, jag tänkte först utomlands men märkte senare att jag ville hjälpa till här hemma. Jag började då hjälpa till i en barngrupp i Nacksta och har nu börjat med läxhjälp. Jag har haft mycket fokus på barn de sistone, men som sagt är jag öppen för allt. Jag vill hjälpa alla åldersgrupper och nationaliteter. Nu vart jag inkallad hit till soppköket för att någon var sjuk och var därefter här igår och idag, förklarade Edin.
– Jag vet inte hur vanligt det är i min ålder att vilja hjälpa till, jag tycker bara att samhället är väldigt ytligt och att det oftast är fokus på sitt liv och sin vardag och glömmer bort de runt om. Det är viktigt att finnas där för andra och se det djupa i människor och tänka på att vi är så lika i grunden. Många verkar inte vilja veta grunden till saken, man kollar bara bort eller låtsas som att det inte existerar. Jag tycker att vi borde bli bättre på att hjälpas åt. Jag tycker att man borde vara lite mindre självisk, avslutar Edin.
