Vännerna minns Anders Öhrn

Danslogen på Norra Berget. Foto: William Kärki.

Nästan 50 personer har tagit plats i danslogen uppe på Norra Berget. De lutar sig över stolsraderna för att hälsa på varandra och mumsar på chokladbitarna som lagts ut på sätena. Två personer går upp på scenen, tar varsin mikrofon, och börjar berätta. 

När Sundsvallsbladet kommer till danslogen på Norra Berget är det lugnt. Bara ett fåtal personer befinner sig där: de ställer fram stolar och ordnar med mikrofoner till scenen. Inger Nyträsk håller som bäst på att brygga en stor kanna kaffe: hon räknar med att minst 40 personer ska dyka upp om någon timme. Hon tar sig för ryggen ibland medan hon dukar upp fikabordet.

Den här kvällen håller Norra Berget och föreningen Vänskapsmöten en berättarkväll för att hylla skådespelaren, regissören och Sundsvallsprofilen Anders Öhrn. 

Anders Öhrn kom från Stockholm där han tidigare hållit på med teater, både på och bakom scenen. Som barn besökte han Sundsvall en gång och blev förtjust i staden. Då visste han inte att han skulle bo och verka här i många år. Långt efter sitt första besök i staden fick Anders förfrågan om att flytta till Sundsvall för att arbeta med teater, och det gjorde han. Här grundade han Teater Västernorrland. 

– Han var otroligt intellektuell. Han var beläst, han hade en gigantisk bokhylla, säger Inger Nyträsk. 

Inger Nyträsk är grundare för Vänskapsmöten, en förening som riktar sig till personer som av olika anledningar är ensamma eller på annat sätt har det svårt i livet. Via föreningen får medlemmarna ett socialt sammanhang. Vänskapsmöten har flera gånger ordnat olika evenemang på Norra Berget.

Inger Nyträsk är grundare för Vänskapsmöten. Foto: William Kärki.

– Det viktigaste är att få göra saker som man tycker om och tycker är roligt, säger Inger om föreningen.

Hon avbryts av ett högt skratt. Två personer en bit bort skrockar glatt och kramar om varandra. 

– Det är ju mycket det där det handlar om, att man har kul tillsammans, ler Inger. 

Ikväll ska vännerna få höra berättelser om Anders Öhrn. Anders kontaktade Inger under covid-pandemin. Först var det bara meningen att han skulle hjälpa till med det administrativa arbetet i föreningen. Men han drogs till stämningen på Vänskapsmötens träffar och blev snabbt en profil i föreningen, där han gärna delade med sig av sina historier. Anders var mycket nyfiken på Sundsvalls historia och forskade en hel del i ämnet. Han startade också det som kom att kallas “Vännernas lexikon” där han samlade livshistorier från föreningens medlemmar. 

Vännerna var viktiga för Anders, men han hade också ett stort behov av självständighet. Han umgicks inte så ofta, men när man träffade honom så skulle det alltid hända något. Det skulle vara meningsfullt, man skulle prata om viktiga saker. Han var väldigt bestämd med vilka han lät komma nära. 

I september förra året gick Anders bort i cancer. Vännerna fanns där för honom ända till slutet. Det är inte första gången de har tagit farväl av en medlem. Tre år i rad har de behövt gå på begravningar. 

– Men vi följer med, vänskapen följer med in i slutskedet, och det var precis så det var med Anders också. Då följde vi med honom dit han var, på sjukhus och boende, berättar Inger. 

Anders Öhrn blev 78 år gammal. Foto: Privat.

Det sista halvåret klarade Anders Öhrn inte att bo hemma, han fick bo på boende. 

– Han hade så mycket livslust och så mycket berättelser kvar, säger Inger. 

Mot slutet var vännerna ett stort stöd för Anders. För honom var det svårt att acceptera att inte få leva vidare.

– Där kände vi, vännerna, att vi var jätteviktiga. Och det var viktigt för oss också att få vara med och dela det med honom, säger Inger. 

På begravningen gick vännerna tillsammans. De är alltid noga med att allt är planerat och tydligt kommunicerat så att alla vet vad de ska vänta sig, det är lika viktigt om de går på bio eller begravning. Det är viktigt för att alla ska känna sig trygga och kunna delta. 

– På begravningen gick vi in och satte oss tillsammans, och när det var vår tur att gå upp och säga farväl gjorde vi det tillsammans. Och så stod vi en stund i en ring runt kistan och lade varsin ros och sade hejdå från vännerna. Och så höll vi om varandra och stod där en stund, berättar Inger. 

Trots att Anders var lite av en kändis i Sundsvall hade han inget behov av rampljuset. 

– Anders var inte den typen som trivdes med att synas och marknasföras. Han tyckte om berättandet, men han var absolut inte intresserad av kommersen, säger Inger. 

– Inte ett dugg, fyller Jana Lind Olsson i. 

Jana är en av medlemmarna i Vänskapsmöten. Hon och Anders delade intresset för teater och blev goda vänner med åren. Hon berättar skrattande om Anders hem i en gammal affär, där han levde med sina älskade katter:

– Där hade han byttor och grejer och fy fan hur det såg ut. Man tänkte: vem kan bo här?

Jana Lind Olsson är med i Vänskapsmöten och var god vän med Anders Öhrn. Foto: William Kärki.

När Anders bodde på boende besökte Jana honom ofta.

– Jag matade honom med hallon, säger hon och rösten spricker. 

Jana Lind Olsson har varit med i Vänskapsmöten i många år. Hennes första möte med föreningen var uppe på Norra Berget. För henne betyder föreningen mycket. 

– Jättemycket. Det är inga tvång. Man kommer när man kan och gör det man vill. Det är inte någon som försöker styra och ställa. Och det är Ingers anda. Jag har inte varit sjuk, några småfel har man väl, men Inger drar ett tungt lass, säger Jana. 

När Anders Öhrn behövde bo på boende såg vännerna till att han fick ett bord där han kunde fortsätta skapa. Här har han gjort en drake av en burk kattmat. Foto: William Kärki.

När berättarkvällen drar igång är lokalen fylld av människor. Två anställda på föreningen Norra Berget leder kvällen och tar publiken genom många historier. Berättelser om Anders varvas med berättelser han själv skrivit om i sina böcker. Under en och en halv timme får åhörarna lära sig om en rad olika Sundsvallsfigurer som Anders forskat om. Alla hummar och nickar åt namn som flyger helt över huvudet på alla under 60.

Där finns Axel Lundberg, uppfinnaren, som hade fabriker världen över. Där finns Bjuck-Jenny. 

Där finns Hjördis Genberg som tog sig från Norrland till Stockholm där hon blev modell och vidare hela vägen till Hollywood där hon umgicks med Grace Kelly och skrek på Roger Moore framför en hord av paparazzi. 

Där finns Karl-Gustav Haldin som kallades “KG” eller “Marabou” som hade en flaxig gång och kastade en snusdosa som rullade framför honom där han gick och låtsades vara berusad på stan. Smeknamnet “Marabou” fick han antingen för att han brukade gå runt och bjuda på choklad eller för att han såg ut som en stork. 

Om Anders Öhrn själv får publiken också veta en hel del. Som att han tränade friidrott och en gång lyckades hoppa hela 7,32 meter. Som att Anders första pjäs hette “Lille Petters resa till månen” och handlade om en skalbagge som hette Surremurr. Som att han en gång satte upp en pjäs på svenska i Venezuela, som otroligt nog blev populär på grund av sitt sceniska uttryck. Som att han som orförande för basketlaget Sundsvall Dragons fick hit världsstjärnorna Magic Johnson och Scottie Pippen.

Publiken skrattar gott åt alla historier. En kvinna har svårt att höra och tror att hon viskar när hon i en helt normal samtalston frågar sin man vem de pratar om på scenen. En man slumrar till gång på gång men det gör inget, det är ingen som tar illa upp.

När Jana Lind Olsson gör en monolog där hon berättar historien om Raholms-Kajsa har hon svårt att se texten i boken i mörkret på scenen. Direkt reser sig Göran Hermansson, mer känd som “Ormmannen” upp och lyser åt henne med sin mobiltelefon. 

Jana Lind Olsson gör en monolog om Raholms-Kajsa och får hjälp med ljus av Göran Hermansson eller ”Ormmannen”. Foto: William Kärki.

Vännerna i föreningen Vänskapsmöten är både rörda och glada när kvällen är över och det är dags att gå hem.