För fem år sedan bildades företaget, men de berättade aldrig för myndigheten att det fanns, trots att de säljer magsinfickor till automatvapen. Men det förvånar inte Erik Nord, chef över polisområde Storgöteborg.
– Det är ett ganska komplicerat regelverk, säger han.
Idag arbetar Göteborgspoliserna i två olika områden, den ena i Fyrbodal och den andra i Storgöteborg. Men när företaget bildades 2016 arbetade båda i Storgöteborg, det område som Erik Nord basar över.
Men det är först när Dcase hör av sig som han får höra om företaget.
– Nej, jag kände inte till företaget förrän ni tog kontakt med mig, säger han.
Detta trots att han, i egenskap av arbetsgivare, har rätt att begära ut vilken typ av bisysslor de anställda har.
– Ni menar att jag ska ha koll på vad alla som är anställda i Storgöteborg gör på sin fritid? Det har jag inte. Det finns regler och vi har en struktur för de här frågorna.
– Mitt ansvar är att se till att när vi får reda på någonting sånt här så följs det upp. Precis som vi gjort i det här fallet. Så vi ber dem att söka tillstånd för bisysslan och så blir det prövat i gängse ordning.
En anställd polis ska enligt de direktiv som finns från Polismyndigheten rådfråga sin chef om de misstänker att bisysslan kan vara förtroendeskadlig. Men ingen sådan fråga har kommit, åtminstone inte från polismannen som fortfarande arbetar i Storgöteborg, berättar Erik Nord.
– När jag fick reda på att det rörde sig om den här polismannen i fråga så ringde jag hans närmsta chef som inte heller visste om bisysslan.
Sedan 2017 har antalet skjutningar i Polisregion Väst ökat från 38 till 53 per år. Men ändå beskriver Göteborgspoliserna hur man enklast byter magasin i sitt automatvapen. Det står i beskrivningen av en ficka som man ska förvara magasin till ett automatvapen i.
– Skulle vi hitta magasinfickor på gängkriminella när de ska ut och döda någon annan, och de har köpt fickorna från företaget, så skulle det ju uppfattas som komplicerat. Ett dilemma skulle uppstå. Men det är ju inte mot dem företaget riktar sin försäljning. Som jag ser det riktar de sig mot poliser som upplever att de har behov av en sån magasinhållare eller som av något annat skäl köper den. Där behöver de nog fundera lite grann. Men spontant nej, egentligen är det inte problematiskt, säger han.
Men trots det Erik Nord säger så finns produkterna tillgängliga för alla – inte bara poliser. När en reporter på Dcase provade att beställa en magasinhållare levererades den utan problem.
– Vår bedömning, som jag och polismannens närmsta chef har kommit fram till, är att det här förmodligen är en tillåten bisyssla, säger Erik Nord.
Vad grundar ni det på?
– Det är min tolkning av bestämmelserna. Om det skulle vara en arbetshindrande bisyssla har vi inte märkt av det. Vi tror inte heller att det är en konkurrensbisyssla. Det skulle kunna vara en förtroendeskadlig bisyssla. Men om det inte stör den ordinarie tjänstgöringen så är det huvudsakligen godkänt.
Lars Eckerdal är sedan 2019 polischef i Fyrbodal, polisområdet där Ingripandepolisen, en av ägarna till företaget, arbetar.
– Jag gör bedömningen att den här verksamheten varken är arbetshindrande eller konkurrerande. Möjligtvis kan den vara förtroendeskadlig, men det får utredningen i så fall visa och den vill jag inte föregripa.
På hemsidan kan man som privatperson köpa en magasinficka till ett automatvapen. På frågan om det är problematisk att potentiellt kriminella personer kan få tag i den typen av utrustning från två poliser svarar polischefen såhär:
– Det är väl möjligt, men man får komma ihåg att det inte är själva magasinhållaren som är kriminell utan det är vapnet man har i hölstret.
Till magasinfickan beskriver de hur den ska sitta för att snabbast byta magasin. Är inte det problematiskt?
– De frågorna får du egentligen ställa till dem. Det vi har att ta ställning till är om det här är en bisyssla man kan ha inom ramen för sin anställning som polis. Och det kommer prövas nu.
Sedan Dcase varit i kontakt med polischefen medger han att han bett polismannen att ansöka om sin bisyssla.
– Jag har uppmanat polisen som jag är chef över i mitt polisområde att ansöka om bisyssla så att den får prövas.
Om man som chef inom Polisen upptäcker att en anställd har en bisyssla som bryter mot Polisens regler kan man kräva att den anställde ska sluta med sin bisyssla, men det är inte någonting som Lars Eckerdal har gjort.
– Vi har en ordning för hur bisysslor prövas. Och då är det en grupp som arbetar med det för att vi ska få så likvärdiga bedömningar som möjligt. Troligen kommer de återkomma till mig för en diskussion och då kommer jag ta ställning till den frågan.
Andreas Segersköld
Jonathan Fokine
Alfons Westerberg