Patientlagen trädde i kraft för tre och ett halvt år sedan för att stärka patientens ställning inom vården. Men trots införandet av lagen har viktiga punkter blivit sämre.

– Lagen måste bli mycket vassare, säger liberalernas Jessica Ericsson (L) 

Information, delaktighet, tillgänglighet och samtycke är några delar i lagen som ska främja människors rättigheter vid exempelvis ett läkarbesök. I en rapport kom myndigheten för vård- och omsorgsanalys fram till att en försämring av dessa delar syns inom hela hälso- och sjukvården.

– Patientlagen är nog en bra grund, men som lag som ger effekt är den ganska dålig, säger Jessica Ericsson, ordförande för programberedningen folkhälsa och psykiatri i Stockholms läns landsting. 

Hon berättar vidare om att hon vill göra det möjligt för patienter att efter ett läkarbesök kunna gå tillbaka i journalerna och se vad för effekter just deras läkemedel kan ge.

– I dag kan man besöka Fass.se, men informationen där är ganska krångligt beskriven. Det är svårt att förstå om man kommer få en biverkning eller om det finns en risk för det.

Men om vi kollar på hur det ser ut i dag, vad ska patienter som inte känner sig hörda eller som inte får information göra? 

–  I första hand ska man vända sig till sin vårdgivare och säga att det inte fungerar. Men många människor hör av sig till oss på landstinget också, så det kan man göra, säger Jessica Ericsson.

Ida Nyström, utredare på myndigheten för vård- och omsorgsanalys berättar att flera uppföljningar de har gjort pekar på att informationen har varit bristfällig inom vården. Den senaste undersökningen publicerades mars 2017. 

– Vad gäller information och hur man ska förhålla sig till lagen så skulle det behövas utvecklas mer verktyg för att lättare kunna ge information till patienter men även för att patienter själva ska kunna dela sin information med vården i högre utsträckning, säger hon. 

Vårdanalys är en oberoende analysmyndighet som bildades 2011 och arbetar för att förbättra vården utifrån medborgarnas behov och förutsättningar. De verksamheter som skall analyseras fastställs i en analysplan som lämnas till regeringen. Myndigheten kan välja projekt som de själva vill göra men får också uppdrag från regeringen när det gäller analysering av olika delar av vård- och omsorg.

https://www.vardanalys.se/om-vardanalys/

Simon Fredling Jack, William Laumann, Carl Edholm, kontakta oss på carledhoolm@gmail.com

Del 2

Hör intervjun med chefsöverläkaren Elizabet Rajs Haking och vad dåvarande verksamhetschef har att säga om Magnus fall. 

Magnus familj larmade om att han hade ett kraftigt rep hemma och var självmordsbenägen, de ville att han skulle tvångsvårdas. Den psykiatriska akutmottagningen agerade inte förrän Magnus var försvunnen och hade spelat in en avskedsvideo.

• Se del 1 – TV-reportaget om fallet Magnus
• Magnus fick panikångest under en tjänsteresa och höjde sin dos av det narkotikaklassade läkemedlet Oxascand självmant.
• Han uppsökte psykiatrisk vård eftersom att han var orolig att ha blivit beroende av medicinen och för att han hade sömnsvårigheter.
• Sankt Görans psykiatriska akutmottagning i Stockholm tog inte Magnus och hans anhörigas oro på allvar.
• Eftersom att Magnus inte kände sig hörd självdiagnostiserade han sig. Han trodde att han hade fått delirium tremens, vilket var osannolikt. 
• Han upplevde att hans hjärna hade gått sönder. Två dagar efter det sista läkarbesöket tog han sitt liv. 

Magnus hade tidigare vädjat till vården om att få hjälp med att trappa ned läkemedlet Oxascand som kan vara farlig att sluta med direkt. Han kände att han inte klarade av att sluta med medicinen på egen hand. 

Enligt Läkemedelsupplysningen kan biverkningar av de läkemedel Magnus använde upplevas väldigt olika från fall till fall. Men det framgår aldrig i någon av journalerna att läkarna ska ha försökt att informera honom om att de symtom han kände skulle kunnat röra sig om biverkningar. Eftersom att han mådde så dåligt började han att självdiagnostisera sig och till slut tog han sitt liv. 

Familjen ville att Magnus skulle tvångsvårdas med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård, (LPT). De kände sig maktlösa och ville att han skulle få professionell hjälp. Natten efter besöket på psykakuten försvann Magnus med ett rep från sin klätterutrustning, på hans bord låg en mobil och en lapp, “videon förklarar allt”. På mobilen hade han spelat in en avskedsvideo och det är inte förrän psykakuten har denna information som de anser att Magnus behövde tvångsvård. 

När familjen berättade om att de hade hittat ett rep hemma hos Magnus ska läkaren ha sagt “När de väl bestämt sig finns det inget man kan göra”, berättar de anhöriga. 

– Jag berättade för läkaren att Magnus redan påbörjat ett självskadebeteende, han hade revor på benen och sår på armen, men läkaren viftade avfärdande med handen, säger Helena Mischel, Magnus syster. 

Under Magnus sista läkarbesök ska en läkare ha utfört en så kallad suicidriskbedömning. Det är den typ av bedömning som görs för att kolla risken för om en patient kan komma att ta sitt liv. Men enligt de anhöriga ska läkaren endast ha ställt en fråga, som går att svara ja eller nej på.

Sankt Görans ska använda en bedömningsskala som är baserad på fördjupande frågor som kallas C-SSRS. Om man som i Magnus fall skulle ha svarat nej på frågan “att han önskar att han vore död” samt “att han har självmordstankar” ska läkaren ställa fördjupande frågor om självmordsförsök och självmordsbeteende. Men detta ska inte ha skett enligt de anhöriga.

Simon Fredling Jack, William Laumann, Carl Edholm, kontakta oss på carledhoolm@gmail.com

Del 1

Den psykiska ohälsan i Sverige fortsätter att öka och mediciner blir en allt vanligare behandlingsmetod vid ångest och depression.

Men innan vi börjar äta den där tabletten, hur pass informerade är vi då egentligen om hur den fungerar?

Och vad kan egentligen hända om en patient inte blir tillräckligt inkluderad i vården?

Simon Fredling Jack, William Laumann, Carl Edholm, kontakta oss på carledhoolm@gmail.com