Livsmedelsföretagen matar konsumenterna med påståenden om bra miljöval och klimatneutralitet. Men ett företag kan kalla sina produkter för klimatneutrala eller klimatpositiva – trots att utsläppen egentligen bara blir större och större. 

– Det kan aldrig bli bättre för klimatet att man äter en hamburgare till, säger Göran Erselius, partner på konsultbyrån 2050.

När konsumenter besöker livsmedelsbutiker och restauranger möter de nuförtiden en uppsjö av olika miljömärkningar och påståenden om klimatneutralitet – ibland går företagen till och med så långt att de kallar sina produkter klimatpositiva. 

Men för konsumenten kan det bli svårt att förstå vad företagens budskap egentligen innebär. Har klimatneutrala produkter ingen påverkan på miljön? Och gör man något bra för miljön när man konsumerar klimatpositiva produkter? 

Enligt naturvårdsverket står livsmedel för omkring en tredjedel av hushållens konsumtionsbaserade utsläpp. Samtidigt kommer många företag inom livsmedelsbranschen med olika miljö- och klimatpåståenden i sin kommunikation till konsumenterna. Ibland är det svårt att veta hur mycket företagen faktiskt gör och vad som är så kallad “Greenwashing” eller “Grönmålning”. 

– Grönmålning är att man på något sätt ger intrycket av att miljöfördelen med en viss vara eller tjänst är bättre eller större än vad den faktiskt är. Det är det här som konsumentverket kan utreda genom att myndigheten förhåller sig till olika ramverk. Vi på myndigheten fokuserar främst på vilseledande miljöpåstående i marknadsföringen, säger Linda Halvarsson, jurist på Konsumentverket. 

Burgerkedjan Max och mejeriproducenten Arla är två företag som påstår att hela eller delar av deras sortiment är klimatneutrala. Max tar steget ännu längre och påstår att hela deras meny är klimatpositiv.  Men innebär det då att en hamburgare på Max eller ett paket mjölk från Arlas klimatneutrala serie “Arla ko eko” inte ger upphov till några växthusgasutsläpp? 

Sanningen är att under 2018 släppte Max ut cirka 144 000 ton koldioxid enligt deras egna beräkningar. I jämförelse har en svensk i genomsnitt omkring nio ton konsumtionsbaserade utsläpp per år. 

I deras beräkningar exkluderas saker som exempelvis försäljning av produkter till livsmedelsbutiker och byggnation. Detta trots att Max på sin hemsida påstår att de beräknar 100 procent av utsläppen. 

– Vi pratar om att maten på Max restauranger är klimatpositiv och har aldrig påstått att maten i butik ska vara det. Maten med varumärket Max på i livsmedelsbutiker säljs ej genom oss även om vi får royalty från den försäljningen. Byggnation är inkluderat i beräkningarna men behöver inte detaljberäknas enligt standarderna ISO 14021 och ISO 14067 som vi följer eftersom den posten utgör mindre än en procent av de totala utsläppen. Vi beräknar alla utsläpp enligt dessa standarder, säger Kaj Török, informations- och hållbarhetschef på Max. 

På sin hemsida påstår Max att de framförallt jobbar med att minska sina utsläpp och att de kompenserar för de utsläpp som de ännu inte kan minska på egen hand. Men i sitt klimatbokslut för 2018 anger de att de totala utsläppen har ökat från omkring 40 000 ton 2007 till 144 000 ton koldioxid 2018. Per omsatt krona har utsläppen dock minskat. 

– Vi har minskat utsläppen per produkt med 18 procent per omsatt krona mellan 2013 och 2018 och det fortsätter att minska i år igen. Det är utsläppen från produkterna som är det centrala inte de totala utsläppen som sker i och med att vi till exempel öppnar nya restauranger. Våra gäster äter som regel inte två luncher så när vi växer tar vi marknadsandelar från någon annan, säger Kaj Török. 

Men Sveriges klimatlag säger att senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Detta innebär att utsläppen från Sveriges verksamheter ska vara 85 procent lägre än vad utsläppen var år 1990. För att klara de återstående 15 procenten får kompletterande åtgärder, exempelvis upptag av koldioxid i skog och mark, räknas in. 

Max har dock gjort mycket och vunnit utmärkelser för sitt klimatarbete. Under 2019 var Max en av pristagarna till årets “Global Climate Action Award” och var det enda europeiska företaget som hamnade i kategorin “Climate Neutral Now”. Motiveringen till utnämningen var att Max framhölls som ett gott exempel som andra företag bör ta efter i sitt arbete mot att bli klimatpositiva i sin verksamhet. 

– Vi vet att begreppet klimatpositiv inte är perfekt. Det finns ingen standard för begreppet och kvaliteten på klimatkompensation i världen behöver också förbättras i framtiden. Men klimatpositivt är kraftfullt och framförallt sker åtgärderna nu i stället för sen. Sedan kan det bli så att klimatpositiv ser annorlunda ut om tre år, säger Kaj Török.

Även Arla skriver på sin hemsida att de framförallt måste få bort de utsläpp de kan. Sedan fångar de in eller motverkar utsläpp för de växthusgaser som de ännu inte kan få bort från sin produktion. Utsläppen från “Arla ko eko” beräknades för 2018 vara 158 427 ton koldioxid. 

Arla uppger i ett mejl att de arbetar kontinuerligt med att sänka sina utsläpp och att de har minskat utsläppen med 25 procent sedan 2005 trots större produktionsvolymer. De säger även att de beräknar och arbetar för att minska klimatbelastningen i hela värdekedjan. 

– Så med detta sagt jobbar vi effektivt med att sänka vår klimatbelastning i hela värdekedjan, från gårdarna till paketet hos konsumenten. Och för den belastning som är kvar just nu klimatkompenserar vi, uppger Arla i sitt mejl. 

Göran Erselius, partner och ansvarig för klimat- och vattenberäkningar på konsultbyrån 2050 som hjälper företag att rapportera enligt GHG-protokollet, säger att det är viktigt att företag är transparenta och att de inte bygger hela sin klimatneutralitet på att kompensera för sina utsläpp.

– Vem som helst kan ju klimatkompensera. Alla oljebolag skulle kunna klimatkompensera för hela sin produktion och sedan säga att de är klimatneutrala eftersom de har kompenserat för utsläppen, säger Göran Erselius. 

Standarden ISO 14021 reglerar när företag får kalla sina produkter för klimatneutrala. Utsläpp från hela värdekedjan ska beräknas och sedan kompenseras. Men konsumentverket ställer särskilt höga krav när det kommer till klimat- och miljöpåståenden och säger att det avgörande är hur genomsnittskonsumenten uppfattar påståendet. 

– Det är ett svårt område för oss på konsumentverket och det är svårt för genomsnittskonsumenten att förstå sådana påståenden. Det gäller att vara tydlig från företagens sida om man klimatkompenserar för hela eller delar av produkten, säger Linda Halvarsson. 

Företag kan alltså kalla sina produkter för både klimatneutrala och klimatpositiva trots att de har stora utsläpp. Men för en vanlig konsument kan begreppen klimatneutral och klimatpositiv vara svåra att förstå och låta som att produkterna inte har någon påverkan på klimatet – eller till och med är bra för klimatet. 

– Att vara klimatpositiv innebär egentligen bara att företaget har öppnat plånboken lite mer och köpt lite mer klimatkompensation. Det blir helt galet om den logiken används i förbrukningsfasen. Det finns alltid begränsade resurser. Det kan exempelvis aldrig blir bättre för klimatet att man äter en hamburgare till, säger Göran Erselius. 

Max menar dock att det är ett viktigt första steg att mäta hela värdekedjan och att försöka minska utsläppen i linje med FN:s 1,5 graders mål. 

– Det kostar oss bara 0,4 procent av vår omsättning att bli klimatpositiva, så det är billigt. Men det är många företag som ändå inte vill öppna plånboken. Vi ser klimatkompensation som en självpåtagen klimatskatt, säger Kaj Török.