The Greenhouse protocol (GHG-protokollet) är en redovisningsmall som vägleder företag i beräkningen av deras klimatavtryck. 
Men det är upp till företagen själva vilka delar av värdekedjan de vill ha med i beräkningarna.
– Det är hårdare lagstiftning kring att skönmåla sina produkter än kring att skönmåla sin verksamhet, säger Göran Erselius, partner och ansvarig för klimat- och vattenberäkningar på konsultbyrån 2050.

The Greenhouse gas protocol (GHG-protokollet) är framtaget för att instruera företag om hur de ska mäta, hantera och rapportera sina utsläpp av växthusgaser. Protokollet består av tre områden, så kallade scope, där företagen kan redovisa sina direkta och indirekta utsläpp. 

I scope 1 redovisar företagen sina direkta utsläpp som kommer från den egna tillverkningen, exempelvis i samband med förbränning av fossila bränslen. Scope 2 omfattas av indirekta utsläpp som är kopplade till företagets energikonsumtion. Scope 3 inkluderar utsläpp från tredjepart som exempelvis inköp av varor och tjänster, materialförbrukning, konsumtionsfasen av sålda produkter, flygresor med mera. 

Att redovisa utsläpp enligt GHG-protokollet är frivilligt för företagen. Det är också frivilligt för dem om de vill inkludera scope 3 eller inte. Även vilka utav de 15 kategorier som ingår i scope 3 är upp till respektive företag att själva avgöra vilka kategorier man väljer att inkludera i sina redovisningar.  

– Det är olyckligt om det inte framgår tydligt vilka begränsningar som görs när företag marknadsför sin verksamhet och säger att den är klimatneutral, säger Göran Erselius. 

Detta gör det möjligt för exempelvis livsmedelsbutiker att kalla sina verksamheter klimatneutrala utan att ta hänsyn till utsläppen från produktionen av livsmedel. Produktionen av livsmedel ligger i scope 3 och utgör ofta omkring 98 procent för en livsmedelsbutik.

Det räcker alltså med att en livsmedelsbutik beräknar två procent av deras totala påverkan för att sedan kommunicera att den egna verksamheten är klimatneutral. 

Utsläppen från scope 3 kan vara svåra för företagen att identifiera och beräkna eftersom de kommer från en tredjepart och är oftast väldigt omfattande. Samtidigt utgör de oftast majoriteten av företagens totala utsläpp. 

– I genomsnitt finns mellan 70 till 90 procent av utsläppen i scope 3. Då är det inte seriöst att kommunicera att man är klimatneutral och enbart bygga det på scope 1 och 2, säger Göran Erselius.

För att få kalla en produkt för klimatneutral finns standarden ISO 14021. Men det saknas ett motsvarande regelverk när det gäller att kalla en hel verksamhet för klimatneutral. 

– Om ett företag kallar en produkt för klimatneutral kan de få reklamombudsmannen eller marknadsdomstolen på sig om det är alltför utsvävande i sitt påstående. Men det finns inte något motsvarande regelverk när ett företag kallar sig klimatneutralt, säger Göran Erselius. 

För verksamheter finns en brittisk standard som heter PAS 2060 för klimatneutrala verksamheter. I den ska verksamhetens beräkningar genomföras i enlighet med GHG-protokollet och scope 1, scope 2 och varje kategori i scope 3 som överstiger 1 procent av utsläppet ska omfattas.

I genomsnitt finns mellan 70 till 90 procent av utsläppen i scope 3. Då är det inte seriöst att kommunicera att man är klimatneutral och enbart bygga det på scope 1 och 2.

Göran erselius

Enligt PAS 2060 ska sedan en plan för att minska utsläppen tas fram samt hela utsläppet klimatkompenseras. Med PAS 2060 som bas för beräkningarna kan företagen under det första året uppnå klimatneutralitet genom att kompensera för hela sina utsläpp. Men från år två och framåt ska de kontinuerligt redovisa minskade utsläpp. Det finns dock inget tydligt regelverk kring hur stora utsläppsminskningarna behöver vara eller om det är de totala utsläppen eller utsläpp per omsatt krona som gäller. 

– Jag tror att det finns en risk att företagen kan tappa fokus om inte klimatneutralitet enligt PAS 2060 kompletteras med ett vasst klimatmål, till exempel i enlighet med Science Based Targets. Och om inte PAS 2060 används och klimatneutraliteten bygger enbart på scope 1 och 2, skulle de kunna outsourca en del av verksamheten så att utsläppen hamnar i scope 3 i stället för i scope 1, säger Göran Erselius. 

Han fortsätter:

– Det viktiga här är att de företag som är väldigt duktiga på att minska sina utsläpp och går mot klimatneutralitet utan hjälp av klimatkompensation kan få en konkurrensfördel framför de som endast bygger klimatneutraliteten på klimatkompensation eller en begränsad del av sina utsläpp. Det är tråkigt när de då konkurrerar mot företag som kommer med utsvävande påståenden. Man vill att det ska vara tydligt för konsumenten när de gör sitt val, säger Göran Erselius. 

Med andra ord kan företagens utsläpp av växthusgaser vara stora samtidigt som företagen kallar sig klimatneutrala eller klimatpositiva. Stora delar av utsläppen kan finnas i scope 3 som företaget kanske inte redovisar alls. Det blir en djungel av olika miljöpåståenden från företagen som konsumenten själv måste granska för att förstå vad budskapen faktiskt innebär. 

Vill se förändring på området

Det regelverk som finns i dag skapar en lucka där företagen med GHG-protokollet som bas kan kalla sig klimatneutrala och enbart basera detta på redovisade utsläpp från scope 1 och 2.

– Vi tror att regelverket behöver utvecklas på sikt. Branschen är bra på att hitta på nya sätt. Vi har ett bra regelverk att använda oss av, där vi har generella bedömningsgrunder att utgå från när vi utför våra helhetsbedömningar vid varje enskilt fall och vi kan alltid få det prövat av domstolen, säger Linda Halvarsson, jurist på konsumentverket.

Även Göran Erselius tycker att regelverket behöver förtydligas. 

– Jag tycker att det bör förtydligas och ambition bör vara att få med scope 3, men framför allt vara transparenta med hur stora utsläpp som klimatkompenseras och med vilka projekt. I många branscher är det långa leverantörsled och då blir det väldigt komplexa kedjor för företagen att få in den här datan. Men de måste ändå fånga upp det här med någon slags uppskattning och sedan jobba med att få ännu bättre koll på sina riktiga data, säger Göran Erselius. 

Burgerkedjan Max säger att en stor del av ansvaret i dag hamnar på företagen. 

– Jag hade gärna sett att vi tydligare vägledning från konsumentverket om vad vi fick säga istället för vad vi inte får säga så att vi tillsammans gör det lättare för våra gäster att ta medvetna val. För nu är det vi företag som måste försöka uppfinna hur världen ska kommunicera kring klimat och produkter,  Kaj Török, informations- och hållbarhetschef på Max.

Julia Forsberg

Patrik Karlsson