Barnbok blir teater – tre generationer knasbollar

Sundsvall, 07-03-2024

En pratglad smått galen pappa med morgonrock och tehuva på huvudet bor tillsammans med sin son på en gård. I vedboden bor farfar Dartanjang som skriver tabeller och vaknar med en ny personlighet varje morgon. Teater Västernorrlands Loranga, Masarin och Dartanjang har allt man önskar i en barnteater. I salongen bubblar skrattet, men inte utan en olustig känsla i hjärtegropen.

Barnboken Loranga, Masarin och Dartanjang skrevs och illustrerades 1969 av Barbro Lindgren. Boken har sedan dess återgivits flera gånger som bland annat talbok, datorspel och som opera på Kungliga Operan 2006. Nu sätts den upp på Teater Västernorrland som en allt annat än händelsefattig föreställning full av popmusik och humor. När ljuset går upp i den lilla salongen riktas strålkastarna på två nästintill förfallna hus och en stökig trädgård med tillhörande skrot av diverse sorter. På scenen utspelar sig en berättelse om pojken Masarin, pappa Loranga och farfar Dartanjang. I huset bor tigrar som endast äter korv och längs föreställningens gång dyker flera starka komiska figurer upp. Som att inte det var nog hotar ständigt tigrarnas hungriga vrål inifrån huset och arga grannen som hela tiden hotar med att anmäla familjen till länsstyrelsen.

En ensemble på totalt 8 personer inklusive musiker. Foto: Kajsa Linnea Holmqvist

Total absurdism

Ensemblen är mycket samspelta på ett sätt som det nästan måste vara i barnteater. Det är en ensemble på sex personer plus de två musikerna som inte sällan integrerar med skådespelarna på scenen. Det är kul, och karaktärernas totala absurdhet och komiska egenheter smittar av sig i form av en lättsam lustfylld känsla i salongen. Vuxna som barn skrattar och reagerar åt de covers-liknande slagdängorna och fartfyllda dansnumren som går i ett. Det går undan och det är bra, inte minst Loranga, som Alfred Tobiasson gör med en sådan självklarhet så det känns fullkomligt naturligt när han springer runt i badrock och tehuva som mössa och spelar hockey med sopkvast och bulle.

 ”Slösa bort sina bästa år på att skaffa ett arbete”

Pappa Loranga vägrar jobba och skola för Masarin kommer inte på fråga enligt honom, han är hellre hemma och leker och busar med Masarin. ”Slösa bort sina bästa år på att skaffa ett arbete, Vem skall då leka med Mazarin?”, utbrister Loranga.

Loranga är rena motsatsen till curling-föräldern. Han vinner i alla tävlingar, bestämmer vad de ska leka och vad som passar och inte. Trots en ofta tydlig arrogans, obryddhet och egocentrisk Loranga är det alltid kärleken till Masarin som i slutändan lyser starkast. I aktpaus lämnas vi med en delad känsla. Det blir tydligt att det är barnet som tar det vuxna ansvaret, och mitt i de humoristiska och stolliga börjar det växa en annan tanke.

Foto: Teater Västernorrland, pressfoto

Som barnteater ska vara

Vi lämnar teatern med frågan om hur en bra förälder egentligen ska vara, och vad är det viktigaste i livet? Är kärlek att ta ansvar och arbeta och tjäna pengar, eller att vara hemma och leka med sitt barn? Frågan kring hur mycket den lustfyllda principen ska få ta plats i livet och vem är det som ska bära ansvar över den situation man är i? Kanske inspirerades Barbro Lindgren av den tidsepok hon själv levde i och de frågor och tankar som var aktuella då, men också nu. 

Det finns något djupare bakomliggande i den här pjäsen, som det brukar vara i teater och speciellt i barnteatersammanhang. Igenkänningsfaktorn är hög och likaså barn som vuxna kan känna igen sig i alla de olika karaktärerna som entrar scenen, precis som det ska vara på teatern.

Föreställningen spelas på Teater Västernorrland fram till den 11 maj.

Av: Barbro Lindgren
Dramatisering: Mats Kjelbye
Dramaturg: Alexandra Loonin
Teaterförlag: Colombine
Bokförlag: Folmer Hansen
Bearbetning: Lars Bringås
Regi: Lars Bringås
Scenografi och kostymdesign: Josefin Hinders
Ljusdesign: Erik Nordlander
Koreografiskt öga/bollplank: Louise Peterhoff
Maskdesign: Jessica Hedin
Komposition/arrangemang: Mathias Venge
Medverkande: Alfred Tobiasson, Frida Bagri, Gisela Nilsson, Ellen Hennig Öhrström, Anders Hennig Öhrström och Robert Hannouch.

Robin East, Kapellmästare och piano
Daniella Eriksson Dahlström, bas och gitarr