RECENSION: Håkan Hellström bjöd på hit efter hit … eller?

Foto: Ellen Augustsson.

Med allsång och dans gjorde Håkan Hellström det som han gör allra bäst, att bjuda på en tvättäkta show. Även om han inte körde den självklara duetten med souldrottningen.

Ellen Augustsson recenserar Håkan Hellströms konsert i Gärdehov Arena den 7 mars.

Stenstan fylldes under lördagskvällen med fans som alla skulle ta buss nummer 5 till Gärdehov. Köerna ringlade sig på gatorna och kampen om att få en plats på bussen var i gång. Väl på plats kunde man njuta av dova toner av ”Gimmie Shelter” med The Rolling Stones och annan 60/70-talsmusik. Sakta men säkert fylldes arenan med ivriga fans som parkerade sig på golvet för att säkra sin plats på Gärdehov Arena. Vid de enstaka tillfällena där musiken tystnade hördes prat från kunderna vid alkoholdelen av arenan, men detta stoppade inte oss andra från att kunna njuta av Hellströms pampiga band. 

Bandet förtrollade oss
Uppmärksamheten dras inte bara till Hellström själv utan också till bandet. Med allt från en trumpetare iklädd magikerkläder med långa häxhattar till piratinspirerade körsångare bjöd bandet på sig och fick själva ha användning av scenens alla hörn och vrår. Under ”Nordhemsgatan leder rakt in i himlen” ställde sig alla blåsinstrument på plattformen nästan halvvägs in i publikhavet och spelade utåt mot våra öron. Just blåsinstrumenten fick mycket plats i låtarna, vilket alltid går hem hos mig i alla fall. Den ljuva trumpeten under ”Valborg” fick de flesta att brista ut i gråt och saxofonisten Nils Berg bevisade många gånger varför just han har sin plats i bandet genom att skina i sina zebrarandiga byxor. 

  Foto: Ellen Augustsson.

Personen Håkan

Hellström behövde knappt öppna munnen under kvällen utan publiken skötte allsången själva under hela konsertens gång, vilket kanske inte förvånar. Håkan Hellström-fans skojar man inte bort. Med sina Jagger-liknande moves förtrollade han publiken och inte en dyster stund fanns under de två timmarna vilket gjorde varje minut till en fest. Även om man kanske inte kan alla hans låtar så kommer man fortfarande kunna njuta av hans spektakulära show. Även när han inte sjunger bjuder han på poesi och personliga inblickar i sitt liv. Under låten “Pappa, säg ja!” berättar han om hur hans son ville flytta utomlands för att jobba, något som han var skeptisk mot men insåg att han själv har varit i sonens skor. 

Man ville ha lite till

Något som jag verkligen saknade var “Kärlek är ett brev skickat tusen gånger” som brukar bli en duett mellan Hellström och vår alldeles egna souldrottning LaGaylia Frazier. Efter en första tanke känns det som en märklig duett, Hellström som kanske inte är känd som den bästa sångaren och Frazier som inte gör något annat än att waila och ta plats när det gäller sång. Men det blir som sött och salt, oväntat men otroligt. Väldigt synd att Sundsvallsborna inte fick uppleva den magin. 

Men helt ärligt är jag besviken över att Malmöborna i ett tidigare stopp i turnén fick höra “Rockenroll, blåa ögon – igen” och inte vi, men man kan ju inte få allt här i livet.

BETYG: 4 / 5

Låtarna som spelades på Gärdehov Arena:

• Magiskt, men tragiskt
• Gå för glory
• River en vacker dröm
• Evergreen min vän evergreen
• Uppsnärjd i det blå
• Tro och tvivel
• Pappa, säg ja!
• Långa vägar
• Dom kommer kliva på dig igen
• Pistol
• Tillsammans i mörker
• För en lång tid
• Nordhemsgatan leder rakt in i himlen
• Vänta tills våren
• Kom igen Lena!
• Sjung högre
• Känn ingen sorg för mig Göteborg
• En midsommarnattsdröm
• Valborg
• Svindlande höjder
• Din tid kommer
• Det kommer aldrig vara över för mig
• Du är snart där